Inte utan min tryckkokare

Jag vet inte hur vanligt det är i Sverige, men här i Spanien finns en tryckkokare i vart och vartannat hushåll. Tryckkokaren är nästintill oumbärlig. Alla dessa traditionella grytor och buljonger och kräver flera timmar i köket, i tryckkokaren görs de på en kvart.
Min kompis Milagros har två, hennes mamam fem, och förstod inte att vi kunde leva utan tryckkokare innan vi köpte vår för en och en halv månad sedan. Till och med svärfar gör sina fantastiska grytor i tryckkokare.
Vi bestämde oss alltså för att testa, tio år efter alla andra. Järnaffären har allt, även tryckkokare.
Jag tycker att de där apparaterna är ganska läskiga och har låtit Jesús laga maten i tryckkokaren (han lagar det mesta ändå), och varje gång häpnar vi över att man kan göra en pisto på sju minuter, eller kött i sås på tio.
Nu har jag för första gången själv lagat mat i tryckkokaren. En klassisk puchero. Jesús guidade från andra sidan telefonen (på jobbet), jag hade inte ens satt på locket själv innan och visste inte hur man gjorde, och jag skickade bild till honom hur det såg ut. Jag fick tummen upp och skickade tillbaka symboler för en bomb och en figur med hjälp på huvudet och kände mig väldigt lustig.
Men det är ju läskigt! Jag vet åtminstone en som hanterat sin tryckkokare fel och fått brännskador i ansiktet av den heta ångan.
Jag lämnade köket (för säkerhets skull), och efter 18 minuter gick ajg tillbaka och stängde av plattan.
Inget otäckt hade hänt.
I kokaren fanns fem liter puchero (buljong på olika sorters ben, kött, svål, kikärter), klar efter mindre än tjugo minuter, mot de vanliga 2-3 timmarna. Helt otroligt.
Nu sitter jag vid skrivbordet med en kopp doftande, god buljong med mynta i.
Om en stund hämtar jag Disa från skolan, hungrig kommer hon att vara, och då har jag hennes favoritmat färdig, med mycket kyckling och fideo, småpasta.
Aldrig mer utan tryckkokare.