Inne i den här glad-dimman glömmer jag visst allt som inte handlar om Disas skratt :-) Det är ju det viktiga, men det händer förstås andra saker också.
Förra helgen, när vi var på kusten, kunde inte Runa somna. Stället var nytt för henne, ljuden utifrån också, och till slut tog jag ut henne på promenad i vagnen. Jag tog av ner mot genomfartsgatan som går längs stranden på andra sidan sanddynerna, och jag hade bara gått några meter på den större gatan när jag såg något svart på den vita muren på höger sida om trottoaren. Jag gick närmare och såg att det var... En kackerlacka! Hu, så stor! Bredvid den kröp en till uppåt, långsamt, och en till, och där, två-tre till! Nej! Jag backade med vagnen, här tänkte jag inte gå förbi. Jag gick ut på gatan istället, på andra sidan om de parkerade bilarna, och höll på att krocka med en grupp ungdomar som tvärstannade strax framför mig och allihop stirrade vi mot vägrunnen. Det vällde upp kackerlackor därifrån, de sprang omkring på gatan, och sedan vidare mot den låga muren... Nu vände jag och gick snabbt åt andra hållet.
Om man tycker att kackerlackor är obehagliga ska man inte titta ner, inte se var man sätter sina fötter, men det blir som en tvångstanke, man försöker att inte titta ner men gör det ändå... Ja, jag såg fler kackerlackor, men bara längs just den gatan.
Det var inte någon trevlig, avkopplande promenad...
Alltså fyyyyyyyy! Vedervärdiga kryp! Jag sitter och ryser i hela kroppen! Vi hade faktiskt kackerlackor som kom in från gatubrunnen och kröp in under ytterdörren när vi bodde i radhuset. Vi sa till ägaren, sprayade med något gift vi fått av honom och satte även en tjock matta för. Grannen satte en tjock kartongbit i den där glipan under dörren. Sedan kom de och sprayade ned i brunnarna.
SvaraRaderaHär har jag som tur är bara sett någon enstaka, max en gång om året, av de där gigantiska som flyger. Sonen berättade dock att i skolan finns det och en dag var det fullt av dem utanför på trottoaren så antagligen hade de väl sprayat någonstans.
HUUUU!
Usch! Hjälper det med kartongbitar? Fattar inte hur de kommer in överallt!
RaderaUsch fy vad äckligt..! Benalmádena där jag bor har tydligen generellt stora problem med kackerlackor och där jag bor är det väldigt många. De sprayar minst en gång i månaden i området men det räcker inte. I mitt hus kommer de på något vis in i mitt falska tak i köket och tar sig sedan ut genom små hål vid lampan. Jag plockar upp ett antal varje dag... ibland så många som 10 st. Jag hatar dem intensivt men ska säga att man blir härdad efter ett tag. Jag har bott här nu i fem år och det är samma sak varje år på våren/sommaren. Värre än att spraya dem och plocka upp dem med skyffeln då jag ändå känner någon slags kontroll över situationen, tycker jag det är när jag hör dem ovanför taket i köket. Det är mitt absolut värsta ljud. /Carin
SvaraRaderaJag ryyyser! Fyyyy! Vad vidrigt!!! Vad stark du är som bor där, tar dem... Föredöme för I. Jag har försökt kamouflera mitt kackerlacksäckel för Disa så hon inte börjar tycka att de är äckliga, hon också, det är ju menlöst i det här landet. Vi har som tur är inte problem med kackerlackor där vi bor. Men vi märkte att när Pipen dog började de komma in i huset, och sedan försvann de med Vargen. Katt hjälper! Kackerlackor gillar inte katter! Varför inte skaffa katt, Carin?
RaderaJag är inte så stark och kamouflerar absolut inte mitt äckel, men man blir härdad. Mer än rädd blir jag numera förbannad och svär ofta en lång ramsa, åtminstone de dagar de är många... Och vi har katt! Picasso, minns du inte honom? Han är tyvärr ännu mer härdad än jag och coudn´t care less. eller han tittar lite på dem men rör dem inte. tror möjligen han anser sig för gammal, han är ju 11 år nu, fast absolut inte trött i övrigt.
RaderaVad konstigt, jag kom faktiskt inte ihåg honom när jag skrev, men nu när du nämner honom... Det var ju otur att han är så ointresserad av kackerlackorna. Ingen hjälp där alltså.
Radera