Fyrtionionde dagen i karantän - invigningsfest och falsk trygghet med mask

I och med lättnaderna i karantänen, att alla nu får gå ut (under begränsade tider) verkar allt ha förändrats. Det verkar på folk som om den här krisen är över. När jag kom till mataffären var parkeringen full. Det har inte hänt sedan innan allt det här började. Det var mycket folk som handlade, och det var inte lika noga med att hålla avståndet till andra längre. Jag var själv ovanligt avslappnad. Jag tror att det berodde på munskyddet. Ja, jag bar munskydd för första gången. Det beror på att pollensäsongen har satt i ordentligt, hu, vad mycket pollen det är i luften nu, och jag tänkte, att om jag får en nysattack inne i mataffären kommer jag att skapa panik. Jag duschade precis innan jag åkte för att få bort allt pollen från mig själv och starta handlingen under bästa förutsättningar. Men åter till munskyddet. Det är sant, det som sägs, det skapar en falsk känsla av att vara skyddad! Gång på gång fick jag påminna mig själv om att hålla undan från folk, men jag glömde ständigt. Däremot, när jag behövde besöka butiken bredvid gick jag in utan munskydd, och det var annorlunda. jag kände mig oskyddad och glömde inte för en sekund att hålla avstånd till andra.

Andra saker som sägs, som jag under karantänen upptäckt att det stämmer: Motion gör en gladare och påverkan den mentala hälsan positivt.
Mat och psyke hänger ihop. När man får röra på sig lite mår man bättre och har inte längre någon lust/något "behov" av att äta nonstop, det är hur lätt som helst att äta som vanligt, på vanliga tider!
Alltså - toppen att vi får gå ut och gå igen!


Vi firade det nya bordet med grillfest. Disa blåste ballonger som vi satte upp i parasollet ovanför bordet. Ungarna lekte med vatten och vi gjorde iordning grillspett med grönsaker, räkor och kyckling, hade svensk dippsås, svenska chips och päroncider, grillade nygjord korv från slakteriet, och efterrätter fanns.

Efter Runas och Jesús siesta hade vi fiskdamm. Jesús, Runa och Disa, som längtat så mycket, fick meta med ett paraply genom köksfönstret, och de fick upp ost, chokladägg, karnevalsmask med paljetter och fjädrar, spröda majskrokar och Ahlgrens bilar.

Min egen "fisk" tog jag aldrig fram, den hade jag gömt i servettelådan; mörk choklad. Grannen ett par hus bort ackompanjerade det hela med musik, han brukar dra ut dator, högtalare och ljudbord och håller något slags disco för grannskapet vare kväll. Musiken är inget vidare, men ibland kommer det en bra låt och då är det kul.

När barnen somnat satt Jesús återigen och tittade på månen och lärde sig namnen på olika vulkaner, bergskedjor och månhav. Han berättade sedan entusiastiskt att ha hittat kratern där hans favoritfilm av Stanley Kubrick utspelar sig.

I alla fall, nu är bordet invigt och en del av familjen!