torsdag 5 december 2019

Listan - Om jag plötsligt fick 80 000 euro

Tredje inlägget i Decemberlistan handlar om dyra drömmar.

Tove föreslog ett inlägg om vad jag skulle göra om jag fick 25 000 euro, men varför begränsa sig så? :-)

Nummer ett på önskelistan är ett eget hus. Här i Spanien måste man ha 30 % av summan kontant, och husen är väldigt dyra, trots att de är i dåligt skick. Men i det här inlägget har jag alltså en massa pengar och köper oss ett hus! Ett hus, en plats att stanna på, ett hemma. Där planterar jag fruktträd: svenska äpplen, citron, fikon, vindruvor, plommon, valnöt, mango, avokado... Klängrosor och jasmin och potatisland har jag också i trädgården, studsmatta. Huset isolerar vi för att inte behöva frysa så mycket. Det är trägolv och vackra träbjälkar i taket, ordentliga fönster och jag gör fönsterbrädor och sätter upp i alla rum. Det är ett personligt hus, olika nivåer och oväntade rum, kanske måste man gå ut för att komma in i nästa rum. Och äntligen har jag någonstans att ha min hängmatta (min födelsedagspresent från Jesús två år, men fortfarande bara ett löfte, jag har inte fått någon).

Nu har jag alltså betalat handpenningen och fått mitt hus. Nu ska vi köpa husbil! Det här blir perfekt för oss. Nu kan vi göra alla resor vi vill, och vi sover i husbilen. Därinne finns våra egna täcken och kuddar, böcker och mat, spel och musik. Vi åker tillbaka till favoritplatser i Spanien och Portugal, upptäcker nya platser, reser till Sverige varje sommar med husbilen, åker tillbaka till Norge, vi kör runt i Frankrike, Schweitz, Skottland och upptäcker övriga Europa. Menorca ska vi till också!

Men se, vad kul! Vi har fortfarande pengar kvar! Äntligen kan vi göra min drömlångresa och upptäcka hela Syd- och Mellanamerika! Jag tror vi börjar i söder. Ett långt stopp i Bolivia blir det också förstås, där vi hälsar på vänner. Jesús kommer protestera, han vill bara åka till Egypten, Grekland och Italien och sådana ställen där han kan titta på historiska monument och gå på museer. men vi löser det på något sätt.

Ja. Jo, men det blir bra!

Vad skulle ni göra om ni plötsligt fick en massa pengar?




måndag 2 december 2019

Listan - Jämställdheten

Andra inlägget i Decemberlistan handlar om jämställdhet.


Jag har inga siffror, men jag upplever Spanien som ett mindre jämställt land än Sverige. Här, i min del av Spanien, jobbar mannen i familjen, men ofta inte kvinnan. Nu är arbetslösheten fortfarande hög, det är svårt att hitta ett jobb (och Jesús säger att män anställs oftare än kvinnor), men ändå brukar mannen söka och söka tills han får ett jobb och kan försörja familjen, medan kvinnan inte sällan stannar hemma och tar hand om barn och hushåll. I skolorna ser man sällan pappor, kvinnor är i stor majoritet vid hämtningar, lämningar och aktiviteter, och det är mycket sällan som pappor deltar i föräldramöten (enligt Jesús som ju är lärare).

En kompis som nyligen fick barn är mycket frustrerad över den nya situationen; hon är hemma med sin skrikandes bebis hela dagen, vill lämna över barnet till pappan när denne kommer hem från jobbet för att vila en stund mentalt, kanske ta en dusch, men det vill inte pappan. En gång var jag på besök hos dem samtidigt som ett par av hennes bekanta också var där, och de beklagade sig skrattandes om sina män, som aldrig skulle städa eller laga mat hemma.

I den här miljön, och med två egna barn, känns det till och med ännu viktigare än tidigare att vi är jämställda här hemma hos oss. Jag vill att tjejerna ser ett jämställt hem som det naturliga när de eventuellt, i framtiden, får en egen partner. Jag vill inte att det ska vara ett alternativ för dem att de ensamma tar hand om hemmet för att de är kvinnor, och samtidigt blir försörjda av sin partner, låt oss för enkelhetens skull i texten säga manlig partner. Jag vill inte att de ska vara beroende av en man. Jag vill att de ska kunna ta hand om sig själva. Laga mat, försörja sig, deklarera och byta däck på bilen.

Med det sagt, lever Jesús och jag jämställt? Nja, men till stor del. En gång fick jag en skämtsam kommentar om att jag hade uppfostrat honom väl, och jag ser inget roligt i en sådan kommentar. Uppfostra en vuxen man?! Om Jesús inte hade varit som han är hade förhållandet med största sannolikhet tagit slut väldigt snabbt.

Vi diskuterar aldrig vad var och en ska göra, vi har ingen uttalad uppdelning, det faller sig naturligt ändå. Jesús tar hand om Disa på morgonen, har koll på utflykter och andra skolgrejer, han är den som lagar mest mat, städar vardagsrummet och köket mest. Jag städar oftare toaletterna och Disas rum. Äh, varför räkna upp sysslor? Ni vet själva ungefär vad som behövs göras i ett hus där det dessutom finns två barn... Det viktigaste är att ungarna ser att vi inte har någon uppdelning i kvinnosysslor och manssysslor. MEN på vissa områden har vi ändå det:

Tekniska grejer, som att förstå tv:n, få liv i dataskärmen  och byta gas - det gör enbart Jesús. Inte för att han har intresse i det, utan för att jag avskyr de där grejerna mer än han och vägrar lära mig (sorry!)

Kläderna. Mitt område. Det är bara jag som sköter tvätten, om jag inte säger åt honom att sätta på en maskin eller hänga tvätt. Jag blir irriterad över att han inte tar initiativ till det, någonsin. Och så barnens kläder. Trots att det är han som hjälper Disa på med kläderna varje dag, innan skolan, ser han inte att hennes kläder är för små eller för tunna (men han kombinerar snyggt). Han har ingen aning om vilken storlek Runa har. Han köper aldrig någonsin kläder eller skor till dem. Det här retar mig en hel del.

Borrmaskinen. Jag trodde att det skulle bli min favoritpryl när vi fick den i julklapp, istället har jag blivit rädd för att borra! Jag avskyr de här sydspanska cementväggarna! Det är så svårt att borra hål, man måste ha specialborr, som ändå fastnar i väggen, man måste trycka hårt med maskinen och borret vrååålar, och varenda gång det tar stopp tror jag skräckslaget att jag har borrat i en dold sladd i väggen, vilket det är stor risk för, här där det ligger tätt med dolda sladdar inuti väggarna! Skitläskigt! Alltså får Jesús borra, och eftersom han avskyr att borra mer än allt annat så blir det mycket sällan några hål borrade här. (Min bästa födelsedagspresent för två år sedan, eventuellt även den enda presenten, var att Milagros borrade ett hål åt mig i taket över Disas säng, för att jag skulle kunna sätta upp myggnät.)

Bilen. Det finns ingen annan anledning än ointresse att det är Jesús som fyller på olja och tar bilen till mekanikern när det krävs. Jesús ointresse för bilar är enormt. När vi köpte bil hade han tagit den första han blev visad (som förra gången) om inte jag hade varit med och ställt vissa krav på bilen. Ändå blir det han som får göra det här tråket.

Ni ser, det finns saker att förbättra!


Hur har ni det hemma?

söndag 1 december 2019

Listan - TV-året 2019

Första inlägget i Decemberlistan handlar om tv. Jag tycker aldrig att jag hinner titta, trots att det kan vara väldigt roligt. Men en del har det blivit i år, framför allt då innan och strax efter att Runa föddes!

Jesús och jag har i flera år försökt se någon serie ihop, men antingen har vi för olika smak, eller så hinner vi inte. Mest det sista. Men i år har vi sett två serier tillsammans:

Les Revenants (Gengångaren tror jag att den heter på svenska) började vi med. En fransk serie om döda personer som kommer tillbaka och söker upp sina familjer. Ungefär så. Den började bra, men  vad obehagligt det blir med tiden. Säsong 2 var för obehaglig. Inte otäck eller skrämmande egentligen, utan obehagligt att se, helt enkelt. Ändå bra.

Vi såg också engelska deckaren Broadchurch, som jag gillade mer än han, som somnade en bit in i varje avsnitt.

Jag började se Orange is the new black, vid något tillfälle när Jesús somnat i soffan, och blev fast! Ojoj, har suttit in på småtimmarna utan att kunna slita mig från tv:n! Fram till säsong 5 i alla fall, då föddes Runa.

Jag har försökt att se svensk-danska Bron, men stod inte ut med dubbningen till spanska.

Jag var på väg att se den omtalade Skam, men när jag väl fick tid hade den tagits bort från spanska Netflix.

Just nu försöker jag kolla på tv igen, och det är Så mycket bättre som jag vill se. Men det är det där med tiden... Jag hann se 8 minuter av första avsnittet när nya säsongen började för några veckor sedan, fortsatte se en liten stund förra helgen, och nu har jag snart sett förta kvarten av första programmet. Ärligt talat, hur gör folk som jobbar och har barn, för att se på tv?? Men det blir väl bättre, i en oöverskådlig framtid, när Runa somnar tidigt och sover hela nätterna, och jag inte behöver jobba kvällstid.

Målet just nu - att se julkalendern med Disa, samt att fortsätta försöka se Så mycket bättre.

torsdag 28 november 2019

December-lista

Hej gänget!

Det händer alldeles för mycket i livet för att jag ska hinna skriva om det. Det senaste: någon har försökt dränka Vargen (verkar det som), Runa sover bara om jag ligger tätt intill med bröstet i hennes mun, så det finns INGEn tid för något annat än att låta henne sova, äta, försöka träffa Disa och jobba. Jesús snubblade över en tröskel, fläkte upp en nagel och fick köras till sjukhuset. Alla mina saker i Sverige flyttas på fredag, jag ska göra plats för dem hemma hos Goretti. Vi har sålt bakverk på den alternativa marknaden, jag har varit i Dsas skola och är så lycklig över att hon får gå där och blir så otroligt fint omhändertagen av de större barnen, är ledsen för världens vredesutbrott på Disa, har hunnit läsa fyra sidor i en bok (en skitläskig), ska börja rida tillsammans med Disa nästa vecka... Och så jobbet, jag använder varje kvart dag- och kvällstid för att hinna jobba. Och snart rä det kontraktet slut och jag blir utan inkomst, och det oroar mig en del.

Ja, en snabb uppdatering, för bloggen hinns ju inte med som ni märker. Men jag blev så peppad, för Den där om Jenny ska blogga en decemberlista, och jag tänkte göra detsamma. Försöka i alla fall! Förmodligen blir det mesta utan bilder, för det går fortast, och då blir inläggen av (troligtvis). Så här kommer listan. Jenny har valt en del ämnen som jag inte har lust att skriva om, till exempel minns jag ingenting av vad som hände 2012 eller de andra årtalen, så jag lämnar en lucka på de platserna.

Om ni har några förslag på nya rubriker - kom med dem!

1. Tv-året 2019
2. Jämställdheten
3. Om jag plötsligt fick 80 000 euro
4. En gång 2019 som kändes
5.
6.
7. Den här färgpersonen är jag (DISC-testet)
8.
9. Blev livet som jag trodde?
10. Min inredning
11.
12. Julklapparna 2019
13.
14.
15.
16. Helgen som gick
17. Efter studenten...
18. Måndagen som gick
19.
20.
21. Min klimatpåverkan
22.
23. Nyårslöftena
24. Det var det där med fler barn...
25.
26.
27. Bok-året 2019
28.
29. Nyårslöftena jag absolut ska hålla 2020
30. Mitt allra första blogginlägg
31. 2020 ska se ut så här...


Som sagt, ge gärna förslag på rubriker till de tomma platserna!

tisdag 12 november 2019

Kören och livet

Herregud, jag som bara har sjungit Blinka lilla stjärna tidigare!

Det är väl inte riktigt sant, men tanken far genom huvudet och jag blir full i skratt, för det vi sjunger nu är långt över nivån på skolkören som jag var med i för typ 25 år sedan, och de Beatelslåtar och julsånger vi framförde...

Jag har gått med i Aracenas kör. Vi är omkring 50 sångare och övar med en otrolig körledare tisdagar och torsdagar. Vi förbereder ett kubanskt program samt ett religiöst, och så blir det en del övande på verk från Händels Messias, som de flesta i kören ska vara med på. Det är en stor konsert i La Maestranza i Sevilla till jul, en massa körer som sjunger tillsammans, men jag hoppar över det i år, det tar så många helger i anspråk för att öva. Och helgerna är de enda tillfällena då jag är tillsammans med min lilla familj.

Det är galet hektiskt att jobba skiftvis, Jesús och jag, och ta hand om båda barnen. På tisdag träffar jag Disa knappt en halvtimme sammanlagt under hela dagen. Allt handlar om att försöka jobba ikapp de stunder då Runa sover, amma, lösa akutsituationer, hela tiden det mest akuta, och det som inte är akut (äta, gå på toa, ta bort den stora högen med kläder vid fotändan på sängen, hitta skruvmejseln som legat i sovrummet sedan juli för att kunna skruva ihop elementet så vi kan få ett varmt rum och så vidare) får vänta tills det blir akut. Lösa tankespår av saker som jag måste komma ihåg fladdrar ständigt i huvudet; ringa dit, mejla dit, svara, skicka fakturor, kontrakt, ansöka om eventuellt spanskt barnbidrag, skicka bröllopspresenten fyra månader försent, boka barnvakt till måndag, äta granatäpplet innan det blir för gammalt, beställa ägg av Pau, konserten på söndag, sätta upp lappen om ögontiden på kylen... Men eftersom det inte är akut, bara brådskande, prioriteras det ner och det fortsätter att fladdra i huvudet.

Det verkar ju inte klokt att jag började i kören nu när livet redan saknar 15 timmar varje dag, men samtidigt behövdes det. Jag jobbar hemifrån, måste ut och göra något. Själv! En alldeles egen aktivitet. Få energi. Och det är så roligt! De är så duktiga i min kör!

Nästa torsdag har de konsert med förra årets sydafrikanska program i Alcazar i Sevilla. Jag har bara hört litegrann av det och det låter otroligt. Jag kan inte sångerna, men ska följa med och höra hela konserten. Runa följer med i bussen så klart, jag ammar henne och kan inte lämna henne utan bröstet så länge. Hoppas att hon är tyst under konserten :-)

Det som vi sjöng i dag, som fick mig att fokusera på en enda sak i en och en halv timme, var detta: And with His stripes we are healed. Vackert!

söndag 27 oktober 2019

Den alternativa marknaden i Fuenteheridos



Sista lördagen varje månad är det marknad på campingen i Fuenteheridos. Det är en rolig tillställning! Vi var där senast när Runa var åtta dagar gammal, och sedan dess har marknaden växt. Där finns läderarbeten, hemstickat, bröd, bakverk, grönsaker, godis, akvareller, öl, marmelader, nötter, smycken och ännu mera grejer. Kravet är att det ska vara egentillverkat och gärna ekologiskt också.










Inne på campingens lilla restaurang kan man köpa dryck, och när det blir lunchtid vid 14 kan man köpa matbiljetter i receptionsluckan. Varje biljett är värd en tallrik med mat.




3,50 € kostar en stor tallrik med vegetarisk paella eller köttgryta med potatis.




Musik är det också. Den här gången spelade en pappa med sina tre barn punk-covers. De sålde tröjor med gruppens namn :-)




Vi fick äntligen ett ansikte på den hemlige brödpoeten!




Han och hans brödkompanjon (mycket lik karaktären Jesus i serien Walking Dead) (inte för att jag har sett serien, men Jesús säger det) var där och sålde bröd, och efter samspråk med Jesus-kopian bestämdes det att jag ska vara med på nästa marknad och sälja hembakade svenska bakverk. Det blir kul!

lördag 26 oktober 2019

Vad som hände när vi skulle fredagsmysa...

Äntligen har jag lyckats införa något svenskt! Fredagsmyset är här för att stanna! Men i går började det lite tokigt...

Allt var förberett, jag hade gömt godsaker i köksskåpet och till och med hämtat elementet och satt på det. Jesús hade gått iväg med Runa på långpromenad, Disa och jag skulle få en stund ensamma, hon skulle bara visa mig var hon gömmer sina stenar utomhus, innan vi satte på filmen. Jag följde med, hon stängde dörren, vi tittade på stenstället och... Sedan fick jag inte i nyckeln i låset. Vi kom inte in.

De här spanska dörrarna alltså... På utsidan finns inget handtag, man måste öppna dörren med nyckel. På insidan finns handtag men inget lås, man måste låsa inifrån med nyckel om man vill ha låst dörr. Nu stod vi båda på utsidan, jag med de fina sockarna som Emilia stickat till mig, som jag skulle mysa i, Disa barfota trots höstkylan, och vi kunde inte komma in.

Jag tänkte att det berodde på det tröga låset, och gick till grannen mittemot för att be om låsolja, alternativt olivolja till nyckeln. Ingen hemma. Gick till grannen bredvid, men ingen hemma där heller. Såg i samma stund servitören på baren på hörnet huka sig in under den halvstängda porten, sprang med Disa efter mig och fick in oss båda på den stängda baren.

Servitören följde med till vårt hus, med en flaska låsolja i handen. Srayade låset, sprayade nyckeln, försökte låsa upp... men icke. Nyckeln gick inte i hela vägen.

- Det måste vara fel nyckel, sa han. Den är inte numrerad. Jag har en av grannarnas nyckel och den är helt annorlunda. Den här är alldeles för enkel.

Jag tänkte att ägarna till vårt hus nog inte skulle kosta på ett säkerhetslås och att det visst var rätt nyckel, men började tvivlade själv eftersom det verkligen inte gick att låsa upp dörren.

Fick en snilleblixt. Jag hade ju bilnyckeln i nyckelknippan! Slängde in Disa i bilen och fräste iväg för att genskjuta Jesús innan han nådde affären där han skulle hämta veckans bröd. Konstig känsla att köra utan skor. Funderade på vad jag skulle säga om jag blev stoppad i poliskontroll i den här situationen, hade ju plånboken med körkortet inlåst hemma.

Vi hann precis. Jag bromsade in när jag såg Jesús närma sig butiken, stoppade upp trafiken bakom medan jag snabbt förklarade varför han behövde ge mig sin nyckel, fick den genom fönstret och körde hem, i hopp om att det var fel på min nyckel och att Jesús nyckel skulle funka.

Det gjorde den inte.

Jesús måste komma hem och ringa en låssmed. Men jag kunde inte ringa honom och säga det, mobilen var kvar inne. Skulle han iväg på sin långpromenad nu?

Gick hem till Santos, fortfarande med spräckliga raggsockar på fötterna och en barfota Disa efter.

Santos hade inte Jesús nummer, men ringde Cristina, som ringde Jesús, som meddelade att han var på väg hem, och Cristina ringde till Santos och sa det, som meddelade mig där jag satt i soffan med Disa som sög på hårda, gula Santos-karameller.

Jesús kom på vad problemet var. En nyckel satt i låset på insidan av vår ytterdörr, därför kunde nyckeln från utsidan inte gå in hela vägen! Jesús låser ofta från insidan för att Disa inte ska springa ut.

Jesús bestämde sig för att göra inbrott hos oss. Han bad en granne en bit bort om en sax och en petflaska. Grannen hade en bättre idé, han tyckte att vi skulle klättra över stängslet till vår patio. Stängslet är två meter högt så jag tyckte inte att det var en bra idé, men tydligen hade hans fru nyckeln till huset bredvid vårt (tillhör en kompis till henne, men huset står nästan alltid tomt). Så medan Jesús försökte att bryta sig in från utsidan, ställde vår granne en stege på ena sidan stängslet och en annan stege på vår sidan stängslet och klättrade ner i vår patio, gick genom den öppna patio-dörren, genom köket och hallen och släppte in Jesús, som förhoppningsvis, efter detta äventyr, lägger av med ovanan att låsa från insidan och lämna kvar en nyckel i låset.


Klockan började närma sig läggdags, så det var att välja mellan fredagsmys och middag, och det blev så klart fredagsmys!


Fredagsmyste ni, eller gjorde ni något annat trevligt på fredagen?

torsdag 17 oktober 2019

Fest i Almonaster la Real



En av mina favoritbyar här i bergen är Almonaster la Real. Se bara hur den ligger där, högt upp, omgiven av berg, med en gammal moské högst upp, omgärdad av vandringsleder, med urmysiga små gator...




Jag hade missat att det var den årliga Jornada de cultura islamica den här helgen, Goretti berättade det under Marias femårskalas i fredags, och vi bestämde genast att åka dit tillsammans med alla barnen (utom Gorettis stora). Jesús stannade hemma och storstädade huset, och vi packade in oss alla sex i Gorettis bil och fräste iväg!

Jag höll koll på skyltar (jag är väldigt noga sedan jag körde fel när jag åkte dit och tillbaka vid ett oförglömligt besök för tre år sedan), Goretti körde, och parkerade uppe i en backe, där det doftade gott av eukalyptusträd, och där ett par dromedarer låg och idisslade utanför en lastbil.




Vi kikade snabbt på marknaden, sedan gick vi till en restaurang för att äta. Och vilket ställe det var! Visserligen stod bordet i en backe och lutade så mycket att mitt vattenglas gled ner och krossades mot gatstenarna, men maten! Barnen ville ha pata negra-skinka, så det fick de. Vi beställde också grillat kött, croquetas och calamares del campo. Det sistnämnda är friterade lökringar och paprikastrimlor som först panerats, och de var perfekt gjorda! Tunna, knapriga, salta och brännande heta. Spenatcroquetas och croquetas gjorda av kött från hemlagad buljong, med mynta i, åh, så gott! Och köttet! Åh! Inget kött kan mäta sig med det, varför äta något kött överhuvudtaget efter en sådan fullkomligt perfekt bit??

Inga bilder togs, det var fullt upp med att äta och hindra ungarna att klättra på grannarnas fönster och glasen från att glida ner från bordet, men den måltiden tänkte jag på i två dagar efteråt.

Sedan satte vi jasminblommor i håret...




… och gick och kollade ordentligt på marknaden.



På denna Jornada de cultura islámica står, fritt översatt, islamsk kultur i fokus. Musik, dansföreställningar, produkter och te-ställen där man kan beställa en silvrig kanna med te att hälla i små glas, och få några frasiga baklava med honung och nötter till. De stora festdagarna hade redan varit, denna söndag var sista dagen för i år, då man kunde strosa runt och kika och träffa bekanta.

Marknadsstånden är så genomtänkta. Så roliga och fina! Mycket hantverk av olika slag, från tvålar och leksaker till väskor och de allra vackraste smycken och hårprydnader i silver. Jag köpte två färggranna tygfåglar på en gren, Disa fick en glittrande liten spegel av Goretti, och hon själv köpte tvålar och en spännande pumpa.






Barnen fick en åktur i ett hemmabyggt piratskepp.




Därefter påbörjades den utmanande promenaden tillbaka till bilen, förbi alla stånd längs huvudgatan, då vi försökte få med alla barnen tillbaka. Det minsta satt ju fast i bärsjalen, men de andra tre gick alla åt olika håll, stannade plötsligt och tittade på något, gick iväg till en kyrka eller gick bakom någon vagn. I ett tilltagande folkvimmel. Och så jag då, ovanpå allt, som ideligen stannade för att fota (och förlorade barnen ur sikte). Då tänkte jag, att Goretti upplever nog den här promenaden ännu jobbigare än vad jag själv gör, men hon sa inget om det, hon är en snäll människa. Och det var en väldigt rolig dag tillsammans med henne och barnen!


lördag 12 oktober 2019

Händelserik nationaldagshelg

Helg igen!

I dag är det Spaniens nationaldag. Det är ett nationaldagsfirande som aldrig kommer att bli som norrmännens, eller ens svenskarnas. Spanien är ett så splittrat land att man i första hand känner sig som andalusier eller bask, före spanjor.

I dag ska jag jobba som guide. Det är ju inte klokt egentligen, att jag tackade ja till guidejobben den här hösten också, med tanke på båda barnen samt mitt vanliga jobb (fast då var jag föräldraledig och hade inte börjat jobba halvtid än), men det gjorde jag i alla fall. för det är ju så roligt! Tips till alla som är intresserade av guidejobb, det är precis lika roligt som det verkar! Så den här lördagen tillbringar vi i Sevilla, ska väl passa på och fixa lite ärenden, Disa ska träffa farfar och kusiner, och sedan hem till Aracena. Jag har tänkt åka iväg själv till Almonaster på kvällen, själv, för det är den årliga Jornada Islámica. Jesús kommer att vara trött, han hade en spelning med sin grupp i Córdoba i natt och kom till Sevilla väldigt sent, eller tidigt, beroende på hur man ser det. Japp, det är mindre stressigt att sova här innan mitt guidejobb, än att försöka få iväg oss alla klockan sju på morgonen.

I morgon, söndag, ska vi ha städdag. Den stora Feria del Jamón närmar sig och vi kommer med största sannolikhet få besök. Dessutom är det krisläge. Huset måste städas och rengöras. Vi tänkte ta ett par tretimmarspass, den ene städar medan den andre är iväg med barnen, annars funkar det inte. Men det lutar åt att Jesús får ta båda passen, för själv ska jag till Almonaster med Goretti och alla våra barn. Det blir skoj! Just det, det vet inte Jesús än. Men han gillar inte Jornada Islámica, så jag vet att han inte vill följa med.

Och sedan blir det måndag, då är både Jesús och Disa lediga från skolan, så om jag jobbar undan i helgen (när då?) åker vi på utflykt till Portugal och äter något gott till lunch. Bra plan!


Vad har ni för helgplaner?

fredag 11 oktober 2019

Bagarpoeten



Trots att jag har känt Goretti i över ett år var det först för ett par månader sedan, mellan grillunch och efterrätt med henne och ungarna, som jag fick veta att hon är brödombud för bagarpoeten.

Jag har ju nämnt att det här är ett speciellt hörn av Spanien att bo på. Dels finns traditionellt byfolk, dels finns de som söker en alternativ livsstil, med egenodlad mat, miljövänligt leverne, respekt för naturen. Folk från hela Spanien, och andra länder, söker det här i Sierra de Aracena. I deras spår följer roliga marknader, annorlunda musik- och kulturupplevelser, manifestationer och kreativt småföretagande. Vi prenumererar redan på de ekologiska grönsakslådorna från Las Chinas varje tisdag, nu fick vi alltså höra talas om bagaren i Galaroza som bakar ekologiskt bröd.

Man blir medlem i en Whats App-grupp, och får en gång i veckan en lista på de bröd som erbjuds. Det är olika slags brödbullar samt veckans specialbröd i form av en enkiloslimpa. Eller ja, det är ju inte bara en lista...

"Välkomna till Olympos, ni dödliga brödätare! Zeus, irriterad och hungrig, befallde att de skulle ge honom något gott och värdigt att äta. Guden Pan, ja, ni förstår vad han föreslog, och just det... Dag och natt arbetades det med brödet i verkstaden, ett utsökt bröd av…"

"Glad sista sommarvecka, vänner av bröd och skog! För att fira fullmånen föreslår vi ett fruktigt bröd med en utsökt blandning av randiga Rufino-äpplen och svarta fikon, som blandats med en härlig deg på  fullkornsmjöl och spelt..."

"Trevlig vecka önskar jag alla! Jag skriver nu redan på måndagen, för veckans bröd är värt det. Det är värt att ni får tid till att fundera på om ni vill ha ett, eller...två eller tre.Vi återgår till en höstklassiker; Nöt- och russinbrödet. Det behöver egentligen ingen närmare beskrivning, det är vad det är. Surdeg av råg och…"

Och så fortsätter det i samma stil, där veckans bröd, samt de vanliga (alla ekologiska) presenteras. En del meddelanden är så fint utformade att den hemlige bagaren, som vi inte vet vem det är, numera går under namnet bagarpoeten här hemma.


Nu besöker vi Gorettis klädbutik varje fredag för att hämta veckans bröd. Där, i en korg bakom disken, ligger alla bröd i papperspåsar med beställarens namn på.

Vi har ganska många att hämta ut, för Jesús tar med en leverans till Sevilla på fredagskvällarna när han åker dit och repar med gruppen. José Alberto och Loren smakade på ett fänkålsbröd senast de var här och beställer en limpa varje vecka. Sedan ville en av deras kompisar också ha. Samma vecka ville trummisen i Jesús grupp beställa ett bröd, och den här veckan även sångaren och gitarristen. Förra veckan hade bagaren lagt alla "våra" bröd tillsammans i en stor mjölsäck.




Mycket bröd blir det! Roligt! Det är så förfärligt ont om jobb, så folk måste skapa sina egna. Och det är fint när det funkar!

ny gadget

ny gadget