Hade vi bott inne i stan hade det varit mycket problematiskt, här i byn kan bilen stå olåst och med en ruta nere utan att det görs inbrott.
J blev hämtad till skolan av rektorn, och på eftermiddagen försökte vi få liv i den lilla vita.
Den lilla vita var stendöd.
Killen i affären kom ut. Han gissade att bilen dött på grund av att nyckelringen slog mot ratten (!!!).
Min teori var att batteriet var problemet.
I järnaffären ringdes det efter sonen, han jobbar på en bilverkstad i grannbyn.
Sonen kom med ett par startkablar när han slutat. Vi skulle få låna dem till nästa dag då vi kunde starta bilen och köra den till en verkstad.
Det gjorde vi igår. Mannen i järnaffären hjälpte till, och vi var tacksamma över det, ända tills han begärde 15-20 euro för tjänsten.
Vad??!?
Han sa, lite generat, att sonen ville ha det.
För att låna ut ett par startkablar???
Jag hade 15 i portmonän så mer fick inte sonen.
Vi åkte inte till hans bilverkstad utan körde till Sevilla, där batteriet (just det) byttes medan vi gick på stan, hyrde film och hämtade bokpaket på posten.
När vi åkte hemåt igen stannade vi till och köpte kinamat.
Jag tycker att det är så roligt att köpa med mat!
I Sverige gör vi det ju titt som tätt, pizza tänker jag på då.
J tycker att det är beklämmande det där, att när svenskar väljer att äta utemat tar de hem den för att äta i sin ensamhet. Han fattar inte varför folk inte äter ute.
Nåväl, hämtmat är alltså något mycket sällsynt hos oss, men nu blev det av. Vårrullar, sallad, kyckling med mandel, kött i ostronsås och ris i runda burkar.
Sedan såg vi filmen, Woody Allens You will meet a tall dark stranger, som Jesús äntligen har sett utan att sova.
En bra torsdagskväll helt enkelt!
Och jag har kommit på en sådan bra sommarplan. Men det beror på om J verkar få jobba i höst. Och, förstås, om han får lön under det två månader långa sommarlovet, eller om han blir av med den. Det är ett av de nya sparförslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar