En av alla gånger som jag vaknade under natten regnade det. Det spöregnade! Det dånade av vattenmassorna! Jag låg klämd mellan barnen och vågade inte röra mig för att inte väcka den lilla, men jag lyckades ändå kommunicera med Jesús.
- Du måste rädda sniglarna!
Han gick genast upp och det drog in kall luft in i sovrummet, där vi sover med elementet på, när han öppnade dörren.
Sniglarna ja. Disas sniglar. Efter att hon hade haft tre bamsestora sniglar i ett litet träskrin hela natten i sitt rum, hjälpte jag henne att bygga ett snigelhus i en kruka i pation. Vi täckte huset med plast med lufthål och kunde på nära håll studera hur en snigel ser ut underifrån, när den drar sig fram uppochner på plasten. Den där krukan stod kvar i pation, och jag var rädd att det skulle regna in, att krukan skulle vattenfyllas och dränka sniglarna.
Jag pratade med en kompis i Sevilla, som känner precis som jag. Det är ju lite tröstande ändå, på något sätt, att även vänner och deras barn sover illa, att de också känner sig nedstämda och håglösa.... Eller nej, det önskar man ju ingen, men ändå, man är inte ensam.
Det här håglösheten alltså! Det är inte konstigt att det far runt så många skämt om mat under corona-karantänen. Vad gör man när tristessen, håglösheten och uppgivenheten sätter in? Äter förstås! Igår smååt jag så mycket att jag undrar om det ens kan kallas att småäta eller om det krävs ett nytt ord för detta beteende. Chokladförrådet har krympt avsevärt. Undrar vad karantäntiden gör med folkhälsan. Hur mycket kommer folk att gå upp i vikt under den här tiden?
Fint med Disas sniglar tycker jag! Jag gillar oxå djur, så jag förstår henne! Visst är detta tufft för folkhälsan (jag är ju folkhälsovetare, så detta är ett kärt ämne ;)). Man pratar ibland om hälsa (coronan) kontra ekonomi (de ekonomiska följderna), men sanningen är ju också att själva följderna kan ge stora avtryck på folkhälsan (psykisk ohälsa, alkoholproblem, våld i nära relationer, suicid etc). Detta måste ju också tas med i beräkningen! Tror absolut att det är hälsosamt och bra att ta hand om sniglarna, på många sätt. Kramar till er (på avstånd då).
SvaraRaderaVad roligt att du skriver detta, Helena! Det är just sådant jag går och tänker på, utan att kunna något egentligen. Det känns som om vi bara är i början av det här, och just nu vet ingen hur människor kommer att påverkas av allt som händer. Instängdheten, oron för sjukdomen, ekonomin, och så vidare. Skulle du kunna tänka dig att skriva ett gästinlägg här på bloggen, om folkhälsan? Vad man kan ana av den långa karantänen i bland annat Spanien?
RaderaÅh vad bra idé! Detta gästinlägg vill jag GÄRNA läsa! :D
RaderaCoronaskämt är populärt även om det inte är något att skoja om, men det är väl ett sätt att hantera det. "Läste att pandor tillbringar 12 timmar om dygnet med att äta och resten med att sova. Är det därför det heter pandemi?".
SvaraRaderaEn av mina elever kom på ett eget idag när ordet sällskap dök upp och han tyckte det lät som kylskåp. "Sällskap, kylskåp....Nu i karantän, kylskåp är bästa sällskap!". Guldstjärna till elever som hittar på ordvitsar! :)
Min räddning är att det går att promenera här. Det är så bra och viktigt att kunna röra på sig! (Helst utan att möta någon, och när GNR inte är här och trålar och nu har jag inte sett till dem, så jag kommer ut en hel del faktiskt.
Hahaha! Då har man kommit långt, nr amn kan göra ordvitsar på det nya språket!
RaderaJo, man måste kunna skoja om eländet, annars kan man bli tokig.
Vad är GNR? Militären, om jag tolkar Google rätt. Är det tillåtet att gå en promenad hos er, eller går du ändå?
Åsa och gänget har ju två hundar. Skaffa hund Annika! Då får du både promenader OCH kan hyra ut den till andra att promenera med... Nä men sorry, men jag tycker det är helt galet att ni inte ens får promenera i naturen!
RaderaHehe, ja, vi skaffar hund... :-) Disa skulle älska det!
RaderaHåglösheten känner jag också av och det är inte likt mig, tror det har en hel del med perioden och min ålder att göra också. Samt att jag sover uselt trots tabletter. Hur kul är den på en skala? Klimakteriet mitt i en pandemi och karantän!
SvaraRaderaJag är åt andra hållet, jag tappar matlusten om jag inte mår bra.
Djurlivet är intressant, eller kryplivet. Jag har myrkrig här hemma eftersom de får för sig att svärma inomhus. Dessutom tar de över allt om man så här års inte hänger med i svängarna. Men de är intressanta att iaktta också.
Gulle Jesús som räddade sniglarna mitt i nattens ösregn!
Dålig tidpunkt för den här pandemin :-)
RaderaMyror är intressanta! Myror och bin är otroligt intressanta, de djuren kan man läsa länge om. Fast det är ju inte så roligt att ha svärmande myror inomhus...
Min matlust försvinner visst bara när jag har fött barn :-)
Det kan kallas att "beta". Jag hörde det av den där matvarukritikern Mats-Eric Nilsson, en gång på ett föredrag. Att beta betyder att man äter typ hela tiden, utan fasta måltider. Jag har märkt att min son också gör det när han har tråkigt och tittar på TV. Då går han till frysen efter glass, vill ha puffar, vill dricka tomatjuice osv. Superdåligt för tänderna och i längden för vikten. Jag ska försöka vara hårdare nu i helgen. Nu äter vi - nu äter vi inte.
SvaraRaderaJa, jag tänker på viktuppgång, blodtryck, psykisk ohälsa. Det är ett enormt experiment med folkhälsan i stort att stänga in en hel befolkning, tycker jag.
Ja, ett enormt experiment. Undrar verkligen vad som kommer ur detta...
Radera