Ja minsann, vad har jag gjort den senaste månaden då?
Jo, åkt till Sverige, och här är vi nu, vecka två, en och en halv vecka till.
Det var lite konstigt, för medan jag alla andra år har räknat dagarna till Sverigeresan, så hade jag egentligen ingen lust att åka den här gången. Mycket märkligt. Vad var detta?
Största anledningen är väl att jag trivs så bra i Aracena. Varför skulle vi lämna allt detta nu, när det fanns så mycket roligt? Och utomhusbion hade just dragit igång, och det hade börjat komma avocado i ekologiska grönsakskorgen som vi prenumererar på, och nu var det perfekt att sitta ute på tapasbarer på kvällarna, och vi skulle ju besöka den där andra restaurangen med pool, och åka till kusten... Jag som har avskytt somrarna i Spanien, det ändrades när vi flyttade till Aracena.
Sedan var förra resan i lite för färskt minne, i jul, när jag fick missfall.
En tredje anledning var nog huset där vi skulle bo i Sverige.
Vi har bytt hus med en annan familj. Jag satte ut en liten annons, och fick svar, och när jag fick veta var huset ligger tänkte jag Nej, aldrig i livet. Huset ligger nästan granne med mitt hem där jag växte upp, och som vi fick sälja när pappa dog, och jag har inte ens närmat mig området sedan dess.
Milagros, som förlorade sin bror i en olycka i Sevilla kände samma sak om den staden tills hon tvingade sig själv att åka dit, och sa att det skulle bli bra terapi... Och hon fick rätt.
Och huset som vi får låna är mycket bra, och läget kan knappt bli bättre.
Jag jobbar medan vi är här, så jag försöker utnyttja tiden efter kl 17 till max, samt helgerna, och jag är så himla, himla trött just nu.
Disa längtar hem och har frågat nästan varje dag varför vi är här och när vi ska åka hem. Hon är väldigt ensam, hon är ju med Jesús på dagarna medan jag jobbar. Jag tänker mig att det är så annorlunda för hennes kompisar som har morföräldrar i Sverige, som är med barnbarnen när de kommer och hälsar på i Sverige. Disa har ju ingen sådan kontakt, och det är väldigt tråkigt. Svenskan går inte heller framåt, av samma anledning.
Just nu sover hon, och Jesús har åkt på festival i Småland med en hårdrockskompis från Falköping. Jag är alldeles själv, och det är så skönt. Ville passa på att blogga lite, och läsa kanske, se en serie? Sådant som jag inte hunnit de senaste två veckorna? Men jag är så himla, himla trött...
Skrev en lång kommentar...som försvann...testar nu. Kul med en uppdatering. Förstår att det kan vara jobbigt och du trivs ju i fina Aracena. Fast det är väl väl hett där nu? Här har det varit olidligt...noterat över 30gr sen 16 juli här utanför Estocolmo. Olidligt.
SvaraRaderaNu regnar det i dag!!Hurra! Ha det så bra du kan!!Snart är du tillbaka i ditt Aracena! Det är livet som pågår som min älskade Syrris sa ♥
Kram P ♥♥
Kram P ♥♥
Att återvända är inte alltid som man tänker sig.
SvaraRaderaHoppas dock att du får en bra fortsatt vistelse.
Har du sett mitt mail?
SvaraRaderaVälkomna hit.
SvaraRaderaBlir alltid lika glad när jag ser en ny uppdatering från dig, Annika.
Förstår att det kan kännas lite märkligt att vara i Sverige. Jag hade alltid lite ambivalenta känslor gentemot att åka till min hemstad. Härligt att du trivs så bra i Aracena, då har du ju i alla fall hittat "hem".
Trevligt med en uppdatering! Det som är positivt är ju att det låter som att du trivs mycket bättre där ni bor i Spanien nu! Härligt! Hälsningar från oss, i Frankrike för tillfället
SvaraRadera