Nästan 50 000 smittade och 3 600 döda, dagens siffror. Ser att det har börjat ta fart i Sverige också, med över 60 döda. Det ökar så fort!
Läs gärna DN-reportern Nathan Shachars artiklar om corona i Spanien, de är bra. Den här jämför Spaniens och Italiens kurvor, och denna handlar bland annat om läget på Madrids sjukhus och ålderdomshem. Så vitt jag vet är artiklarna upplåsta för alla att läsa.
Sydkusten berättar om hur många spanjorer försöker kringgå restriktionerna, och jag förstår de som försöker ta sig ut, trots utegångsförbudet, speciellt de som bor i lägenhet. Vissa matbutiker sätter som krav att man ska handla för minst 30 € för att förhindra att folk går många gånger. Vissa minskar rejält på öppettiderna. En del funderar på att tillåta hundpromenader på vissa tider bara, och något ställe ska tillsätta regler om hur långt avståndet från bostaden ska vara när man rastar sin hund.
Jag är tacksam varje dag över att inte bo i en lägenhet i stan under den här karantänen, som alltså varar minst en månad. Samtidigt påverkar det en att inte få gå ut, trots att man bor i hus. Disa har svårt att somna på kvällarna, förmodligen för att hon i princip bara sitter stilla hela dagarna och inte träffar någon, inte blir trött, och jag har varit låg och energilös hela dagen.
Vi tänker mycket på en släkting till Jesús. Hon väntar tvillingar och lades akut in på sjukhuset när värkarna började redan i vecka 27. Läkarna fick stopp på värkarna men hon har fått ligga kvar där, i absolut stillhet, för att fördröja förlossningen så mycket som bara går. Hon har legat på sjukhuset i två och en halv vecka nu. Oron för barnen måste vara påtaglig, särskilt som hon egentligen inte kan göra något för att fördriva tiden, bara vara i stillhet på sjukhuset. Maken får hälsa på henne, trots coronahotet, men vad som verkligen måste vara tufft är nog att inte träffa barnen. De andra barnen alltså. De har en liten tjej på tre år och en på fem. De hämtades av sin farmor och farfar samma dag som mamman kördes till sjukhuset. Farföräldrarna tog med småtjejerna till sin by, som ligger drygt en timme från Sevilla. Där har de bott sedan dess, eftersom maken jobbar och därför inte kunnat ta hand om döttrarna medan mamman ligger på sjukhuset. Efter en vecka hos farmor och farfar påbörjades utegångsförbudet i Spanien, så nu har varken han eller den inlagda mamman möjlighet att träffa barnen på en månad.
Jag är övertygad om att ungarna har det bra där hos farmor och farfar, de verkar trevliga, och det viktigaste är ju att tvillingarna stannar i magen så länge som möjligt och mår bra när de föds. Men det har bara gått ett år sedan min egen sjukhusvistelse, då när Runa föddes, och jag har så lätt att se mig i situationen; oron för barnen i magen, ledan på sjukhuset, och dessutom tvingas vara ifrån storbarnen i minst fem veckor. Det är tufft. Det är det.
Hej Annika, kul att du börjat skriva varje dag, det är intressant och fint att se hur ni har det i karantänen. Väldigt skönt att ni bor där ni bor, dels i en mindre (ej) drabbad by, dels i hus med möjlighet att gå ut i alla fall. Vi har också tur, med vår lilla trädgård och utsikt så man inte får klaustrofobi. Värderar det högt varje dag! Apropå att röra sig så har Iván och jag gympa varje dag. Jag började med det för hans skull, han har väldigt mycket energi och det fungerar absolut inte att vara stilla hela dagarna, men det har också resulterat i att jag plötsligt börjat träna dagligen efter säkert 7 år utan ha tid till det... Vi brukar börja med att följa en youtube-video sedan hoppar vi studsmatta, hopprep, springer fram och tillbaka och upp och ner för trapporna, osv. Trots Iváns energinivå får jag tjata som en galning när det väl är dags för sporttimme. Jag känner mig som en militär! Men märker också hur mycket bättre jag mår mentalt efter vår eftermiddagstimme i rörelse. Egentligen var det inte detta jag skulle säga utan att jag tror det är ganska många familjer som är separerade, fler än man tänker på. I Iváns klass är det ett föräldrapar (separerade) som båda är läkare och de fick lämna dottern på 6 år till farföräldrarna på obestämd tid. En annan skild mamma har barnen i Schweiz med pappan (de var där på semester när allt bröt ut) och vet inte när de ses igen. Min egen Ivåan har inte träffat sin pappa på två veckor och det lär som sagt dröja minst två veckor till. Hans pappa är dessutom i riskgrupp så även om vi ville bryta mot reglerna skulle det vara väldigt dumt att göra det. Läste just en artikel om barn som bor dels hos mamma, dels hos pappa, de ska under karantänen stanna hos den förälder där de befann sig och får följaktligen inte träffa den andra under denna tiden. Många sidor av denna krisen finns det... Man kan skriva och säga så mycket. Men det viktigaste är att göra det bästa av varje dag och fokusera på det man har. Och framför allt om man har turen att inte bli drabbad av viruset. Stor kram!
SvaraRaderaHej Carin! Roligt att höra från dig!
RaderaVi har ju åda tur med våra boenden. Det är nog många nu, som annars trivs bra med lägenhet i stan, som skulle önska ett annat boende. För det mesta tillbringar man ju inte så här mycket tid hemma.
Det är tufft för många just nu. Även utan oron för smittan. Att vara ifrån barnen är hårt. Återigen har vi tur, du och jag! Vi befinner oss i karantän med bästa sällskapet :-)
Vad är det för youtubevideo ni använder? Låter både sunt och roligt med en sporttimme hemma! Ska kanske prova något liknande!
Ha en fin helg!
Hej Annika, vi började med dessa som uppvärmning https://youtu.be/uqLNxJe4L2I och gick sedan över till lite mer improviserad egen träning och nu kör vi eget helt och hållet. Någon dag gjorde vi Drakens dansskola på SVT Barn. Men det finns hur mycket som helst på Youtube och på Spotify finns Bamsegympa. Iván är inte så förtjust dock i att följa och göra efter så jag gör min grej och han får hoppas studsmatta, dansa som han vill och springa lite hinderbana som jag sätter upp i trädgården efter bästa förmåga. Sedan brukar jag tvinga honom att springa upp och ner för trappan fm gånger och fram och tillbaka 10 varv mellan ytterdörren och terrassdörren hehe. Numera låter jag även studsmattan (vi har en liten) stå framme inne hela tiden så han kan hoppa när andan faller på. Kram!
SvaraRaderaVad härligt han pratar! Vad enkelt det ser ut när han gör övningarna! Tror jag ska testa med familjen! Jesús pratade om någon jazzdans (?) som alla ungar på skolan tydligen gillar, ingen aning om vad detta är :-) Det blir nog bra!
SvaraRaderaTill och med Jesús är nu sugen på att köpa studsmatta, det hade varit fantastiskt nu!
Vilka bra tips!