Terrorhot i Sverige och Spanien

Jag pratade med moster i telefon. Fick veta att när hon var i centrum på fredagseftermiddagen var det alldeles tomt på folk där det är trängsel vanliga fredagar. Nu verkade det som om en bomb hade slagit ner, fick jag berättat för mig. Några poliser bara, och enstaka människor. Det är alltså Sveriges uppgradering från tre till fyra på terrorhotnivåskalan som märks.
Jag blev ganska förvånad. Naturligtvis läser jag tidningarna, jag hänger med rätt bra i vad som händer i Sverige, men det märks att inte är där, bara ser utifrån.
Spanien har också uppgraderats till en fyra. Det hände redan i juni. Jag visste inte om det. Ingen pratade om det. Ingen brydde sig. Spanien har varit terrorhotat så länge. Både av inhemska terroristgrupper och utländska så här är alltid väldigt mycket poliser ute. I bilar på stan, motorcyklar på gågator i centrum, gående poliser, ridande poliser, vägpoliser, vägkontroller. Att det inte går att låsa bilen nära polisstationer på grund av bombrisk har ju också med en hotbild att göra
Här möter man tungt beväpnade poliser, poliser med hårda, allvarliga ansikten, blir man stoppad i en kontroll har de oroväckande vapen i händerna och är förbaskat otrevliga.
Det var kanske ett sidospår.

Jag menar nog att i Sverige är terrorhotet så nytt att många blir rädda. Här i Spanien är folk vana och rycker på axlarna. En fyra istället för en trea? Jaha. Ingen skulle stanna hemma för det. Ett bevis för det är lördagens fotbollsmatch Barcelona - Real Madrid, med över 80 000 i publiken, en vecka efter attentaten i Paris.
Ändå har spanjorer kanske större anledning att vara oroliga än svenskar. Spanien är det land i världen som tar emot flest hot från IS. Anledningen tycks vara att så många IS-anhängare grips här. Spanien har hårda antiterroristlagar, och det är förbjudet att ha något samröre med en terroristorganisation. Så många, många spanjorer grips innan de hinner lämna landet för att ansluta sig till IS.
Och det går inte att glömma bombdådet på Madrids pendeltåg som utfördes av al-Qaida efter Spaniens invasion i Irak.


Kan inte låta bli att tänka på när vi var i Bolivia för två och ett halvt år sedan. Hur Jesús mamma oroade sig fördärvad för att vi skulle kidnappas/rånas/bombas i "farliga Sydamerika", samtidigt som vi satt i Corinas och Sebastians kök och drack mate och såg på tv-nyheterna, oroligheter i Mellanöstern. Hur min gamla värdmamma Corina suckade och skakade på huvudet över läget långt där borta i världen, och jämförde med hur lugnt och fredligt de lever i Bolivia där ingenting någonsin händer.