Kackelackor i vägbrunnen!

Inne i den här glad-dimman glömmer jag visst allt som inte handlar om Disas skratt :-) Det är ju det viktiga, men det händer förstås andra saker också.

Förra helgen, när vi var på kusten, kunde inte Runa somna. Stället var nytt för henne, ljuden utifrån också, och till slut tog jag ut henne på promenad i vagnen. Jag tog av ner mot genomfartsgatan som går längs stranden på andra sidan sanddynerna, och jag hade bara gått några meter på den större gatan när jag såg något svart på den vita muren på höger sida om trottoaren. Jag gick närmare och såg att det var... En kackerlacka! Hu, så stor! Bredvid den kröp en till uppåt, långsamt, och en till, och där, två-tre till! Nej! Jag backade med vagnen, här tänkte jag inte gå förbi. Jag gick ut på gatan istället, på andra sidan om de parkerade bilarna, och höll på att krocka med en grupp ungdomar som tvärstannade strax framför mig och allihop stirrade vi mot vägrunnen. Det vällde upp kackerlackor därifrån, de sprang omkring på gatan, och sedan vidare mot den låga muren... Nu vände jag och gick snabbt åt andra hållet.

Om man tycker att kackerlackor är obehagliga ska man inte titta ner, inte se var man sätter sina fötter, men det blir som en tvångstanke, man försöker att inte titta ner men gör det ändå... Ja, jag såg fler kackerlackor, men bara längs just den gatan.

Det var inte någon trevlig, avkopplande promenad...

Jag räddar en kackerlacka

Jag skulle bara gå ner till köket för att rosta frukostbröd.
Brödrosten tar en stund, så medan jag väntade gick jag ut i pation för att vattna tomatplantor. Då såg jag hur något rörde sig i vattentunnan. det var en insekt som försökte kravla sig upp på en plastleksak.
Jag fångade upp djuret på leksaken och lyfte upp det. Djuret var alldeles stilla och jag stod och studerade det, funderade på om det kunde vara en kackerlacka. Man brukar ju inte ha dem så stilla och nära sig annars.

Jag betraktade antennerna, storleken, det svarta skalet, benen... Då började det röra på sig! Hjälp, det var en kackerlacka! Vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte slänga i den i vattnet igen för att drunkna!
Jag sprang mot ytterdörren, orolig att den skulle falla ner på golvet, öppnade, rädd att dörren skulle slå igen, jag hade inte nyckeln i fickan (den låses av sig självt när den går igen) och kom ända ut till gatan innan kackerlackan ramlade ner. Jag tog en tom snacks-påse som låg och skrapade och viftade förtvivlat bort djuret, så att det skulle springa åt andra hållet, inte in genom vår dörr.

Sedan dess har jag spanat efter en svart kackerlacka varje gång jag gått ner för trappan. Tittat på hallgolvet, tittat mot springan under dörren (förbannade dåliga spanska hus som inte är täta! En kakcerlacka tar sig ju in hur lätt som helst, trots att dörren är stängd!), kollat på köksgolvet... Till och med tittat ut genom fönstret om den sitter där på plattorna vid brevlådan och väntar.

Ingenting än...

Inställd Almería-resa

Jesús nya grupp pratade jag om. Ja, han har bytt från en till en annan, och även om jag inte gillar musiken något vidare tycker jag att det är toppen. Dels brukar han få med chokladpinnar och belgiska kex hem till mig efter repen, dels är det en grupp som rör på sig. Som ger en massa konserter på olika ställen.
- Äntligen en grupp som reser lite, sa jag.
I helgen var vi i Córdoba, och nu på söndag skulle gruppen vara förband till en engelsk och en fransk grupp i Almería.
Gissa om jag har sett fram emot det! Jag längtar ihjäl mig efter en liten resa, det har inte gått av olika anledningar och lär inte gå på länge igen på grund av det kommande barnet. Och Almería har vi båda velat titta närmare på. Inte staden, utan kusten och öknen och naturen runt om.
Men så har det blivit trassel med produktionsbolaget, hela turnén i Spanien med de andra grupperna ställs in, liksom denna konsert.
Vilken besvikelse!
Ja, jag erkänner, jag blev löjligt, onödigt besviken.

Efter ytterligare ett par trista nyheter var vi inte på feriahumör, trots att vi tagit oss dit, och försökte åka hem igen, men Sevilla är hopplöst under ferian, bussarna är överfulla, tar nya vägar och tar mycket lång tid på sig. Det tog nästan två timmar att komma hem.
Som om det inte vore nog hade vi en kackerlacka i lägenheten.
Vi förstod det direkt, för Pipen kom inte och hälsade, han satt i givakt och stirrade upp mot bokhyllan.
Vi satte oss i soffan med uppdragna ben och väntade på att katten skulle ta kål på det äckliga odjuret, men han lekte och lekte så till slut tappade Jesús tålamodet (när kackerlackan hotade med att springa in i sovrummet och gömma sig) och krossade den med en toffel.

Vi var så äcklade av kackerlackan att vi hoppade över middagen och det lilla som var kvar av tisdagen och väntar nu bara på att det ska bli en ny dag.
Säkert kommer jag att sova illa också.

Årets första kackerlacka

Årets första kackerlacka.
Vi gick på trottoaren, jag och Jesús, och den lilla jäveln rusade mot mig! Rakt mot mina fötter, och jag hoppade en halvmeter rakt upp i luften, fortfarande med Jesús hand i min.
Fy farao vad jag tycker illa om kackerlackor. De är så snabba! Och jag är rädd att de ska komma upp i mina kläder.
Jag kunde inte släppa händelsen. Tyckte mig se kackerlackor överallt och började titta uppåt istället, tittade på trädkronor, balkonger och gatlyktor så att jag blev trött i nacken, allt för att inte se de eventuella odjuren på marken. Jesús fick leda mig.
Vi var på en sen kvällspromenad, och precis som när man promenerar i stan i augusti kändes det mycket konstigt, eftersom gatorna var alldeles tomma på folk. I augusti är det på grund av värmen, i går på grund av ferian. Alla var där utom vi. Vi ska gå i kväll.
Vi stannade till på ett par fina rockbarer innan vi gick hemåt igen.

Kackerlackan

Jag borde verkligen verkligen verkligen gå upp på taket och försöka få igång tvättmaskinen, men det sitter en kackerlacka ovanför dörren och jag är rädd att den ska hoppa ner i huvudet på mig.
Mvh
/Mesen

Skräcken

Skräcken: Att nyvaken och glasögonlös försöka pilla in dörrstoppet under dörren, och inse att bredvid dörrstoppet låg en kackerlacka och vilade.
Vilade...
Lättnaden: När en sansad närstående undersöker saken och konstaterar att den vilande kackerlackan var en hårtuss som rörde sig i vinddraget.
Slutsats: Glasögonpåtagning är en viktig del i uppstigningsprocessen på morgonen.

Det blev en kackerlacksjägare

Hemkomna efter att ha varit borta hela dagen.
Öppnar dörren.
Något saknas.
- Men... Var är pipen?!?
Pipen som alltid står och väntar på oss när vi öppnar, som sedan skuttar till den röda mattan, kröker rygg och vässar klorna i den, som en hälsning.
Men nu. Ingen pip.
Jesús går in, ser sig omkring.
- Pipen är upptagen, konstaterar han.
Japp. Ute i pation sitter pipen i givakt, stirrandes på en kackerlacka två meter upp på väggen. Han släpper den inte med blicken. Kackerlackan rör på en fot, och pipen ställer sig på bakbenen och sträcker sig mot odjuret.
Det var precis det här som Jesús hoppades på. En kackerlacksjägare.
Det föds inga odjur i huset längre, det har Kackerlacksmannen sett till. De vi ser är av den stora sorten som kommer flygandes. Och det är här som Pip-Larsson tar över.
Jesús vill hjälpa pipen, tar en kvast och smäller ned kackerlackan. Nu blir det fart på katten! Oj, vad han jagar! Han jagar odjuret överallt, ut och in mellan krukor, slänger iväg det i munnen, skadar, leker. Vi stänger dörrarna för att kackerlackan inte ska försöka smita in och rädda sig under soffan, men tittar på genom rutorna. Mycket underhållande. Snart ska kackerlackan dö!
Nummer fyra, för övrigt.

Välförtjänt vila...

Kackerlacksmannens återkomst

Det har nu gått sju månader sedan Jesús åt sin sista räka.
På grund av den HÄR mannen.
(Här skulle jag ha lagt in bilden, men jag vågade inte fota honom ens i smyg bakifrån.)
Kackerlacksmannen!
Han är vår flintskallige ängel.
Påminner om Jesús söte, snälle kompis med stora, utstående ögon, han som röker hasch konstant och aldrig tycks vara helt närvarande. (Fast enligt J är Kackerlacksmannen en kopia av någon kändis inom skvaller-tv, han är så lik att J inte vill nämna likheten.)
Den flintskallige tar hand om oss. Kommer tillbaka. Gång på gång. Vi känner oss trygga.
Rätt så i alla fall. Vi har nämligen sett en kackerlacka i trappan sedan han var här sist.
Igår var han här igen. Ett sista ryck inför sommarmånaderna. Kackerlacksmånaderna.
Han fyllde pumpen som han bar på höften, gick runt överallt med stången utom vardagsrummet för att misse inte skulle bli förgiftad, gick uppe på taket och ner i trappuppgången där han lyfte på det läskiga locket och sprutade. Men inte ett enda odjur fanns därunder! Medlet har gjort susen!
Verkligen, verkligen tacksam över den här hyresägaren vi har, som betalar för en kackerlacksman.
Verkligen.
Avskyr kackerlackor så in i bängen.
Jesús också. Mer än jag, antar jag, efter det som hände...
Här kan ni läsa den historien.

Blir bildlöst det här inlägget också. Vågade inte fota Kackerlacksmannen. Vill inte lägga ut bild på en äcklig, äcklig kackerlacka. Bör inte lägga ut bild på räka, eftersom J, om han får syn på den, tror att jag retas med honom, och det här är ett mycket känsligt ämne.

Pip-Larsson - kackerlacksjägare?

Jesús har fått en idé.
- Vi ska uppfostra katten att fånga odjur!
- Vadå?
- Jo, men hör här! Om vi gör ett ljud, knäpper med fingrarna till exempel, varje gång vi ger honom mat, så kommer han att associera det ljudet med mat. Och om vi ser ett odjur i lägenheten som vi inte vill ha här, så knäpper vi med fingrarna och då kommer katten och dödar det. Och vi belönar honom med mat!
- Du är inte klok. Vadå för odjur? Kackerlackor?
- Jag tänker inte säga dess namn.
(Kackerlackor alltså, det äckligaste Jesús vet.)
- Tror du inte att katten träffar på kack... odjuren innan vi gör det?
- Jo, men för de tillfällen han inte gör det utan ligger och sover! Det funkar faktiskt! Har du inte hört om hunden som börjar dregla så fort han hör en bjällra?

Vi avslutade samtalet där.
Men jag tror att i den här frågan kommer Jesús inte att ge sig så lätt.
Om katten ska bo här får han göra nytta för sig också, menar han.
Vad säger ni om Jesús tokerier?

Kackerlackspanik

Ett sådant skrik av panik har jag inte uppgivit sedan jag såg den spanska rysaren El Orfanato (Barnhemmet, mycket bra, men tänker aldrig se den igen) på bio, och den överkörda tanten som borde vara död slår upp ögonen. Oj, vad Jesús skrattade åt mig.
Anledningen den här gången: kackerlackor i trappan.

Skulle ut och köpa tomater. Hann inte mer än lyft foten ovanför trappsteget, så såg jag något mörkt, stort kila iväg.
Skrik ett.
Ytterligare något mörkt, stort.
Skrik två.
Vrål kan man också kalla det.

Vad jag tänkte:
Det blir inga tomater!
Jag går inte utanför dörren förrän någon kommer hem och dödar de jävlarna.
Det här är ett problem. Jag har ett problem. Jag kommer att få behandla det här samtidigt som jag går i terapi för min nål- och sprutfobi.
Jag kan inte bo i ett land där det finns kackerlackor.
Hörde de i butiken bredvid hur jag skrek? (Helt säkert, den ligger vägg i vägg.)
Måtte ingen granne vara hemma.
Om jag går upp för trappan igen, kommer de att springa efter mig?

De rör sig inte.
Är det inte...?

Det var inga kackerlackor.
Det var stora klumpar torkad lera som lossat från skorna. Det var mycket lerigt när vi letade sparris igår eftermiddag.

Kackerlacksmannen

När Jesus kom tillbaka hit efter sommaren i Sverige var lägenheten invaderad av kackerlackor. När han satte på kranen sprang det upp fem-sex förskrämda kackerlackor ur hålet.
Kackerlackor är förmodligen det äckligaste Jesus vet. Skärrad slängde han allt som han visste att odjuren varit i kontakt med (berättade han när jag frågade var mina fina turkosa skärbrädor tagit vägen), tejpade för alla möjliga ingångshål och ringde ägaren som skickade hit Kackerlacksmannen.
Kackerlacksmannen kom och fixade problemet med hemliga medel.
Allt tycktes lugnt när jag kom hit och fick höra lite i taget av historien. Jag undrade ju varfor det satt isoleringstejp for översvämningshålen i diskhon, tvättstället och badkaret. Men Jesus gick i hemlighet och var bekymrad. Han hade nämligen hittat små bajskorvar i badkaret och i besticklådan.
Han höll av omtanke tyst om det eftersom jag tycker ännu sämre om kackerlackor än vad Jesus själv gör.
Bajskorvarna fick jag höra om när Kackerlacksmannen skickades hit en andra gång.
Kackerlacksmannen är en speciell typ. Charmig, kul och pratsam. Kackerlackor är hans stora intresse, men så har det inte alltid varit.
- Nej, i början var jag rädd för dem, berättade Kackerlacksmannen som tog i så blodådrorna spändes när han försökte lyfta golvbrunnslocket under vilket kackerlackorna övervintrar.
- Första dan på jobbet så öppnade jag just en sådan här golvbrunn. Det vällde upp kackerlackor! De sprang rakt mot mig, kröp in innanför byxorna, in i tröjan. Jag sprang iväg och slet av mig alla kläderna.
Herregud, så fruktansvärt. Hur överlever man det? Och hur kan man fortsätta gå till jobbet? Ett sådant jobb?
Något hände faktiskt med Kackerlacksmannen. Avskyn omvandlades till intresse. Killen började samla på kackerlackor. Han har en stor samling hemma och väntar nu på ett exemplar som han beställt från Amerika, en kackerlacka stor som en handflata. (Fram tills nu hade jag tänkt att man kanske skulle ha satsat på en kackerlacksutrotare istället för en musiklärare till sambo.) Och allt vad han har lärt om kackerlackor, det berättar han mer än gärna för sina kunder, just nu vi. Det sprutar ut information, det går inte att få tyst på honom.
- ... och kackerlackor kan leva i sju dagar utan huvud. Huvudet har de bara för intag av föda. De ser inte med ögonen, deras känsliga fötter är deras ögon. Det går inte att ta död på äggen, vad de än säger på tv. Man vet att kackerlackor dör av en atombomb, men inte deras ägg. Därför sprutar jag ner den här vätskan här, för när äggen kläcks, då dör kackerlackorna som kommer ut.
Jag börjar själv tycka att kackerlackan är ett riktigt intressant djur.
- Finns det kackerlackor som lever i vattnet, undrar jag.
Jag vill ha svar på mysteriet med dykaren som råkade hamna i pappas akvarium, det lilla dammdjuret som Jesus avskydde eftersom han trodde att det var en simmande kackerlacka.
- Nej, men kackerlackorna är släkt med räkorna, svarar Kackerlacksmannen som skulle ha satt punkt här om han tittat på Jesus, men det gjorde han inte.
- Om man kokar en kackerlacka blir den rosa i köttet precis som en räka. Fast jag har inte provsmakat.
Det här blir för mycket för Jesus.
Han älskar räkor.
Han är tyst ända tills Kackerlacksmannen åker.
- Jag har länge misstänkt det här. När jag har hittat spröt och ben efter kackerlackor på fönsterbrädan har jag tänkt att de ser precis ut som de från räkorna. Men jag har trängt undan den tanken, intalat mig själv att det inte är så...
Jesus avkräver mig ett löfte om att inte berätta för någon hur det ligger till för att inte göra skadan större.
Själv vägrar han att äta räkor igen.