Lördagen den fyrtioandra dagen i karantän. Hur såg den ut? Det gick upp och ner hela dagen. Två viktiga händelser fick jag veta på kvällen, vilket gjorde att lördagen avslutades ovanligt bra! Det ena var att regeringschef Pedro Sanchez hintade om att alla ska få komma ut och motionera från och med nästa lördag, den 2 maj! Man får till och med promenera med sin familj! Om kurvorna fortsätter åt rätt håll, vill säga. Efter mötet som ska hållas på tisdag får vi veta mer.
(Här kan ni läsa mer om det på svenska) (Och här på spanska)
Disa vaknade under natten igen. Jag var uppe med henne, gav henne mjölk och läste böcker tills hon lyckades somna om, Jesús fick gå upp med Runa när hon vaknade, jag var så trött. Närmare tio på förmiddagen vakande jag av att Runa satt på mig och pratade, Jesús tyckte visst att jag hade sovit tillräckligt och lämnat henne som en väckarklocka, och själv var han på dåligt humör över den eviga oredan i huset. Det släppte inte förrän han hade fixat köket, halva matrummet och, tillsammans med mig, sorterat och vikt ihop alla högar med kläder och bestämt att vi ska göra upp hushålls-schema med var och ens ansvarsområde. Ja ja.
Under tiden hade Disa sett barnprogram sedan hon gick upp, och nu var det lunchdags. När hon ser barnprogram kan man göra vad som helst under tiden utan att bli störd; städa, laga mat, hon blir som en zombie och man kan ägna sig åt det som måste göras ifred. Jag avskyr det. Jag skulle gärna ha ett tv-löst hus, men Jesús ser inte på det på samma sätt. Efter lunch blev det barnprogram igen, och jag kände mig helt sänkt av dåligt samvete. Men jag behövde åka iväg för lördagshandlingen för att kunna jobba efteråt, och Jesús var i sovrummet med Runa, som sov, hon vaknar så otroligt lätt och ofta att någon behöver vara där och söva henne på nytt när hon vaknar. Det enda som egentligen fungerar för att hon ska sova tillräckligt är att hon sover i Jesús famn.
Åkte iväg med urdåligt samvete, mötte en ambulans med blinkande ljus och kände mig genomledsen, träffade en kompis utanför mataffären och var helt ur balans efter den ledsamma situationen, avståndet, att inte kunna ses på riktigt...
Kom hem. Runa var vaken, de andra tre skulle äta mellanmål och gå ut i pation och jag satte mig vid datorn för att jobba och hörde Disa skratta nedanför fönstret. Det var fint.
Det blev något så ovanligt som korv-med-bröd-middag, med svensk bostongurka (!) och friterad lök och efterrättsglass, och det visade sig, mycket överraskande att Disa gillade den friterade löken, hon som aldrig äter lök annars, och Runas favorit var Jesús glass, som hon fick äta av.
Sent på kvällen fick jag besked om att Jesús släkting var på förlossningen, och det gick snabbt, bara en och en halv timme senare kom bilder på föräldrarna och deras små tvillingtjejer, och här blev jag alldeles rörd, mycket känslor i svängning idag, och sedan blev jag starkt berörd av den nyblivna fyrabarnsmammans ögon, för hon såg så ledsen ut i ögonen på bilderna. Vad har hon gått igenom? Senare kom jag att tänka på att inte heller jag hade känt glädje efter mina förlossningar.
Jag får avsluta det här röriga dagboksinlägget med två roliga händelser (som egentligen hände dagen innan):
Det första handlar om Donald Trump. Jag satt och skrattade i flera minuter för att det var så dumt! Av allt märkligt som president Trump säger var detta ovanligt roligt! Det handlar om, som många av er säkert har läst, att han föreslår att man provar att använda desinfektionsmedel invärtes för att ta död på corona-viruset, till exempel genom att injicera medlet i lungorna. Han medger att det kan vara bra om en läkare utför behandlingen, men påstår att det förmodligen är mycket effektivt.
Efteråt gick en mängd läkare ut och varnade för att inta desinfektionsmedel och rengöringsmedel som annars används av vissa för att begå självmord.
Det är så hemskt det han säger att man behöver skratta åt det. Samtidigt är USA:s dödssiffra uppe i 50 000. Och landet har Donald Trump som president...
Andra skrattet, det stod lilla Runa för! Vi skrattar så mycket med henne varenda dag! Nu hade hon hittat på en ny lek, som gick ut på att slå på mina glasögon med en vykort med flugsvampar på. Åh, vad hon skrattade varje gång hon slog till glasögonen, och jag med henne! Det går inte att motstå ett sådant skratt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar