Här kan man köpa hasch hos frisören

Vi hälsade på en kompis i hans bar.
- Du, är inte det han som bor i mina föräldrars hyreshus, undrar Jesús och kikar på mannen som just kommit in.
- Jo, det är det. Han brukar äta här.
- Säljer inte han kokain?
Kokain. Nej, det här är ingen vanlig droghandlare, ingen vanlig kokainförsäljare, som han som bor några våningar under Jesús föräldrar. Nej, den här mannen är en av de verkligt stora droghandlarna i Sevilla.
En av de verkligt stora.

När vi pratar om det i bilen på hemvägen blir Jesús förvånad när jag säger att jag inte känner någon i Sverige som tar droger.
- Ingen? Inte ens kokain?
- Nej, inte vad jag vet.
Här är droger så vanligt. Eller påtagligt.
Först har vi förstås cannabis.
Det känns som att alla röker på här.
Cannabis är lika naturligt som alkohol nästan. Går man på stan passerar man ofta någon som röker, det känns på det sötkvalmiga lukten. På konserter och bland kompisar brukar det rullas och skickas runt porros. i centrum finns en butik som säljer allt som har med cannabisplantan att göra, från frön och specialjord till särskilda växthus, böcker och prylar med plantan på. Allt utom den färdiga drogen, för den är faktiskt förbjuden. Jag var i den där butiken för att fråga efter öltillverkningssatser (ja, någonstans måste man ju börja) och killen framför mig i kön frågade expediten var man kan få tag på hasch.
- Hos frisören på den och den gatan. Hon är bra.

Det är lätt att få tag i hasch och marijuana.
När vi flyttade in i förra lägenheten så hittade vi en bellota, alltså en inplastad haschklump med formen så att den lätt ska gå genom tarmsystemet. Det visade sig att killen som haft lägenheten före oss var droghandlare av den mindre sorten. Kanske var det därför som han hade ett kylskåp i hallen? Och därför som för oss okända personer ringde på dörren ibland på nätterna. Han hade kanske glömt att meddela flytten.
Nåja, klumpen hade legat så länge och var så torr att den var obrukbar.
När vi var på karneval i Cadiz för några år sedan åt vi på en bar och lånade deras toalett. Den var upptagen, men när vi lovat att inte röra någonting fick vi gå in och kissa en i taget. Det var småbarnspappan, han som nyss haft den lille killen på axlarna där ute, som gjort iordning ett par linor.
En av Jesús äldsta vänner är beroende av kokain, och ofta när vi går hem till Jesús föräldrar hejar vi på någon barndomskompis eller bekant till Jesús som nu går på tyngre droger.

Som sagt, droger är så påtagligt här.
Eller är det jag som har levt i en skyddad värld?

Bild: stock.xchng