Pabellón de la navegación

Pabellón de la navegación från världsutställningen 1992 har öppnat igen.
Då, för 20 år sedan, var det ett häftigt ställe. Besökarna kom in och fick sätta sig på golvet för att se en film om fartyg och sjöfart. Bilderna projecerades både i taket och på väggarna. När filmen var slut öppnades väggarna och besökarna fick känslan av att vara inne i ett skepp. Under turen besökte man olika rum och avdelningar på skeppet.
Nu är det något annat.
Man kommer in och möts av ett hav av ljusspröt, mängder med pyttesmå lampor som speglar sig i golvet. Ljusen växlar och föreställer vågor. Havsvind hörs och i taket sitter stora skärmar. På dem får man en historia berättad på spanska eller engelska. Historierna handlar om olika sjömän och livet ombord.
Under glasplattor i golvet finns benrester eller brödbitar med mask i och annat relaterat till det gamla sjömanslivet.
Därefter följer en liten utställning om olika skepp.

När man sett skeppen kommer man till spelavdelningen. Både jag och Jesús förlorade. Jag sköt sjömän och apor med en kanon, och kanske borde jag inte ha skjutit sjömännen, för de gav visst minuspoäng, och när spelet var slut dök det upp en mustaschprydd figur som med en hotfull kniv i handen röt Fatal!

Till sist kan man också se gamla bilder av Sevilla.
Det kändes lite snopet när vi kom så långt och insåg att det inte var mer. Hela bottenvåningen, som man ser uppifrån, står tom.
Det som finns på muséet (får man väl kalla det) är snyggt gjort och säkert skojigt för barn.
Vuxenpubliken bör söka sig någonannanstans.
I entrébiljetten ingår en tur upp i utsiktstornet.

Dock höll de på att greja däruppe så vi föreslogs komma tillbaka en annan dag.