Fjortonde dagen i karantän - sömnrufs, militär och skärpta karantänregler

Klockan 20 hörde jag applåderna genom det öppna köksfönstret. Applåder och busvisslingar. För sjukvårdspersonalen som jobbar livet ur sig. Inte här i Aracena, här är det lugnt, utan för dem som kämpar i andra delar av landet.

Det är helt vansinnigt vad siffrorna rör på sig snabbt! 73 000 smittade, och 5 800 döda, över 800 nya dödsfall det senaste dygnet. Ändå sägs det vara dubbelt så många dödsfall än vad siffrorna visar. De som räknas i den officiella statistiken är de som har testats för corona innan de avled. De som inte testats först räknas inte, inte heller de som har dött i sina hem och aldrig hunnit fram till sjukhuset.

Jesús oroar sig allt mer för sin pappa och ringer var och varannan dag för att på något subtilt sätt förmedla att pappan måste ta hand om sig. Det är inget som har gått fram till min svärfar. Istället bestämmer han träff med sin romans i en mataffär varje dag, de ses där bland hyllorna. Väldigt trevligt egentligen, annat kan man inte säga, men det är knappast att vara försiktig och hålla sig undan smittan. Idag fyllde han förresten 81 år!

Idag höll regeringschef Pedro Sanchez presskonferens och meddelade att från och med måndag kommer karantänreglerna att skärpas. Jag tror inte att vi kommer märka av det, men det berör flera av våra kompisar, som har varit tvungna att gå till jobbet, trots att det inte räknas som yrkesgrupper som måste hålla igång.

Spanien har beställt skyddsutrustning och material från Kina för 23.3 miljoner euro. Detta skulle ha kommit i tisdags, men ännu vet ingen när leveransen beräknas komma. Nu har det beslutats att Spanien skickar dit militärplan, inte för att hämta utrustning utan för att ta hit mer än 50 000 snabbtest, eftersom de som Spanien beställde inte fungerade. Militären har för övrigt många arbetsuppgifter. Förutom att hämta grejer i Kina hjälper de polisen att få folk att hålla sig hemma, de sanerar ålderdomshem och vårdcentraler och hämtar döda, eftersom det på sina håll dör så många att de döda inte hinner hämtas av ordinarie personal. Det är helt vansinnigt, detta!

I övrigt då? Jo, jag vaknade med filmiskt snyggt sömnrufs i håret! I vanliga fall ser jag knappast ut som en sådan där söt, nyvaken tjej på film som går upp med gulligt, rufsigt hår, det finns aldrig något gulligt i mitt rufs, men i morse! Wow! Hade velat ha det så resten av dagen, men det var borta efter en kvart.

Jag fick sovmorgon, och dagens bästa ögonblick var att gå ner för trappan, gå in i vardagsrummet och se Runa stå vid soffan och leka med något. "Hej Runa!" sa jag, och hon blixtvände på huvudet för att se mig när hon hörde min röst, ropade högt av glädje och nästan slängde sig ner på golvet och kröp fram till mig så fort hon kunde för att bli upplyft och omhållen! Att hon kan bli så glad över att se mig! Vad härligt det är med en sådan här liten unge!