Punktering och diverse spanska nyheter

Kusten ja... man kan säga att vi fick förhinder. I Riotinto fick vi vända. Disa var den som blev mest besviken.

Jag åkte hem med barnen och en tyst taxichaufför, Disa avskydde ansiktsmasken som hon var tvungen att ha på sig i bilen och Runa skrek i den ovana, obekväma bilstolen. Jesús åkte med bärgningsbilen och mannen som körde den var allt annat än tyst, han pratade hela vägen om "vår" taxichaufför, som han tyckte så illa om att han körde iväg med sin bärgningsbil för att slippa hälsa på honom när denne kom för att hämta oss.

Även om havet var efterlängtat får jag väl erkänna att jag inte var missnöjd med alternativet, att stanna hemma och greja med växter i pation!


På söndagen städade Jesús och Disa pation, medan jag tog ut Runa på promenad. Vi köpte bröd, och sedan satte jag mig med Runa sovandes i vagnen på det lilla torget med vatten och apelsinträd. Den platsen har jag suttit på och läst, med sovande barn i vagnen, många gånger ända sedan Jesús började jobba i Aracena och vi åkte runt och tittade på bostäder när han jobbat klart.

Vi grillade till lunch, och sent på eftermiddagen tog jag med Disa på stan och köpte glass. Vi satt på en staty och åt glass och mådde gott, och jag tänkte att det är helt nödvändigt att jag gör saker på egen hand med henne. Vi måste dela upp oss mer, Jesús och jag.

Det var härligt att komma ut. Tre av Aracenas restauranger har öppnat och det var mycket folk som satt på uteserveringarna. Det var folk i rörelse, och det kändes som att vi har tagit oss igenom nu, att det är över. Karantänen är på riktigt över, och livet i Aracena är på väg tillbaka.


Läget i Spanien då? Ja, nu ska det bli obligatoriskt att bära ansiktsmask. Vilken dag det börjar gälla och regler vet vi inte än.

Samhällen med färre än 10 000 invånare får slopa tidsgränserna för när invånarna får vara ute. Aracena har drygt 8 000 invånare, så vi får friheten tillbaka.

WHO har äntligen uttalat sig om desinficering av gator, och avråder det bestämt, eftersom det inte gör nytta i bekämpning av viruset, utan istället är skadligt för människor, djurliv och miljö. Hoppas att det är slutsprutat nu i Aracena.

Dagens läsning var en krönika i DN av Björn Wiman. "Varför har så många svenskar så lätt att acceptera det stora antalet döda i coronaepidemin?" skriver han, och nämner en slags coronanationalism som riktar sig mot den som kritiserar Sveriges väg i bekämpandet av denna pandemi. Vad kan jag säga om det, jag som inte bor i Sverige och inte hör folk tala, bara läser tidningar? Ingenting. Men jag tycker att det är en intressant text att fundera över.