Tapas på Lizarran

Jesús solglasögon är så trasiga att de kommer att falla isär i många bitar vilken dag som helst.
Så vi gick till centrum för att skaffa nya.
Men att köpa solglasögon tycker Jesús är tråkigare än till och med jag själv, så det blev inga.
Däremot var han iväg till en av stadens få skivaffärer med begagnat, och köpte lyckligt vinylskivor medan jag lyssnade på ett bra brassband som spelade på La Campana.
Sedan gick vi nöjda till Lizarran för en stärkande tapa innan vi tog oss hem.
Det är alltid kul att gå till Lizarran.
Man beställer dryck, och tar själv de tapas man är sugen på. De finns längs en lång disk, små brödbitar med något gott på, och då och då kommer personal ut med runda brickor i händerna, fulla med nygjorda, varma tapas och det är bara att ta.
Livsfarligt, man måste hejda sig, för som man brukar säga; smakar det så kostar det. Det är inget billigt ställe att äta på.
Jag valde en brödbit med en slags croqueta på, som visade sig bara paprika fylld med croqueta-smet, och den hade sedan friterats. Supergod
Jesús valde en ännu godare tapa; en liten bägare med perfekt gjord salmorejo, den kalla, tjocka tomatsoppan, med små bitar av kokt ägg och lufttorkad skinka som garnering.