Så kom skolavslutningen. Jesús förvånades över många saker. Att föräldrar kan ta ledigt för att vara med, att den hålls på morgonen, att det är så mycket sång, att det finns stipendieutdelning, att alla klär upp sig, tårtbuffèn efteråt, presenterna till lärarna...
Runa grät när vi skulle gå hemifrån. Hon har en fruktansvärd separationsångest och var rädd att vi inte skulle hitta varandra efter scenprogrammet
När F-klassen tågade in med flaggor i händerna filmade jag. Stängde tyvärr av kameran innan femmorna kom - hade glömt bort att jag hade två barn.
Runas klass sjöng Idas sommarvisa, Disas När vi gräver guld i USA.
Disa hade köpt en videokamera för sina sparpengar lagom till avslutningen. Vi missade att den skulle laddas. Lite batteri fanns ändå, men dog efter halva avslutningen
Tårtbuffén var otrolig.
Efteråt åkte vi till grannstaden för att äta lunch på samma restaurang som vi åt på i augusti, efter barnens allra första dag i den svenska skolan. Disa pratade och pratade, hon var så glad då. Ett par dagar slutade hon prata svenska i skolan, och snart tystnade hon också hemna, på spanska.
Hon har haft ett oerhört tufft skolår. Hon kunde varken läsa eller skriva på svenska och talade bara bassvenska, men fick trots det inte undervisning i svenska som andraspråk, bara en surfplatta med appen Duolingo för självstudier - fast hon har inlärningssvårigheter och dyslexi. Ingen kartläggning av hennes kunskaper gjordes, trots att hon var nyanländ, så inte förrän efter påsk gjordes test för att mäta gennes kunskaper. Anpassningar sattes in, men otillräckliga. Sjäkvförtroendet sjönk, livsglädjen försvann.
Disa är en stor anledning till att vi flyttar tillbaka till Spanien.
Jag är övertygad om att anledningen till att problemet med hemmasittare är så vanligt i Sverige jämfört med Spanien, är för att barn med särskilda behov inte får den hjälp de behöver i Sverige. Här har jag lärt mig att det är sant, det man läser. Att man måste kämpa för att barnen ska få den hjälp de behöver och har rätt till.
Runa har trivts. Har älskat att vara på fritids och pyssla. Hon började prata i skolan strax innan jul - på svenska dessutom. Hon ville verkligen inte lämna sin skola och flytta en gång till, men en liten tjej på nyss fyllda sju är helt msktlös när hennes föräldrar bestämmer flytt. Nytt land, ny bostad, ny skola, nya klasskamrater. Hon vill verkligen inte.
Eftermiddagen tillbringades på biblioteket. Det var fint. Trots att svenska bibliotek hör till det som jag har saknat mest under alla år i Spanien, har jag knappt varit där det senaste året. Och inte läst böcker alls. Stressen och tröttheten har varit för extrem.
Nu börjar tjejernas livs längsta sommarlov. Från den 5:e juni till mitten av september...
