Skolstrejk

Igår var det lärarstrejk.
Hur många som egentligen strejkade är oklart. Enligt utbildningsdepartementet 19 procent, enligt fackförbunden närmare 80 procent.
Stor skillnad. Gissa vem jag tror är närmast sanningen, efter att politikerna verkar ha mecklat med deltagarsiffrorna de två senaste valen?
Nåväl, strejken var en protest mot de planerade neddragningarna inom skolan.
Som K-L skriver är skolan redan ansträngd. Böckerna, maten, materialen och bussen betalas av föräldrarna själva i delar av Spanien. Lärarvikarierna får ingen lön under sommaren. Så är det lyckligtvis inte i Andalusien ännu (tack självstyre där socialistpartiet PSOE fortfarande styr). Men större klasser, ingen vikarier om ordinarie lärare är sjuk färre än tio dagar och andra åtgärder, kommer att kännas.
Jesús var en av dem som strejkade.
Han var den enda i sin skola som gjorde det. De andra fyra avstod på grund av ansträngd ekonomi. En deltog i generalstrejken för någon månad sedan, och det känns i plånboken nu. Visst har jag nämnt lönesänkningarna?
Allra flest strejkade på universiteten där det väntar stora neddragningar samt höjda avgifter för studenterna. Det är redan dyrt att studera på universitetet. Nu ska avgifterna fördubblas. Och här finns inget CSN.
Vet en som har sparat och sparat för att kunna gå sin drömutbildning, hon går ett år i taget, försöker sedan jobba ihop till pengar till ytterligare ett år. De pengar hon har nu ska efter oerhört snålande räcka fram till jul, men så blir det knappast efter höjningen. Vet en annan som har ett år kvar på sin utbildning, men som inte kommer att kunna avsluta den eftersom hon inte har råd med de högre avgifterna.
Visserligen leder utbildning inte någonvart i nuläget, om man ska vara lite krass, men när studier och utbildning bara är för dem med föräldrar som tjänar bra, då har det gått illa i ett samhälle.