En höst långt borta

Det har varit en höst på resande fot. Jag jobbar nu dels som reseledare i Spanien och Portugal, dels som vikarierande reporter i Sverige. Roligare jobb är svårt att tänka sig, men de kommer med en baksida. Barnen.

Det har gått en vecka sedan sist jag reste iväg. Och jag befinner mig fortfarande i Sverige, är borta i sammanlagt 17 dagar. Innan dess hade jag varit hemma sju.

Disa ville inte att jag skulle åka. Dagen innan hade hon dessutom fått feber, så hon var sjuk och ledsen och ville sitta nära hela tiden, fast jag egentligen hade behövt packa. Jag skulle läsa för henne när det var dags att sova, men hon brydde sig inte om boken.

- No quiero que te vayas, sa hon där hon låg i min famn. Jag höll hårt om henne, strök över det tjocka håret.

- Jag har inte heller lust att åka, sa jag, höll kvar henne tätt, tätt intill och hoppades att hon inte skulle vända ansiktet mot mig, men det gjorde hon inte, hon somnade utan att märka att hennes hår var blött av mina tysta tårar.

Runa förstår inte varför jag är borta. Frågar mycket men är glad ändå och visar saker för telefonen när vi pratar, trots att jag inte kan se. Disa vill aldrig prata, och jag fattar det, det finns dagar då det är för jobbigt att höra deras röster. Ett par gånger har hon lånat Jesús telefon, för att skriva meddelanden. De är lite svåra att tyda, men hon övar med specialpedagogerna på att separera ord, och hon skickar rad efter rad med hjärtan. Först försökte jag skriva till henne på svenska, men fick inse att jag måste använda spanska om hon ska förstå något alls. Hon har svårt som det är att läsa på modersmålet spanska.

Jag har njutit av höstfärgerna, kylan, snön, jobbet, men tänker ständigt på barnen. De borde ha fått uppleva snön, gått halloweenvandring i skogen, ätit lussekatter och gått på julmarknad. Vad gör jag här ensam? Jobbar så att jag kan köpa ett hus åt dem, påminner jag mig om. Några månader kvar bara, innan vi måste skriva på kontraktet. Nästa höst kan kanske familjen följa med när jag ska jobba. Till Sverige. Vi kanske kan hitta på något för att fira jul i Sverige också? Vandrarhem som har julfirande? Så att de får uppleva en svensk jul. Och snö.

Jag går på loppisar och köper julböcker, ljusstakar, juldekorationer och pysselmaterial att ta med hem, för att åtminstone försöka göra det lite juligt, trots att vi bor i Spanien och ingen annan i landet vet vad julmys är, eller byter till julgardiner och sätter fram tomtar. Eller tänder ljus. Dagen efter den alternativa marknaden, som jag ska sälja bullar på, tänker jag starta julen med barnen. Frågan är bara: hur får jag hem alla grejer? Det har blivit många böcker, så att säga. Och pysselmaterial. Och röda gardiner är inte inhandlade än men jag vet vad de väger...

Annat jag funderar på är om, ja, jag vet hur galet det låter men jag skojar inte... Om det är möjligt att ta med en liten riktig gran till Spanien. I vandringsryggsäcken...

Snart är det december, då ses vi igen <3