I Portugal - del ett

Påskafton.
I dag var planen att åka över en sväng till Portugal, det ligger så nära, så det var precis vad vi gjorde.
Vi hade inte tänkt oss långt från gränsen alls, inte längre än till Tavira, och den enda idén vi egentligen hade var att åka till Cacela Velha, som våra vänner har rekommenderat.

Cacela Velha visade sig vara ett pyttelitet, mysigt ställe. En liten pintoresk by som visst har många besökare på helgdagar. Men det märks inte, tack och lov, den är inte ett dugg anpassad efter turismen.
Man går runt byn på fem minuter.

Där finns bara en kyrkogård, en restaurang och en kyrka med otrolig utsikt över stranden nedanför.

Restaurangen var målet.

Jesús och jag gillar skarpt att äta i Portugal. Det är alltid väldigt god, vällagad mat. Och enorma portioner!
Först får man in en korg med bröd och små fat med en liten färskost, oliver och små förpackningar med smör, tonfiskpastej och i det här fallet även ihoprullade sardeller med kapris i. Kul!

Vi valde mellan fisk och skaldjursrätterna en bra stund.
Det var svårt, särskilt som servitörerna gick runt mellan de andra gästerna med deras hela fiskar, skaldjursgrytor och stora krabbor.
Jag var tråkig och valde min favorit; bacalao dorada (bacalhau a Bras); saltad, torkad torsk som blötts, delats i fina strimlor och tillagats med lök, ägg och potatis.
Jesús valde en inbakad torsk med pisto (en grönsaksröra) och hemgjorda chips till. Suveränt gott!

Medan vi åt fylldes uteserveringen, som var ganska stor,  och det bildades kö. Det gäller att vara här tidigt alltså. Populärt ställe, med rätta.