När brevbäraren knackade på dörren igår var det inte för att lämna post till oss, utan för att be om ett telefonnummer. Jag fattade först ingenting, men när han hade försäkrat sig om att jag hade kontakt med Nuria, som vi hyrköper huset av, förklarade han att Nuria hade skickat ett paket till England, och det paketet hade kommit i retur. Nu hade det legat ganska länge på postkontoret i Aracena två och en halv mil bort, huvudorten här i bergen, för det fanns inga kontaktuppgifter till Nuria för att avisera henne om paketet. Men den här brevbäraren kände igen hennes namn, han är en av dem som brukar dela ut post i vår by, och knackade på hos oss medan han ändå var i krokarna, för att be om telefonnumret så att postkontoret kunde ringa och meddela henne. Jag var imponerad, det bor ju närmare 40 000 personer här i bergen.
Nu fick han inte telefonnumret, han såg att jag var obekväm med att lämna ut det utan Nurias vetskap, och föreslog att jag själv skulle meddela henne. Det gjorde jag, och hon blev så glad, hade undrat varför paketet aldrig kom fram.
Så kan det vara att bo på ett litet ställe!
Det kallar jag ett trevligt bemötande och en person som vill väl och tar sitt arbete på stort allvar. Vad bra!
SvaraRaderaTrevlig helg Annika!
från en annan Annika ;)
Eller hur! Man kan inte bli annat än glad!
RaderaDet är svängar i inläggen! Det förra var att man inte blir sedd eller omhändertagen i vården och detta helt åt andra hållet, en offentliganställd som tar det lilka extra steget. Och så är det nog. Kanske är det enklare för den enskilde att göra ett bra jobb än för massan i vården som dras med ned i träsket.
SvaraRaderaAllt är inte elände .-) Det finns många pärlor också!
RaderaVad trevligt med en vänlig brevbärare.
SvaraRaderaVi har det liknande i Wales, de flesta är så hjälpsamma och trevliga. Så får de bra dricks till jul också.
Skön helg!
Åh, får de dricks? Det vet jag inte om någon får i Spanien :-)
Radera