Fyrtiofjärde dagen i karantän - bordleverans, lästips och flamencobiennalen online

Blir rubriken fel nu när vi får gå ut med barnen en timme varje dag? Det kallas karantän fortfarande, men det känns inte så. Är det karantän när man får gå ut en stund varje dag? Att få gå ut en timme, med barnen, betyder allt! För naturligtvis gick vi ut, denna regniga måndag, den fyrtiofjärde karantändagen. Vi plockade blommor, klättrade på en stor sten i den lilla rondellen med olivträdet, matade hästen i hagen med morot, letade efter killingarna vi hörde med inte såg i gethagen. Och hoppade i vattenpölar, så klart!

På förmiddagen stannade en lastbil utanför vårt hus. Det var bordet som kom! Det låter inte klokt, så här i karantäntider men vi har köpt ett trädgårdsbord på nätet, och igår levererades det! Nu står en enorm kartong i hallen. Den når upp till dörrkarmen och är definitivt bredare än dörren. Vi fick flytta på barncyklarna och Jesús cello och klämma in den bakom en byrå för att den inte ska bli en dödsfälla som faller ner över nån unge, och byrån ser mycket liten och vek ut, liksom hukande under den enorma, tunga kartongen. Nu går det inte att öppna dörren till förrådet längre eftersom kartongen står framför den, men det är lika bra, den svenska chipspåsen som jag har gömt därinne ska sparas till invigningsfesten av bordet i helgen. (Man får ta varje tillfälle att fira något.) Nu planerar vi mat och lekar på invigningsfesten, och hoppas att det slutar att regna åtminstone till fredag, så att vi kan sätta ihop bordet. Så bekvämt det ska bli med ett bord till pation, vi har mest suttit på marken när vi varit ute, eller haft det rangliga campingbordet som bara tre tallrikar får plats på. Jag förutspår att vi kommer att vara hemma mycket även framöver...


I år skulle flamencobiennalen hållas i Sevilla för fyrtionde gången, men det blir knappast någon biennal på teatrarna, utan allt lutar åt att föreställningarna kommer att hållas utan publik, och ses online i direktsändning. Detta kan inte ersätta en live-föreställning, men ändå, mycket bra alternativ, eftersom biljetterna brukar säljas slut så fort att man ändå inte kan se något på teatrarna.

Jag tycker att DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis söndagsledare var bra. Det handlar om människoliv, inte platåer. Texten handlar om att många i Sverige inte tar den hotande situationen på allvar, och att det kan bero på att befolkningen lugnas för mycket av det opersonliga språket om toppar, kurvor och platåer, som används. Läs gärna texten. Jag läste den samma dag som en tidigare kollega var på väg hem från jobb, och grät av frustration av vad som mötte henne i stan; en stor spontancruising med många i varje bil, folk som festade och delade på mat, nästan som en protest mot de rekommendationer om avstånd som anges.

Carin Osvaldsson skriver genomarbetade, läsvärda artiklar på Sydkusten. En av dem jag tycker att ni borde läsa handlar om regeringens stora misstag att göra alla Spaniens föräldrar djupt besvikna när det meddelades att barn endast skulle få följa med till mataffärer, och inte gå ut och leka, efter sex veckor inomhus. Texten har den passande rubriken Hur något positivt kunde bli fiasko.
Läs gärna hennes text om hur Corona-krisen förhoppningsvis leder till förändrade arbetsrutiner i Spanien. Här har det varit få förunnat att jobba hemifrån, mycket på grund av att spanska arbetsplatser styrs auktoritärt och uppfattningen är att de anställda inte jobbar om de inte övervakas av sin chef på plats. I Spanien arbetar endast 4,3 % hemifrån mer än halva arbetstiden.