När jag vaknade kände jag mig så innerligt trött på att behöva vara instängd. Ännu en dag i karantän?! Är det verkligen två hela veckor kvar? Och om det blir förlängt??
Men man kan inte sitta och tänka så om man har två ungar. Då måste man istället bygga skydd mot krokodiler och blodsugande fladdermöss, man behöver bada dem när de har lekt loss med jorden i citronträdets kruka, man behöver se till att de äter, sover, äter ordentligt med deg när man bakar hallongrottor, och göra pärlplattor. Vargen har alla tre kattkompisarna på besök i pation, hela gänget var där, de lekte, hoppade upp på taket och bland vill någon in för att äta eller bli klappad.
Jag har inte mycket tid för att grubbla. Värre är det med min kompis Nikki, instängd i en liten lägenhet i Sevilla, med sin katt som enda sällskap. Böcker har hon, men ingen radio, ingen tv, inget wifi. Hon är värre däran än jag, och försöker sova bort så mycket tid som är fysiskt möjligt.
José Alberto börjar också bli slut i huvudet av den här karantänen. Instängd i lägenhet utan balkong. Där försöker han, Loren och deras fyraårige son göra det bästa av situationen. Loren är höggravid och de oroar sig för om hon skulle bli smittad, hon som redan tillhör högriskgruppen ändå. Han oroar sig för sin restaurang som nu varit stängd i två veckor, men jag gissar att han som är maratonlöpare och brukar springa en mil varje kväll känner av den påtvingade stillsamheten extra mycket.
Genom Jose Alberto får vi veta lite om stämningen i Sevilla, och känner extra tacksamhet över att inte bo där. På deras lilla gata, strax intill svärfars lägenhet, ropar poliser i sina megafoner, det är poliskontroller på gatorna, och så är det grannarna. Grannskvallrarna, det är ett nytt fenomen i Spanien. De sitter på sina balkonger och håller koll på gatorna så att ingen är ute och går, olovandes. Om de ser någon som, enligt dem, inte borde vara ute, börjar de högljutt kritisera personen ifråga mellan sig från sina balkonger, ja, till och med filma för att kunna anmäla personen! En sådan elakhet!
Nu kanske någon tar illa upp, men när jag hörde om grannskvallrarna kom jag genast att tänka på tidningen Sydkustens frågespalt, som är rolig att läsa. Ibland kommer det in en fråga från en nitisk, självgod svensk som bor på Solkusten, en sådan där som minsann gör rätt för sig och kontrollerar så att grannarna också gör det. Och gör de fel skriver denne nitiske, självgode svensk till Sydkusten och frågar vart hen ska anmäla grannarna i fråga. Ett sådant tankesätt! Man har ju sina fel och brister, men tack och lov att jag inte blev sådan.
Dagens lästips: Gunnar Jonsson på DN gör i sin ledare (29/3 2020) ett försök att analysera vad som har gått så fel i Spanien. Läs gärna den texten.
Det skrivs mängder, mängder av krönikor om och omkring coronaviruset, men Maciej Zarembas krönika (DN 29/3 2020) är läsvärd.
Vilken härlig bild! Jag hade inte låtit sonen få gräva runt där, jag är ju lite mer ... nitisk! :D Fast nej, jag hade inte suttit på balkongen och diskuterat andra högljutt.
SvaraRaderaJag brukar svara på de där frågorna på Sydkusten ibland när jag ser att det är något som jag själv råkat ut för och vet hur det gick för mig eller om jag vet var informationen finns. Men som du säger, det är alltid någon som vet mer och bättre. Konstigt, hur kan de göra det när jag själv är en besserwisser! :D
Det är väl så att när det är dessa tider så tas de bästa och de sämsta sidorna fram hos människor. Båda sidorna finns ju i samma människa ibland.
Jag funderar på hur man skulle kunna läsa det att folk sitter inne och bara sitter, inte rör på sig. Typ är du mellan 20 och 30 får du vara ute mellan klockan 12 och 13, 30-40-åringar mellan 13 och 14 och så vidare. Men hur jag än vänder och vrider på det så kommer det bli som att valla får, eller så kommer folk inte respektera tiderna. Så hur jävligt det än är så förstår jag på ett sätt den totala instängningen för att minska spridningen. Men följderna är fortfarande katastrofala på så många sätt.
Min pappa har blivit tillsagd att motionera, gå en halvtimme varje dag. De har nu självvald karantän med så lite närkontakt med omvärlden. Pappa beställde därför ett löpband som han fick levererad i fredags, måste kolla hur det går med det! Det är bra om han kan få upp mamma på det också, hon blir lätt vinglig om hon blir trött (hon slog i huvudet i november och fick operera i februari, det var inte roligt).
I går bakade jag bullar i långpanna. Blev sådär. De undrade hemma varför jag skulle krångla, varför jag inte gjorde som vanligt. Men hur kul är det? Tänk om jag snubblar över något som är ännu bättre! Är ju lite envis också.
Kul med katterna som har fiesta hos er. Här har vi bara lille Tramse som kommer och tigger om mat de flesta dagarna. Vi får bara klappa honom med ögonen.
Sköt om er!
Jag testade långpannebullar en gång. Det verkade så smidigt. Bullar är ju en utdragen process annars (särskilt när man bakar med barn!). Men nä, det gör jag inte om! Nu vet vi det, vanliga bullar är bäst!
RaderaDet är väl en bra lösning med löpbandet! Smart tänkt, att ha motionsutrustning i hemmet när man inte bör gå ut! Hoppas att det fungerar bra för båda två. Är det bra för din mamma att röra på sig?
Jesús och jag önskade idag att vi hade vetat om detta och skaffat studsmatta. Jag har funderat på studsmatta sedan vi flyttade in, men pation är så liten att studsmattan skulle uppta halva utrymmet. Men ändå, nu hade den varit bra att ha!
Klart att du ska svara på frågorna. Det har jag också gjort någon gång.
Jag är "gräsänka" den här veckan eftersom Matthias måste vara fysiskt närvarande på sin arbetsplats för att kunna jobba. Som tur är har vi börjat med virtuella kaffepauser på jobbet så vi kopplar alla upp oss, vi är 7 i teamet, och snackar om allt UTOM jobbet i 15 minuter varje morgon.
SvaraRaderaDet känns bra för då tar man också temperaturen på hur kollegorna mår, en del bor själva andra sitter "fast" i Grekland och de allra flesta bor i lägenhet utan balkong...
Annars, jaa... Jag satte igång kefir i lördags, den är inne på andra jäsningen / fermenteringen nu. Jag har smaksatt den med färsk mynta, torkad ananas och torkade hibiscus blad (mest för färgen). Jag har satt igång de andra grynen också, det sak bli mer. Kefir tillför ju så mycket fin probiotika och det kan väl bara vara bra i dessa tider!
Ha det fint! Vi kommer att se tillbaka på denna tiden och förhoppningsvis kommer vi minnas den som något positivt, om inte annat för naturens skull!
Så avancerat det låter! Hibiscusblad? Hur får du tag i det? Att göra kefir låter spännande, nu har du fått mig att sitta och läsa om kefir i tio minuter. Hur smakar det?
RaderaBlir det ensamt hemma, eller lugnt och skönt? Jag älskar att jobba själv hemma, för annars är det ju två små som stör, förutom sambo...
Det är toppen att man kan höras och ses en stund via videolänk, när det inte går att ses på riktigt.
Kefir är mycket mindre avancerat än det låter. Hibiskusbladen köpte jag i eko-affären där man har en massa mysko saker, mjöl som jag aldrig har hört talas om eller te på blad som ser ja, mysko ut... Smaksätter man inte sin kefir smakar den lite syrligt, första jäsningen (24h) görs med vatten, en skiva färsk citron och ett torkat fikon. Andra jäsningen, 24h igen, tillsätter jag oftast torkad frukt, ananas, eller mango eller körsbär, lite mynta eller verbena, kanske teblad eller just hibiskus. Hibiskus ger en sån vacker röd färg.
RaderaSen silar jag av blad och frukt och låter kefiren jäsa en sista gång på flaska innan den ska kylas ner i kylskåpet.
Det har varit lite ensamt igår och idag, hunden är en bortskämd byracka som skäller högljutt för att jag sitter på mitt kontor istället för att ta hand om honom. Han har skällt konstant hela morgonen igår och idag. Man kan bli stressad för mindre. När Matthias är hemma vågar han inte skälla. Vi får väl se hur det går i eftermiddag...
Haha, vad jobbigt! Med en skällande hund när man ska jobba! Har du hörselskydd?
RaderaJag köpte en färdig kefir igår när jag handlade för att se vad det smakar :-) Jag börjar i den änden! Men spännande att höra om din hemgjorda!
Haha intressant att du reagerade så angående "pekpinnarna" på Sydkusten. Jag kan nog absolut hålla med dig och verkligen är det för många som tar på sig rollen att läxa upp andra när det inte behövs. Det räcker med en, eller kanske ingen... nu är vi ju fler som har mer tid att läsa alla oändliga trådar, och har tid att tycka och kommentera... jag ska erkänna att jag i början av karantänen nog skrev någon enstaka kommentar på FB till någon som ifrågasatte utegångsförbudet och liksom försökte hitta kryphål... inte så att jag ville läxa upp, mer att peka på att det helt enkelt är bättre om vi alla följer reglerna och försöker vara solidariska. Det här är ju inte lätt för någon. När man vet hur fruktansvärt jobbigt det här är för många, både mentalt och ekonomiskt, och ändå stannar inne för att vi ska komma ut på andra sidan så snabbt som möjligt. Då kan det sticka i ögonen när andra inte tar det på allvar, och på något vis anser att reglerna inte rör dem, eller tycker att de kunde få utgöra ett undantag, för det spelar ju inte någon roll om en enda person tar sig en springrunda i den i övrigt tomma urbanisationen... Men problemet är ju inte om en person gör det, utan om alla gör det. Och för mig handlar alla dessa tillfälliga lagar och regler om solidaritet. Men jag håller egentligen med om att det troligen inte hjälper så mycket när alla hackar på varandra. Och att på riktigt ta på sig rollen som polis eller döma människor som man inte har en aning om varför de går ut eller vilka ärenden de har, det tycker jag är fult. Jag har haft en hel del frustrerade stunden i kontakten med min familj i Sverige den senaste veckan. De lever i princip som vanligt och har både gjort resor inom landet och lämnat barnbarn till morföräldrar, och i mina ögon inte anpassat sig alls trots att rekommendationerna är väldigt tydliga även där. Nu har jag bestämt mig för att sluta lägga mig i och istället bita mig i tungan...
SvaraRaderaJust det, det är många som försöker hitta kryphål och möjligheter, men som du säger, att karantänen ska få verkan är ju beroende av att folk följer de regler som finns, och faktiskt inte träffa andra under en tid. Och så många det verkar finnas, som inte förstår varför inte just de kan vara ute och motionera när det ändå är folktomt och de lovar att hålla distans...
RaderaBli inte osams med familjen, du kan inte göra något ändå. Men jag förstår din frustration. Det är så lugnt i Sverige fortfarande att många inte oroar sig nämnvärt för smittan.
Och för att förtydliga, jag menar inte att det sticker i ögonen i bemärkelsen, avundsjuka, utan om att om jag stannar hemma x antal veckor för att smittospridningen ska stoppas, och samtidigt riskerar min framtid, mitt företag, osv, samtidigt som andra bryter mot karantänen för att de känner för den vilket innebär att den måste förlängas, så blir jag arg. Bara som ett exempel, det handlar inte om mig. Men ju fler som bryter mot karantänen, desto längre kommer den att bli, så det måste vara en gemensam ansträngning och alla måste visa respekt.
SvaraRaderaJag förstår. Och det verkar vara många karantänbrytare.
RaderaÅh, jag läste det här i förmiddags och har inte kunnat få din kompis i Sevilla ur huvudet på hela dagen! Vad oerhört jobbigt det måste vara att vara isolerad ensam i den här situationen utan radio, tv och wifi! Hoppas hon hittar något meningsfullt att fördriva tiden med ändå.
SvaraRaderaHon hälsar och tackar för omtanken :-)
RaderaJag fick henne att köpa en radio på nätet, och det verkar som om den ska levereras i veckan, så jag tror att det kommer att bli bättre snart!
Hej Annika!
SvaraRaderaÄnnu ett bra inlägg! Ja man blir trött på detta...alla går väl och väntar på att komma ut på grönbete igen...I går kväll kl 20 så applåderades det men fick störas av att Guardia Civil kom med en högtalare som kunde väckt en död, verkade spela nåt nationalistiskt (nationalsången?) mitt i alla applåder och som om inte det var nog så kom en ambulans med högsta larmsignal...med nån sjuk eller? Vilket oljud hahaha...Var tvungen att gå in...
Bra artiklar du lade in. Jag hade precis lagt in Gunnar Jonssons på Spanienforum men fick inte in artikeln, var låst trots att jag låst upp den. Tog din länk och den såg lika ut...Intressant om förloppet i Spanien från en utomstående...
Stackars dom som du skrev som sitter i en liten lya utan balkong...
Nikki , kan hon inte få en radio av någon...
Kram P ♥♥
Haha, vilket oväsen! Tydligen spelas nationalsången i Sevilla också, av de boende, vilket irriterar många, eftersom de ser nationalsången och flaggan som en symbol för ett enat Spanien, där inga försök till självständighet kan tillåtas...
RaderaProva en annan länk. det verkar som om Mats Larsson på Expressen har inspirerats av Jonssons text: https://www.expressen.se/kronikorer/mats-larsson/varfor-gick-det-sa-snett-i-spanien/
Nikki har, tack vare envis övertalning av mig, beställt en radio på nätet som förhoppningsvis kommer inom de närmsta dagarna! Då kan hon i alla fall lyssna på musik! Radio är ett bra sällskap.
Oj nej, samhällen där man börjar ange varandra är ju inte roligt! Och tycker lite synd om din kompis där i Sevilla, förstår att många har det riktigt jobbigt nu, även om man inte är sjuk! Vi kan ju inte klaga alls, och ändå tycker jag att det är knepigt att jobba hemifrån och tappa alla rutiner. (Vi får ju gå ut och vi går långa promenader varje dag, men vi träffar ingen så det är ändå stor skillnad från vårt vanliga liv med arbetsplats, kollegor, event, vänner etc.)
SvaraRaderaDet är en omställning för alla, antingen man sitter i karantän eller inte! Klart att det märks hos er också! Att plötsligt isolera sig från andra människor är kännbart.
Radera