Jag fattade. Han trodde att jag inte kan spanska.
Jag såg honom i ögonen istället för på skärmen.
- Du kan säga priset. Jag kan spanska.
- Jaha. 1,45.
Jag var irriterad när jag gick. Det blir jag varenda gång någon förutsätter att jag inte kan språket, när de visar klockslag eller pris med fingrarna, eller pratar engelska med mig. Det händer inte ofta, men ibland så.
I början när jag nyss flyttat hit, ja hela det första året, kände jag min så in i bängen spanjorska. Jag kände mig urspansk. Som om jag vore född här. Och jag kunde inte begripa hur folk kunde veta att jag inte var det. Allvarligt.
Nu vet jag ju att allt avslöjar mig.
Kläderna. Hårfärgen. Ögonfärgen. De ljusa ögonbrynen som knappt syns. Huden. Mitt sätt att röra mig. Mitt sätt att prata. Och att vara. Allt.
Det gör mig inget. Jag är glad att vara från Sverige, kom an, låt det märkas bara!
Men prata spanska med mig, annars blir jag förbannad.
(Orättvist förmodligen eftersom det kan tyda på omtanke.)
Men prata spanska med mig, annars blir jag förbannad.
(Orättvist förmodligen eftersom det kan tyda på omtanke.)
Hahaha, stackarna som försöker vara snälla mot "la guiri"!! Jag blir i stället ibland förbannad på att de aldrig tar någon hänsyn till att man är utlänning på myndigheter, läkarmottagningar, banken etc, utan bara pratar på som om man fattar precis allt detta spanska krångelspråk.
SvaraRaderaDet jag egentligen kom in för att säga var att jag skickat boken nu på morgonen, äntligen.
Det har du rätt i! Försökte hänga med i ögonläkarens språk igår, men fattade bara hälften.
RaderaVaddå äntligen? Jag har post som jag planerade att skicka i höstas som inte kommit iväg än.
Hola Annika,
SvaraRaderaHa, ha..jag brukar glömma att jag inte ser spansk ut och blir alltid lika förvanad när jag har börjat pa nat nytt jobb osv. för alla stirrar pa en i personalmatsalen typ. Likadant är det när man träffar nagon ny (typ vänners kompisar). Först sa stirrar de väldigt och sedan fragar de och fragar de om hur det är i Sverige osv. Andra gangen man träffar dessa människor brukar de släppa att man är en "guiri" och de tycks liksom sluta tänka pa att man inte är fran Spanien! :-)
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Ja, du ser!
RaderaJag själv är rätt tystlåten så nytt folk brukar tro att jag inte kan språket över huvud taget:)
Har skrivit lite mer om ämnet. Länkade till din blogg i mitt inlägg. Hoppas att det är okej för dig?
SvaraRaderahttp://franmadridtillhimmelen.blogspot.com.es/2012/05/om-att-alltid-vara-utlanning-guiri-i.html
:-)