Det är lika roligt att tappa rösten som att ha träningsvärk, tycker jag.
Tro nu inte att jag försöker vara ironisk eller nåt, för det här är sant.
Träningsvärk är den bästa smärta som finns, för då känner man att man har gjort något.
(Sällan som jag har träningsvärk, när jag tänker efter.)
Tappa rösten är bara... intressant. Och kul, när man hör hur man låter i försök att prata.
Jag tyckte verkligen att det var roligt, från missinassen när jag upptäckte det, till klockan 16.00 när fyratimmarslektionen började igår eftermiddag.
Sedan var det inte roligt längre.
Min elev gav mig honungssmakande halstabletter och vatten, men vad hjälpte det.
Att prata i fyra timmar med väsande istället för röst är ingen bra idé.
Ajaj.
Fyra timmar!! Men kära vän, en lektion är 40 minuter! Du gör då åtminstone saker rejält. Jag håller med, ÄLSKAR träningsvärk! Brukar uppleva den sådär vartannat skottår. Kanske är dags nu igen, när jag tänker efter.
SvaraRaderaMesigt. Mina lektioner är 1-1,5 timme långa. När var senaste träningsvärken, när du la upp den där roliga högröda svettiga bilden efter premiärturen?
RaderaUsch det där känner jag igen. Jag har mega-tappat rösten fyra gånger i mitt liv. Det har hållt i sig i flera dagar. Otäckt. En gång infall det med att folkräknings-personer kom hem till mig i Bogotá. De var jättemisstänksamma mot min kille och trodde att jag var nåt slags kidnappningsoffer eller nåt, gråtiga ögon, blåa läppar och flaxande händer. Jag fick skriva på en lapp att det inte var så.
RaderaKram!
Hahahaha! Trodde de dig då?
Radera