Tredje dagen i karantän - räddningspaket, premiär och frukost i Alameda

-

 Vi är priviligierade, sa Jesús strax innan han somnade.
- Ja, det är vi, sa jag.

Och det är vi. Med Jesús lärarjobb och mina lärarvikariat är vi ganska trygga, ekonomiskt. Jag kan inte komma på någon i vänskapskretsen som har samma tur som vi, just nu. Jag, som är riskgruppsperson, oroar mig för viruset, naturligtvis gör jag det, men i övrigt har vi tur. Vi bor i ett hus med en liten patio, tänk om vi hade bott i lägenhet! Vi har hyllorna fulla med böcker, musik, spel och pyssel, fröpåsar och växter i pation. Vi bor i en småstad, där läget i mataffären är lugnt och inga poliser har vi sett till. Fast Jesús var noga med att ha kvittot tillgängligt när han hade handlat, ifall han skulle bli stoppad, man måste kunna bevisa att man har giltigt skäl att gå ut. Jag planerar att gå till apoteket imorgon. Det är en bit, tack och lov, jag har inte varit ute ur huset sedan i lördags.

Jesús och jag har en daglig genomgång om läget, vad vi läst och hört i olika medier, efter att barnen somnat. Vad har hänt idag? Det har rapporterats om kaos i matbutikerna i Madrid, där poliser ser till att ingen köper på sig för mycket och där folk slåss om matvarorna. Långt ifrån lugnet här i Aracena, där hyllorna är påfyllda, alla utom den med färsk mjölk, och den med min favoritchoklad...

Regeringen har lovat att sätta upp militära förläggningar för de hemlösa i Madrid. Regeringen har gått ut med ett paket om 200 miljarder euro, för att rädda företag och privatpersoner. Ekonomin. De som har blivit arbetslösa har blivit lovade arbetslösersättning oavsett om de uppfyller alla krav för det eller ej. Man får hjälp med låneamorteringar, ska kunna vara tjänstledig vid vård av sjuk anhörig utan att riskera sparken, och staten garanterar att ingen ska få elen eller vattnet avstängt även om betalning för tjänsterna dröjer. Kurvan över antalet smittade och döda fortsätter att peka spikrakt uppåt.


Men hörrni, vi ska inte bara prata virus här!

Låt mig berätta om förra söndagen i Sevilla istället.

Det var premiär för konserten som Jesús kör hade jobbat med. Tre verk av moderna kompositörer och efter pausen en perfomance gjort av ett konstnärskollektiv i Madrid.

Medan Jesús förberedde konserten med de andra, tog jag med båda barnen till Alameda, konserten skulle hållas strax intill. Vi satte oss vid en servering och åt frukost ute  solen. Omelett med svamp och grönsaker samt crossiant. Sedan blev femåriga Disa och jag oense om vart konsertlokalen låg någonstans, men eftersom jag är äldst och störst bestämde jag att vi skulle ta min väg, och på grund av det gick vi fel och kom tio minuter försent.

Stället för konserten är så vackert, det ligger i en gammal klosterbyggnad.

Jag insåg mycket snabbt att det inte var läge att ens försöka få sittplats, inte med lilla Runa, så vi höll till utanför lokalen istället. Bra hördes det, och Disa gick in och ut för att lyssna eller leka med en ny kompis.

Andra akten var det performance, kören gick in i ett litet utrymme där publiken satt och väntade, det var musik och ljud och märkliga dräkter. Disa såg allt, jag lyssnade från pation, där jag försökte hindra Runa från att stoppa i sig mosade, nedfallna apelsiner från träden.

När det var slut ville alla fotografera, och Jesús kände sig obekväm, men var glad att han hade fått en av de mindre fåniga dräkterna, som han sa.

När allt var undanplockat gick vi med ett gäng från kören för att äta lunch i Alameda. Det var 8 mars - strejk, soligt och varmt, och en massa folk i rörelse! En marknad, vattenleken var igång och på alla uteserveringar i hela Alameda verkade vara fulla.

Vi gick till ett litet ställe där maten dröjde, sedan var det lekplats för barnen ända tills mammorna blev vansinnessugna på glass. Vi gick till det bästa glassstället i Sevilla som jag har provat! Gud, så god glassen var! Jag testade vanilj och hasselnöt, och båda smakerna var perfekta. Perfekta!

Det var en sådan där barhoppande dag, när det ena leder till det andra, man träffar någon, sedan någon ny, pratar, och utan att ha planerat något alls har plötsligt hela dagen gått och det är mörkt och dagen har varit så trevlig!