Mat till spanska bebisar

Så här går det till när mat introduceras till spanska barn.
Allt sker under kontroll av barnläkaren, som förser föräldrarna med kostrådspapper.

Vid fyra månaders ålder ska barnet utöka modersmjölken/mjölkersättningen med cereales. Vad cereales är har jag svårt att säga. Det är ett pulver med eller utan gluten, som innehåller bland annat majsmjöl, rismjöl och en massa vitaminer och mineraler. Ett slags grötpulver kanske? Det kan man antingen blanda i nappflaskan med mjölkersättning eller blanda med en mindre mängd mjölk, som gröt att äta med sked. Barnet måste börja med den glutenfria varianten. Vid sex månader kan man försiktigt övergå till cereales med gluten.
Detta pulver finns i en masa olika märken, både på apotek och i snabbköp, och de allra flesta innehåller socker. De smaksätts också med honung och kex. Den som vill undvika socker kan köpa Blemils cereales, eller Nestlés. Vi kör Nestlé, eftersom Blemils har så stora gryn att de täpper igen nappflaskenappen. Nestlés har vaniljarom. Hm.

Mellan fyra och sex månaders ålder ska man börja ge smakportioner av frukt till barnet. Minst tre dagar med varje frukt innan en ny introduceras för att se så barnet inte är allergiskt. När barnet provat ett par olika frukter ska man gärna mixa dem med pressad apelsin till fruktjuice.
Efter frukten bör grönsakerna introduceras. Samma tredagarsregel här. Kokta, utan salt, men gärna med extra olivolja.
Inga ärter, blomkål eller broccoli (bland annat) eftersom det kan bilda gaser.
Sedan kyckling. Man får börja försiktigt, första veckan ska man ta undan kycklingen som grönsakerna kokats med och låta barnet smaka endast buljongen (med mixade grönsaker), efter ett tag får barnet äta själva kycklingen också. Mixad förstås.
Vid åtta månader kan man börja med nötkött.
Vid tio månader fisk och ägg. Det ryktas om att linser, bönor och kikärter kan börja ges vid den här åldern också.
Plockmat är fullkomligt förbjudet eftersom barnet enligt spanjorerna kommer att kvävas.

Rena komjölkprodukter och griskött bör barnet inte få före ett års ålder.

Inget socker eller honung enligt kostråden. Fast här ges en himla massa söta kex till små barn. Söta kex är en del av kosten. Fruktpuréer i affären blandas med Mariekex. Alla ungar äter söta kex. Om inte hela så smulas de över frukten eller gröten. Till små bebisar säljs kex (med socker så klart) på apoteken, kex som barnen kan suga på så att de liksom smälter i munnen.



Jag blir knasig av alla de här kostråden.
Dumt nog jämför jag med svenska råd, och de stämmer ofta inte överens. Behöver ju inte vara så att de svenska är bäst alltid.
Men jag tänker att det är väl inte skrivet i sten heller. Om Disa får två nya ingredienser i grönsakspurén istället för en, är det så farligt? Kan vi inte vara lite mer avslappnade när det gäller maten?
Om vi är på resa och behöver köpa burkmat, varför inte köpa en burk där nötkött ingår, trots att hon inte är van vid det, nu när hon ogillar kycklingrätterna?
Att hon får en klyfta hårt äpple att suga på och vänja sig vid smaken, inte är det så illa, inte kommer det att lossna stora bitar som hon kvävs av, inte måste vi köpa ett speciellt finmaskigt nät på apoteket för sådan sugmat?
Att krydda maten, med vitpeppar till exempel, inte är det något att bli så himla uppröd över?
Okej till rekommendationer som finns av en vettig anledning - inget salt för att skydda njurarna (fast det verkar vara en myt?), ingen spenat eftersom den kan innehålla nitrat, men lite ärter spelar väl ingen roll, möjligtvis får lillan lite gaser i magen, men hon dör inte.
Eller linser, nu när det visat sig att hon har järnbrist?


Av ovanstående skäl äter Disa aldrig samma mat som vi. Det finns alltid någon ingrediens hon inte har provat tre dagar, eller så kanske det är griskött i, eller fisk, och så vidare. Jag har alla emot mig. Jesús har samma respekt för läkare som sin familj (och resten av spanjorerna): har läkaren sagt så, ja då är det så.
Skulle gärna ha inblick i hur en svensk (eller spansk) småbarnsfamilj gör. Jag vet ju inte. Läser att barnen äter smörgåsrån i Sverige, och smörgåsbitar. Här får de inte det eftersom de då riskerar att kvävas. Hur äter barn sådant utan tänder?

Att jag nu gör smoothie till Disa och mig själv på yoghurt (ej speciell bebisyoghurt), jordgubbar och banan håller jag nu tyst om. Det är det enda Disa gillar, förutom banan, och att hon får i sig ett par miniskedar yoghurt trots att hon inte borde enligt de spanska rekommendationerna - det ger jag fan i.


Vad tänker ni om detta? Vilka kostråd gäller där ni bor?