Covid-vaccination i Spanien

Samma dag som vaccinationstiderna släpptes för 38-39-åringar bokade jag tid. Det fanns inte mycket att välja på, det var fredagen samma vecka som erbjöds.

Jag hade läst om hur sevillaborna hade stått i timslånga köper utanför stadion och andra vaccinationsställen, i solskenet. Här klev jag in i den svala, tomma feriabyggnaden. Många stolar var utställda, några satt och väntade. Jag gick fram till killen vid det rangliga bordet, fick säga mitt namn, han letade på pappersutskriften och strök över med en grön märkpenna. Fick gå in direkt, svara på om jag var allergisk mot något läkemedel, sätta mig och få sprutan. Klart. Ut och vänta på en stol i 15 minuter på eventuella reaktioner.

Jag hade fått en liten lapp där det stod att jag skulle komma tillbaka samma tid tre veckor senare för andra dosen, och nästan på minuten tre veckor efter första sprutan fick jag min andra. Pfizer. Den här gången blev jag riktigt risig dagen efter. I lördags var det årets varmaste dag är i bergen - 39 grader i skuggan. Jag drog på mig Jesús tjocka tröja och låg och frös under täcket. Hade ont i huvudet och kände mig sjuk. Så himla trött. Tröttheten och huvudvärken hängde i igår. Jag försökte få något gjort, gick och band upp tomatplantor i trädgårdslandet, men den lilla uppförsbacken tillbaka in i huset höll på att ta knäcken på mig. Det är knappt en meter i höjdskillnad i en svag sluttning, men när jag kom fram till huset fick jag inte i min tillräckligt med syre. Hu, vad otäckt! Därefter tillbringade jag i princip hela agen sängliggandes. Men jag är glad över att vara fullvaccinerad nu, det är jag!

Spaniens prioritetsordning alltså...

I början av året vaccinerades de allra äldsta i landet, samt de som vårdade dem och vårdpersonal som kom i kontakt med covidpatienter. I slutet av februari-mars vaccinerades inte bara de gamla, utan nu började man vaccinera yrkesgrupper. Prioriterade yrkesgrupper var exempelvis optiker, frisörer, psykologer, poliser, militärer och all tänkbar skol- och barnomsorgspersonal. Av den anledningen fick Jesús sin första spruta nästan en månad före sin pappa, som är 82 år, liksom vår kompis Cristina, som är 25 år och jobbar i skolmatsal. Galet, tyckte vi båda, Jesús mest, eftersom det knappt har varit någon smitta i skolorna. Inte här i bergen åtminstone. Man kan säga vad man vill om restriktionerna i skolan, men de verkar ha fungerat bra. I skolan som Jesús jobbar på har smittspårningen visat att ingen, varken elev eller lärare, har smittats av covid i skolan, utan enbart i hemmet och på släktträffar, framför allt under julen.

Lärare över 60 år fick dock inte vaccineras, eftersom Spanien bestämde att ingen under 65 skulle få Astra Zeneca-vaccinet, som övrig skolpersonal hade fått, så 60+ fick vaccineras två månader senare. 

När alla dessa var klara skulle äntligen yngre personer som löper mycket stor risk att bli svårt sjuka vaccineras, exempelvis personer som har genomgått organtransplantation och cancersjuka, detta parallellt med äldre personer.

Alla andra i vanliga riskgrupper (hit räknas till exempel jag, som har diabetes typ 1) togs bort från listan över yngre som skulle prioriteras, och vi fick istället vänta på vår ålderskategori.

Både jurister och journalister har bett om att prioriteras vid vaccinationen, men fått avslag. Hemlösa och fiskare prioriterades dock.

Jo, så var det det där med fotbollsspelarna. När Sverige-Spanien skulle spela i EM bestämdes det snabbt att alla spanska spelare skulle vaccineras före matchen. Protester hördes, men regeringen gav grönt ljus till vaccinationen.

Nåväl. I dagstidningen Diario de Sevilla har jag följt vaccinationssiffrorna. De steg så långsamt i början, 9 %, 12,7 %, 14,8 %...Nu har nästan 60 % fått minst en dos, 45 % av dem (oss) är fullvaccinerade.