Tjugosjunde dagen i karantän - långfredag, recept och en rymning genom fönstret

När jag vaknade på långfredagens morgon hade jag sovit sämre än uselt, sämre än de värsta nätterna med Runa, och det var inget nytt, de flesta nätterna den sista tiden har varit dåliga. Jag vaknar ofta, oftare än Runa, drömmer jobbiga drömmar, har ont i kroppen. Jesús gick ner med båda barnen och jag somnade om och sov till klockan tolv, då Disa kom och väckte mig. Jag funderade på varför jag sover så dåligt, om det är för tankarna på viruset och världen, för att Runa vaknar (men hon vaknar inte så många gånger), om det är sängen... Det är ju inte optimalt att ligga mellan två barn, varav det ena kräver bröstet varje gång hon vaknar, i en säng som inte är längre än 135 centimeter, med ett mellanrum på tio centimeter och  sedan lägga upp fötterna på nästa säng som är sex centimeter högre. Jesús hade just lyssnat på radion och meddelade att dålig nattsömn är en av de effekter som psykologerna ser just nu. Folk sover dåligt. Något annat som märks är att nu efter de här veckorna börjar folk tappa hoppet, börjar se mörkt på framtiden och förlorar drömmar som de haft. Det har också startats terapigrupper för personer som har mist anhöriga, ofta gamla, i covid-19 utan att ha kunnat vara med på slutet eller ta avsked.

Långfredag minsann. När Disa och Runa blir äldre ska jag ta med dem ut på skärtorsdagsnatten och se de fantastiska processionerna i Sevilla. Just natten mellan skärtorsdag och långfredag avgår de allra största processionerna, och det är en speciell känsla att vara ute och se dem. Även om det är skönt att stanna i Aracena också, då räcker det med att se den som avgår från kyrkan uppe på berget. Men Sevilla-påsken måste upplevas!

Det här året skulle jag ha varit med och sjungit i långfredagskonserten i en av kyrkorna här i Aracena, min kör ger alltid en konsert då. Vi skulle bland annat ha sjungit Eliza Gilkysons nyskrivna Requiem och Cantique de Jean Racine op.11 av Gabriel Fauré. Så vackra, och roliga att sjunga! Men påsken är inställd i Spanien det här året. Den spanska påsken är ju inte påskpyssel, påskris, påskmat, ägglekar eller gömma godisägg. Den spanska påsken handlar om att vara ute och se påskprocessioner, träffa familj och kanske äta torsk, som är traditionell fastemat.

Jesús har definitivt bestämt sig att sluta använda mobilen, om det går (med jobbet). Som ett led i det har han kopplat i den fasta telefonen, och Disa fick premiärringa från den. Hon ringde en gång till sin farfar när vi var med, sedan en gång på eftermiddagen när hon smet upp själv och slog numret som jag hade skrivit på en lapp. Sedan ringde hon två kusiner också. Hon gillar telefonen.

Den djurlängtande Disa berättade uppspelt att vi hade grodyngel i pation, att vi snart skulle ha fullt med grodor därute. Jag följde med henne ut och tittade ner i den stora, vattenfyllda krukan, och konstaterade att det tyvärr inte var grodyngel utan mygglarver.

På eftermiddagen klättrade hon ut genom sitt fönster på andra våningen och gick ut på taket. Jag pratade i telefon med Nikki, Jesús gav Runa mat, det var en granntant som såg Disa och försökte få henne att gå in genom fönstret igen. När det inte gick kom hon och ringde på dörren för att meddela att vår unge gick omkring uppe på hustaket i regnet. Jesús var skakad efteråt.

Annat då? Jag kikade lite i kameran, jag trodde att jag hade samlat en massa matbilder där, eftersom vi har så mycket tid för att laga mat. Men det verkar som om jag har ätit utan att fota maten först :-)

I alla fall, Jesús lagade kronärtskocka till långfredagslunch. Det luktade som hemma hos hans pappa i huset - det vill säga, en god doft av traditionell, nylagad mat.

Kronärtskocka, säger ni, vad gör man med den? Eller det kanske ni inte gör, men jag själv hade aldrig ätit kronärtskocka innan jag kom till Jesús familj, där det är en vanlig rätt. Nåväl.
1. Man delar kronärtskockorna på mitten och kokar dem i ungefär 15 minuter i saltat vatten.
2. Därefter steker man hackad vitlök i olivolja, lägger ner kronärtskockorna med den platta sidan nedåt, häller på lite vatten och vitt vin och låter koka tills det bildats en god sås. Klart!
3. Vill man ha mer mat kan man, som Jesús gjorde den här gången, dela potatis i bitar och låta koka med. Då steker man både vitlök och lök i olivolja, delar potatis i bitar, lägger i pannan, häller på vatten (gärna vattnet som kronärtskockorna kokat i) och vitt vin och låter koka tills potatisen är mjuk och vattnet försvunnit. Lägg till sist på kronärtskockorna och låt dem bli genomvarma innan servering. Vi åt korv till det.


Jag provade en annan god rätt också, som vi har haft till enkel middag, med bröd och tapas till. Maast o khiar.

1. Riv en gurka på rivjärn och låt saften rinna ur. Blanda med 4-5 dj naturell, fet yoghurt. Blanda i en näve sultanrussin, mynta, salt och peppar. När det är dags för servering: Lägg hackade valnötter och mynta ovanpå och ringla över lite olivolja. Gott blir det!

(Det är inte jag som har kommit på receptet, utan jag har läst mig till det från boken Persiana, Sabrina Ghayour), enda skillnaden är att jag har färsk mynta istället för torkad i yoghurtröran, och att jag inte hade några rosenblad att strö över.)

Jag avslutar med en bonusbild på Jesús getost, för den som gillar sådant!