Tapas och utflykt

Det vände från en dag till en annan.
Det hotande regnet, kylan, de hårda vindarna som fått Disa att blåsa omkull bara försvann. Våren kom.
Vi packade bilen med lite oklara planer, vi ville bara ut ur stan.
Ett bra ställe att tänka på, och en bra start på alla utflykter, är Miketes bar i Las Pajanosas. Vårt stamställe när vi bodde där. Vi beställde ensaladilla rusa, vildsvin i tomatsås och stekt, panerad aubergine och drack iste och öl och lät oss värmas av solen.

Disa var inte så intresserad av att sitta stilla. När hon ätit upp alla oliver klättrade hon ner för stolen och gick och tittade på allt som hände runt omkring, alternativt försökte ta trappan upp till bilvägen.
Jesús som jobbat två år i Las Pajanosas, tyckte först att det var roligt med alla han kände som ville hälsa, men blev sedan allt mer besvärad, och hade till slut så bråttom iväg att vi inte hann köpa något knippe vildsparris till hans pappa som det var tänkt.
Vi tog den gamla landsvägen, körde förbi en enorm hage med svarta tjurfäktningstjurar, förbi en apelsinförsäljare vid vägkanten, nedför berget och parkerade vid La Minilla, i änden närmast Sevilla.

Det finns en relativt ny restaurang där, inredd i ett gammalt stationshus, som vi blev sugna på att prova. Det var fullsatt och vi var mätta efter lunchen, men köpte varsin glass.

Det var riktigt varmt, så vi tog av de tjocka tröjorna.
Disa var så himla glad. Hon gick och svängde med armarna, ropade Titta, försökte hela tiden ta sig ner för branten och ner till vattnet. Det var härligt att kunna släppa henne nästan fritt (det var det där med branterna ner mot vattnet). Inte behöva se upp för biltrafik hela tiden eller ha marken strösslad av hundbajs, som i stan.
Milde tid vad jag avskyr att bo i stan.

Hon tittade på hundar, fjärilar, familjer som gick eller cyklade vägen till El Ronquillo, plockade blommor, la sig ner på grusvägen och stoppade småstenar i munnen.

Efter någon kilometer blev hon trött. Vi satte henne i vagnen och efter en liten stund somnade hon.
Jesús och jag satte oss i skuggan av en träd.

När Disa vaknade tog vi fram matsäcken. Chorizo, bröd, sardiner i tomatsås, kex, crabsticks, ärtor (D gillar det) och blåbär. Och en liten bit choklad som blev över dagen innan.

Det var så skönt där i skuggan av trädet.
Det blev blöjbyte i gräset, och sedan hittade Jesús lavendel och rosmarin, och visade Disa hur man kan gnugga bladet för att det ska dofta gott.

Framåt halv sex gick vi tillbaka mot bilen.
Disa var trött men väldigt glad. Hon tog mitt ansikte flera gånger och pussade mig på munnen, och kramade mig om halsen när jag bar henne.
Bästa sortens söndag.