Bästa kompisen har kommit

Jag stod i köket och vispade ihop en drömtårta och blev tårögd när jag hörde Disas skratt ute från pation. Vad grym den här isoleringen har varit!

Klockan elva på förmiddagen tröttnade Disa på att vänta på textsvar från Umas mamma. Hon fick telefonen och ringde själv och frågade om Uma kunde komma. Och det kunde hon! Uma, Disas bästa kompis i skolan, de två jämnåriga tjejerna i klassen, Uma som ser ut som Ronja Rövardotter, som dessutom heter Ronja i mellannamn. Uma blev ivrig och började genast göra sig iordning hemma hos sig, Disa började ta av pyjamasen men i sin tankspriddhet bytte hon bara pyjamaströjan mot en långärmad (!) klänning med svampar på, och började ta fram kuddar till kuddkrig, pärlor att göra armband av, glitterfärger att måla med... Och hon väntade och väntade.

Fem timmar senare ringde det på dörren. Där stod Umas pappa med Uma bredvid sig, pappan skulle iväg och spela sällskapsspel med ett spelgäng i Aracena, vad roligt att träffa honom igen. Runa gömde sig bakom mina ben, kände inte igen Alex, och Uma och Disa började genast leka. Och vad de har lekt! Jag tänker att pedanten Jesús kommer att få krupp när han ser hur det ser ut i Disas rum, vardagsrummet och övriga rum är inte riktigt lika illa, men undrar om ens han bryr sig. Disa skrattar!

Drömtårta var det ja, Uma har fyllt sex år i all stillhet, så vi satte tomtebloss i drömtårtan och sjöng och åt upp hela bakverket på fem minuter.


I Spanien har dödssiffran sjunkit med 2 000 personer, på grund av felräkningar, och i regeringen är det mer kaotiskt än annars efter anmälningar och avskedanden, men det får vi ta någon annan gång. Disa är glad.