Konstig stank i badrummet

 Jag har varit så trött, så trött, och stressad, och förra veckan kom en liten krasch, all hopsamlad trötthet och stress bara ramlade över mig, jag orkade inte sitta upp eller hålla ögonen öppna ens och ändå låg jag sömnlös en hel natt och mådde ännu sämre dagen därpå. Och i och med tröttheten har jag varit usel på allt, framför allt på att vara mamma. Som en liten gottgörelse ordnade jag en överraskning för Disa igår, jag vet vad hon tycker mycket om, och det är att vi badar tillsammans. Så jag tappade upp en varmt bad med en massa skum, och tände tre ljus och släckte lampan och hämtade Disa. Och där låg vi och badade och hade det gott ända tills Vargen kom.

Maken till tröttsam katt får man leta efter. Han är lika envis som en fluga som surrar i ens ansikte och gång på gång försöker sätta sig på näsan. Katten rev och rev på badrumsdörren, jamade och jamade ända tills Disa klev upp för att släppa in honom. Han vill jämt vara med. Sedan kunde vi bada en lite stund, innan katten tröttnade och ville ut. Han rev och rev på dörren, jamade och jamade alltmer desperat.

- Katt-fan! Nu får du stanna här tills vi har badat klart! sa jag irriterat till honom och vägrade kliva ur badet för att öppna.

Efter en stund tystnade han äntligen och jag tänkte inte mer på honom förrän...

- Disa, luktar det bränt?

Jag vred på huvudet, tittade på katten som nu satt lugnt bredvid mig på toalettstolen, och kontrollerade om han kommit för nära ett ljus och nu brann i pälsen, men jag såg varken eld eller rök från katten. Jag tittade på ljusen, rök det konstigt från dem?

Snart luktade det inte längre bränt, utan...

- Vargen har bajsat i handfatet.

Så var det. Katten hade blivit akut bajsnödig och när jag vägrade släppa ut honom så han kunde gå på lådan satte han sig till slut i handfatet. Jag kunde inte sluta skratta.

Vi skyndade oss att bli klara i badet och gå upp, för stanken var outhärdlig. Men skrattet hade gjort gott.