Artonde dagen i karantän - folktomma begravningar, oväder och släckta gatlampor

Vilken kall och regnig dag det har varit! Jag tände säsongens sista brasa, nu är det bara ett stort vedträ kvar, för tjockt för att tändas.

Alla katterna ville in, Vargen och de tre grannkatterna. Vargen kom först, sedan såg jag honom sitta och titta upp mot fönstret, han hoppade upp och skrapade på rutan med tassen och jag förstod att bästa kompisen Leo satt där ute, och när jag öppnade för att släppa in honom kom även den lille vite inrusandes, dyblöt var han, och till slut, när jag skulle hämta ett glas mjölk i köket och tände lampan, satt Disco därute i regnet och bad om att bli insläppt. Klart att de får komma in, en katt ska ligga inne vid brasan när det regnar.

Varje gång jag öppnade för en katt rös jag, för kommunen har släckt ner gatubelysningen. Klokt egentligen, det sparar energi, och det ska väl ytterligare avskräcka folk från att trotsa utegångsförbudet och gå ut. Jag ville definitivt inte gå ut med soporna i mörkret, påsarna får stå tills imorgon. Men obehagligt är det, när det är helt mörkt utanför dörren, tänk om det skulle stå någon där... Ja, jag är lättpåverkad av otäcka filmer :-)

Varje förmiddag åker kommunens besprutningsbil förbi. Alla gator i staden desinficeras. Jag har läst att ibland används en klorinlösning som tydligen är så starkt att hundar kan få frätskador på tassarna, men om Aracenas lösning är stark eller inte vet jag inte.

Drygt 9 000 döda i Spanien idag, och nästan 240 i Sverige. Det har börjat ta fart i Sverige också. Dödssiffran i Spanien har varit uppe i över 800 personer per dygn, fem dagar i rad, men det verkar som om smittkurvan börjar plana ut något.


Idag läste jag om en man i Sverige som har avlidit till följd av Corona-viruset. Hans släktingar hindrades av bostadsrättsföreningen att vara hon mannens ensamma fru, eftersom de boende i området är rädda för att släktingarna ska bära med sig smittan. Det får mig att tänka på döden i Spanien.

När någon dör i Spanien går alla larmklockor. Eller telefoner, snarare. Det bildas telefonkedjor så att alla släktingar och vänner till de närstående aviseras, och dessa ringer och skickar meddelanden och kommer och håller sällskap, ingen ska lämnas ensam. Dagen efter dödsfallet samlas alla på ett tanatorium. Där är de närstående till den avlidna personen, och alla släktingar och vänner som kan kommer förbi och håller dem sällskap hela dagen tills det är dags för kremering, och nästa dag jordfästning. Eller jord och jord, här brukar man låsa in urnan med askan i ett gravskåp på kyrkogården. I alla fall, den här ritualen har helt stoppats nu, av förståeliga skäl. Karantänen. Smittspridningen. Men det är grymt. Dels dör man ensam, på grund av smittorisken, dels lämnas de närstående helt ensamma, också på grund av smittorisken. Det enda som tillåts är tre personer närvarande vid den så kallade jordfästningen. Det här strider mot allt vad spansk kultur heter.

Här skrev jag om när Jesús mamma gick bort och vi var på tanatoriet.

Grannkatten Leo är Vargens bästa kompis. De är jämt tillsammans.