söndag 22 mars 2020

Sjunde dagen i karantän - sagor, drömtårta och slut på mjölken

Igår kväll skrev jag ingenting. Jag var så trött, somnade när jag läste för Disa. Vaknade ungefär varje halvtimme hela natten, av Runa bredvid mig eller av mig själv, och varenda gång hade jag drömt om viruset, utom den sista drömmen då jag hade lämnat en sovandes Runa i bilen och gått iväg för flera timmar.

Lördag, en hel vecka hade gått av karantänen. Hs oss var det en lugn dag. Jesús åkte iväg för att handla på Mercadona, den stora mataffären, och rapporterade att en vakt stod utanför och tillät en bara att komma in när en annan gick ut ur affären. Han fick tvätta sig med handpsrit innan handling. Den färska mjölken var fortfarande borta, liksom min favoritchoklad (Disas också), gissningsvis tar de inte hem de varorna just nu. Fiskdisken var ganska tom på skaldjur och det var en del ovanliga fisksorter som såldes istället för de vanliga, annars var det ungefär som vanligt. Ingen katastrof med mjölken så klart. Det finns gott om den äckliga UHT-mjölken på hyllorna.

Disa och jag bakade drömtårta medan Jesús sov siesta med Runa, och när de vaknade satte Jesús igång diskolampan och spelade musik i vardagsrummet och drog in Disa i dansen. Själv hade jag huvudet fullt av Disas prat, orkade inte mer, så jag flydde... upp på toa, där det är störst chans att få vara ifred en stund. Oj, vad hon pratade! Hon berättade om sin andra mamma. De bodde i himlen och hennes mamma var en drottning. När drottningmamman dog förlorade Disa sina vingar och föll ner och kom in i min mage genom armen, och så fick vi henne. Hennes magiska krafter är borta och hon saknar sina vänner i himlen, men hon har kvar en magisk sten som hon fick av sin drottningmamma...

Disas huvud är fullt av sagor och magi. Och det ÄR fint att lyssna på henne! Men ibland önskar man bara några minuters tystnad, en liten, liten stund bara.

Idag har vi kalas här hemma, för vi har fått en ettåring i huset! Inlägg kommer om det förstås, men inte nu, nu ska vi dekorera matsalen och sedan sätta en pizzadeg!

Här är förlossningsberättelsen från när Runa föddes.

8 kommentarer:

  1. Oj, det var en fin saga! Den skulle kunna bli en jättefin barnbok, tänk dig vackra illustrationer till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det har du rätt i! Jag kanske borde radera det här inlägget så ingen snor idén :-)

      Jag ska fortsätta och skriva ner Disas sagor!

      Radera
    2. Den magiska stenen, vet du om har har någon? Alltså en riktig sten? Annars kanske det vore något att hitta en fin berlock med hennes månadssten?

      Jag ser fram för mig i boken hur hon föll från himlen som månadsstenen och du fångade den i din hand. Det kan bli en väldigt vacker saga!

      Radera
  2. Grattis till Runa och grattis till er som fick henne!

    Det är skrämmande att läsa om allvaret hos er i Spanien. I Finland är det än så länge ganska lugnt i jämförelse och jag hoppas restriktionerna som sattes in ganska tidigt ska träffa rätt. Tänker iaf på er och hoppas ni har det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Det är skönt att läsa att det är så lugnt norrut, i Finland är det få fall, och även i Sverige, relativt få. Jag tror inte att det kommer att bli så illa som här i södern. Här lever folk tätt, umgås hela tiden och över generationsgränserna. Myndighetsbeslut försöker man gå runt, tilltron till myndigheter är inte alltför stor.

      Vi i vår familj har tur i mycket, vi är inte ensamma, sjuka, oroliga för inkomst, kan gå ut i pation... men jag längtar efter att livet ska bli som vanligt igen.

      Radera
  3. Grattis på ettårsdagen fina Runa!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget