Kackerlacksmannens återkomst

Det har nu gått sju månader sedan Jesús åt sin sista räka.
På grund av den HÄR mannen.
(Här skulle jag ha lagt in bilden, men jag vågade inte fota honom ens i smyg bakifrån.)
Kackerlacksmannen!
Han är vår flintskallige ängel.
Påminner om Jesús söte, snälle kompis med stora, utstående ögon, han som röker hasch konstant och aldrig tycks vara helt närvarande. (Fast enligt J är Kackerlacksmannen en kopia av någon kändis inom skvaller-tv, han är så lik att J inte vill nämna likheten.)
Den flintskallige tar hand om oss. Kommer tillbaka. Gång på gång. Vi känner oss trygga.
Rätt så i alla fall. Vi har nämligen sett en kackerlacka i trappan sedan han var här sist.
Igår var han här igen. Ett sista ryck inför sommarmånaderna. Kackerlacksmånaderna.
Han fyllde pumpen som han bar på höften, gick runt överallt med stången utom vardagsrummet för att misse inte skulle bli förgiftad, gick uppe på taket och ner i trappuppgången där han lyfte på det läskiga locket och sprutade. Men inte ett enda odjur fanns därunder! Medlet har gjort susen!
Verkligen, verkligen tacksam över den här hyresägaren vi har, som betalar för en kackerlacksman.
Verkligen.
Avskyr kackerlackor så in i bängen.
Jesús också. Mer än jag, antar jag, efter det som hände...
Här kan ni läsa den historien.

Blir bildlöst det här inlägget också. Vågade inte fota Kackerlacksmannen. Vill inte lägga ut bild på en äcklig, äcklig kackerlacka. Bör inte lägga ut bild på räka, eftersom J, om han får syn på den, tror att jag retas med honom, och det här är ett mycket känsligt ämne.