Freedomtravels gästinlägg om folkhälsan under och efter en karantän

Idag gästas bloggen av Helena Bergström, som har skrivit ett mycket intressant inlägg om en karantäns påverkan på folkhälsan. En del av er känner igen Helena från den stora resebloggen Freedomtravel, som hon driver tillsammans med Peter, men hon är inte bara resenär av rang, utan också folkhälsovetare! För fem år sedan sågs vi i Sevilla, när hon och Peter reste i Europa med husbil under ett år. Här kan ni läsa om vårt möte.

Hur folkhälsan påverkas av en karantän är något som jag funderar mycket på, så det känns verkligen roligt att få publicera Helenas gästinlägg:

Hur påverkas människors hälsa av en lång karantän?

I samband med coronakrisen pratar man ofta om människors hälsa kontra samhällets ekonomi. Man vill rädda liv genom att stänga ner samhällen, samtidigt som man ser att nedstängning ger enorma långsiktiga konsekvenser för företagen och landets ekonomiska utveckling. Men hälsa och ekonomi är inte bara motpoler i den här svåra situationen. Hälsa och ekonomi hänger också väldigt tätt samman, och hälsoriskerna handlar långt ifrån bara om virussmitta. Om man lyckas minska smittspridningen genom att sätta människor i en lång påtvingad karantän, hur påverkas då deras fysiska och psykiska hälsa?

Som folkhälsovetare är det intressant att se hur folkhälsa plötsligt blivit ett ämne på allas läppar. Samtidigt är det lite fascinerande hur var och varannan människa från den ena dagen till den andra gått och blivit ”hobbyepidemiolog”. Personligen litar jag hellre på experter som vigt sina liv åt virusbekämpning än på veckans tyckare på Facebook. När man ska få bukt med en knepig brand rådfrågar man ju hellre brandkåren än någon random kändis som råkar ha en åsikt.

Jag har doktorerat i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet, med inriktning på matvanor, fysisk aktivitet och funktionsnedsättning. Virus är alltså inte alls mitt ämne, men när jag fick frågan om att gästblogga om karantänens påverkan på människors hälsa insåg jag att jag har många funderingar kring detta. Som underlag har jag utgått från sammanställningar av forskning på området som gjorts av Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm.

Risker för psykisk ohälsa

När människor stannar hemma under lång tid, med inga eller begränsade möjligheter att gå ut, skapar det en påfrestande stressituation. Familjer måste samsas på en liten yta, samtidigt som de kanske måste hantera oro för sjukdom, ekonomi och framtid. Studier från Kanada och Kina under SARS-epidemin 2003 visar att människor som varit isolerade under lång tid i hög utsträckning utvecklar depression eller posttraumatiskt stressyndrom. Enligt en amerikansk studie fick barn och vuxna i karantän fyra gånger högre värden på en skala för posttraumatiska stressymptom, jämfört med de som inte suttit i karantän.

Vissa grupper löper ännu större risk för psykisk ohälsa än andra. Barn och vuxna med ångestsyndrom har till exempel högre risk att utveckla svårare psykiska besvär. Att klara av skolarbetet kan vara extra svårt för barn som har inlärningssvårigheter, eller inte får tillräckligt stöd hemma. Barn och vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som har stort behov av rutiner i vardagen, kan också må mycket dåligt om de vardagliga rutinerna plötsligt ändras. Framför allt kvinnor och barn löper dessutom ökad risk för våld i hemmet.

På lång sikt kan man vänta sig många psykologiska konsekvenser i spåren av coronan och karantäntillvaron. Förutom instängdheten i sig självt visar erfarenheter från tidigare finanskriser att den typen av stress- och orossituationer leder till ökad förekomst av ångest, depression och självmord. Det har till exempel uppskattats att cirka 10 000 människor tog sitt liv på grund av finanskrisen 2007 - 2009, i USA, Kanada och Europa sammantaget.

Risker för förändrad alkoholkonsumtion

Coronapandemin påverkar ekonomin negativt vilket faktiskt kan leda till att alkoholkonsumtionen minskas. Samtidigt är det vanligt att människor i krissituationer känner oro och stress, vilket också kan öka konsumtionen eller bidra till ”intensivkonsumtion”. Ett plötsligt intensivt drickande kan leda till mer våld i hemmen, och om familjemedlemmar under karantän är instängda tillsammans på liten yta kan riskerna bli ännu större.

Risker för dåliga mat- och rörelsevanor

En strikt karantänsituation innebär att en stor del av all vardagsaktivitet, som att promenera eller ta trapporna upp till kontoret, uteblir. Samtidigt försvinner alla möjligheter till träning på gym och andra aktivitetslokaler. För barn försvinner också många möjligheter till spontan lek och rörelseglädje, på skolgården, i parken eller i kvarteret.

Att ersätta bristen på rörelse med träning i hemmet kan vara väldigt svårt, eller kräver åtminstone extremt mycket motivation och disciplin. Det kan också vara svårare att hålla fast vid hälsosamma måltidsrutiner, när andra rutiner i vardagen fallerar. Om man dessutom känner oro eller stress är det lätt hänt att matvanorna blir sämre.

Risker för ökade socioekonomiska klyftor

Det finns socioekonomiska skillnader i hälsa i alla delar av världen. Människor med sämre socioekonomiska förutsättningar löper ofta större risk för ohälsa, och karantänsituationen kan bidra till att skillnaderna mellan olika grupper i samhället blir ännu större.

I grupper med låg socioekonomi är det generellt sett vanligare med psykisk ohälsa, otrygga hemförhållanden och att sakna en ekonomisk buffert, vilket gör att man drabbas ännu hårdare i en situation som denna. Det är också rimligt att anta att människor med sämre socioekonomi bor trängre, och i mindre utsträckning har tillgång till uteplatser, vilket gör att situationen blir än mer påfrestande. Skolans struktur är ofta extra viktig för de barn som har det svårt hemma, som är i riskzonen för kriminalitet eller inte får tillräckligt stöd av föräldrarna. Därför drabbas dessa barn hårdare än andra.

Så, är det rimligt att sätta ett helt folk i påtvingad karantän?

Jag ska inte ge mig på att bedöma när det är nödvändigt att sätta ett helt folk i karantän och inte. Alla länder har olika förutsättningar, och jag överlåter åt experter att avgöra vad som är bäst i varje enskilt fall. Det man kan säga med säkerhet är att de negativa effekterna av karantänen på befolkningens hälsa blir stora och kommer påverka under lång tid. 

Coronans påverkan på samhället handlar alltså inte bara om insjuknande i covid-19 å ena sidan och samhällsekonomiska problem på grund av karantänen å andra sidan. Man måste också ta med i beräkningen hur karantänen påverkar hälsan hos befolkningen, och i slutändan, hur många dödsfall den leder till i form av självmord, våld eller alkoholrelaterade skador eller sjukdomar.

Men, om man nu ändå bedömer att man måste försätta ett helt land i karantän, vad kan då landet göra för att minska de psykologiska skadorna? Enligt en forskningsartikel i den aktningsvärda tidskriften Lancet från februari 2020, finns det några saker ett land bör göra om det försätter sina medborgare i karantän:

·       Informera befolkningen om vad som händer och varför

·       Hålla karantänperioden kort, och bara förändra längden om det är absolut nödvändigt

·       Säkerställa att basvaror (som mat, vatten och mediciner) finns tillgängliga

·       Notera att de flesta negativa effekter kommer från begränsning av frihet – frivillig karantän är i mindre utsträckning kopplat till ångest och komplikationer

·       Förstärka känslan av altruism (medmänsklighet och osjälviskhet) som människor med rätta bör känna

/Helena Bergström, Med Dr i folkhälsovetenskap, med inriktning på matvanor, fysisk aktivitet och funktionsnedsättning. Bloggar också om resor, äventyr och camping på www.freedomtravel.se