"Feber? Varför då?"

Aldrig är man nöjd.
Här har jag gått och gnällt över värmen. Så blir det svalare, men jag är ändå inte nöjd.
Nä, fy vad kallt det var igår. En sådan där kyla som går in i benen, och hur många filtar man än sveper om sig så fortsätter man att hutterfrysa. Jag funderade på att leta rätt på elementet, men klev in i duschen istället med tanken att inte gå därifrån förrän varmvattnet tog slut (vanligtvis fyra-fem minuter).
Gjorde så men frös lika mycket ändå.
Då kom jag på att jag hade feber.
- Feber?!? Varför då, undrade Jesús.
- Ja, inte vet jag. Jag har väl smittats av något elaksinnat datavirus.
(Vad vi skrattade den gången när mamma oroligt undrade om man kan smittas av sådana där datavirus...)
Det blev en eländig natt med feber, snor och en halsmandel som blev så stor att jag inte fattar hur den får plats fortfarande.
Den enda som kan ha sovit sämre än jag själv måste vara Jesús.
Han lämnade några askar piller på bordet innan han åkte. Berättade han när han ringde och väckte mig klockan 12 (!).
Jesús har ett eget apotek. En stor, vit låda fullproppad med pilleraskar, mediciner som blivit över vid olika tillfällen.
Han älskar piller och mediciner, och att beordra mig vad jag ska ta när jag är sjuk.
Jag struntar alltid i hans råd, helt enkelt för att jag tycker att det är så äckligt med mediciner. Har svårt attt svälja dem.
J blir tokig på mig.