40 000 butiker och restauranger i konkurs

Den där känslan av att Spanien är på väg rakt in i en katastrof är inte längre bara en känsla, nu börjar det komma siffror på det också (El Público). I dag får butiker och restauranger öppna igen, i de regioner som är i fas 1. Men nästan 40 000 företag kommer inte att öppna mer, för de har inte klarat sig igenom två månaders nedstängning, utan gått i konkurs. 21 000 butiker, 17 000 barer och restauranger och så diverse andra småföretag. 98 % av de som ansökt om konkurs är småföretagare. 40 000, det är en svindlande siffra!

På något sätt känns det provocerande att läsa rubriker i svenska dagstidningar om hur det går utför för Tyskland och Kina som börjat öppna upp, hur smittspridningen återigen tar fart. Det känns provocerande, för jag läser det som att de gör fel när de öppnar upp samhället på nytt, eller har gjort något fel, öppnat för tidigt kanske. Egen tolkning förstås. Men det går ju inte att stänga ner ett samhälle hur länge som helst! Vad är alternativet? Två månaders nedstängning, då de flesta är utan inkomst... Apropå inkomster så inför Spanien nu i maj en slags medborgarlön, en basinkomst för de fattigaste familjerna. Kravet är inkomster på max 200 euro per person, eller 450 euro per familj. Jag är så glad att vänsterpartiet Podemos ingår i regeringen.

Vårt projekt Rädda Aracenas Barer och Butiker påbörjades förra helgen, när vi beställde hem friterad fisk. Idag när butikerna öppnade for jag iväg till den lilla hörnbutiken med den gamle mannen, hans fru och diskmaskinerna, där vi köpte diskmaskin för drygt ett år sedan. Sonen körde sedan hem den och kopplade in den, flyttade på kylskåpet dessutom, vilken service! Det var en parentes, för detta handlar om att den djupt hatade brödrosten ska ut! Nu! Så jag köpte en ny! Ingen enkel, klassisk brödrost, vilket kanske hade varit smidigt. Vi har aldrig haft en sådan, tidigare rostade vi bröd i en smörgåsgrill. Men nu blev det en grillplatta med "lock", för att utnyttja apparaten till varma smörgåsar, som är populär middagsmat här hemma. Jag tänker mig att det går att rosta bröd i grillen också. Milagros brukade göra det... Det var ett långt stycke om brödrostar. Men det jag skulle komma till var: vi måste handla allt vi kan lokalt. Småbutikerna är helt beroende av att vi handlar där. Ja, det vet ni ju. Det låter som en uppfostringsblogg, det här. Men handla lokalt, det som går, ni som kan.

Sedan åkte jag vidare till apoteket och fick min allergimedicin, så nu kan jag ge mig ut och gå igen! På dörren satt en lapp med att ansiktsmask var obligatoriskt för att gå in, och jag drog fram den jag hade i fickan.

Efter detta - mataffären. Vår nya strategi för att få i Disa något att äta, hon som haft problem med maten sedan hon föddes, är att ha framme en massa nyttiga småplock som hon kan gå och ta av när hon blir sugen. För vi vet nu, sedan något år tillbaka, att hon känner hunger. Det finns ingen mat hon direkt gillar, och hon äter minimalt vid måltiderna, men vi tänker att hon får i sig tillräckligt om hon, förutom de minimala portionerna, går och tar sig själv av små ostar, korvar, yoghurt, blåbär och bröd när hon vill. Kanske småätande är lösningen med henne? Vi testar nu ett tag så får vi se. Så kan vi släppa pressen vid måltiderna också. I mataffären som jag gick till finns roliga småplock, så det blev en annorlunda handling.

Jag såg att järnaffären har öppet igen. I morgon tar jag en sväng dit och köper såjord, växtnäring och fler stora krukor. Måste passa på, innan samhället stängs ner en gång till. Jag litar inte för ett ögonblick på den här nya friheten.

Det var ganska mycket folk på stan. Mycket och mycket förresten, det är aldrig några folksamlingar precis här i Aracena… Men förändringen märktes.


Det står fullständigt klart att smittspridningen kommer att öka. Medan Sveriges taktik handlar om att lära folk hur man ska göra för att undvika smitta och att sprida smittan vidare, stavas taktiken i Spanien Regler. Vad kan man bli bötfälld för - vad är tillåtet? Om det är tillåtet att gå ut och träffa tio vänner och släktingar, ja då gör man det. Här är det inte samma tryck på att stanna hemma vid symtom och hålla avstånd, som i Sverige. Däremot har vi det sociala trycket att bära ansiktsmask. Ett av Jesús syskon ska tillsammans med familjen hälsa på Jesús pappa idag, nu när man äntligen får. Jag tänker att det är visserligen tillåtet, men kanske inte någon bra idé? Inte hemma i hans lilla lägenhet i alla fall.

Jag tror som sagt att när som helst tar de den här nyvunna friheten ifrån oss, så det gäller att passa på och göra så mycket som möjligt innan vi stängs in igen. Köpa såjord, sommarklänningar till barnen, "brödrost" och filter till kannan med kranvatten (för att filtrera bort en del av den stora mängden kalk). Ha picknick (när det slutar regna). Åka till stranden! Till helgen tar vi bilen mot kusten, det ska bli fint att åka iväg! Vi ska fylla hinkar med sand till sandlådan som vi inte har än, men som vi ska skaffa. För när den väl kommer kanske vi inte får åka till stranden något mer.

Funkar sandstrandsand bra till en sandlåda, förresten?