Här hemma har vi firat Runas ettårsdag!
Det kunde ju inte bli den picknick med familj och vänner som vi hade tänkt...
Men det blev bra ändå. Disa och jag gjorde en massa blommor i kräppapper och satte upp på tråd, som en härlig, färggrann girlang. Jesús hatar pyssel och blev på dåligt humör, men det gick över till pizzabaket.
Det pågår en inofficiell tävling om vem som gör den snyggaste pizzan. Det brukar bli Jesús, som dekorerar sina pizzor med sardeller och oliver, men den här gången var Disa uppfinningsrik och räddade i sista stund sin trista ostpizza med ananasbitar och chips.
Jag hittade en påse bearnaisesås i skåpet och hade sås på min så den blev tveklöst godast, även om Jesús påstod att hans pizza var den godaste han någonsin gjort. Efter en förvirrad monolog förstod jag att han hade öst på så mycket olivolja så att pizzan friterades i olja ovanifrån, och det var hemligheten, borde han bli pizzabagare månntro?
Pizzabaket var med anledning av Disa, som tycker om att göra pizza. Vi också, förstås, men den här kalasdagen var med tanke på henne, som inte har träffat kompisarna på en vecka utan bara varit hemma i huset. Det roliga var, att pizza visade sig vara Runas nya favoritmat! Vad hon åt! Jag har inte sett henne så lycklig sedan hon oövervakad kom åt en öppen chokladask i julas! Jag gav henne en liten, liten pizzabit att smaka på, och hon älskade den! Hon drog mig i armen för att få mer. Och mer. Och mer! Jesús gav henne och hon satt med en bit i varje hand och åt. Disa, som inte tycker om att äta, lämnade sin pizza ganska snabbt, och den åt Runa upp! Makalöst!
Presenter blev det också. Två böcker till Runi, som jag hade beställt från Sverige några veckor tidigare. Nu är ju leksaksaffärerna stängda, så det hade inte heller gått att köpa något mer.
Disa fick också present, eftersom storasystrar får det när deras småsyskon fyller ett. En sak som jag hade sett i en butik innan karantänen, förmodligen den roligaste grej som Disa kan föreställa sig: gör-det-själv-läppstift :-) Jag måste le när jag skriver det, men Disa älskar att måla sig och högsta lyckan för henne kan vara ett läppstift. Så nu ska vi blanda pulver och parfym och röra till tre askar med läppstift till henne!
Jesús fick en liten present också, en ny fickkniv efter att den gamla gått sönder, en försenad födelsedagspresent. Han blev lovad besök på hammam med mig också, men dels har utegångsförbudet kommit i vägen, dels har vi en vana att aldrig ge varandra lovade presenter (jag har två födelsedagar blivit lovad en hängmatta, men ännu inte fått någon).
Det var vår söndag, det!
Hur har er söndag varit?
Men det ser ju ut som en alldeles perfekt kalasdag! Roligt med alla olika pizzor (gjorde också det i går) och extra kul att ni gör en tävling. Disas var innovativ men Jesús ser godare ut. Men blev det inte väldigt fett? Jag menar, det finns ju gränser - i alla fall för min mage som stampar i från om det blir för mycket.
SvaraRaderaJättefint och färgglatt med alla kräppblommor, det gjorde ni bra!
Haha, jag har också ganska låg tolerans för fett, framför allt om det är mycket olivolja i maten1 Men kanske de infödda spanjorerna är vana? De har tränat upp sig hela livet, tänker jag.
SvaraRaderaJag blev själv överraskad att blommorna blev så fina! Kul pyssel!
Grattis till en glad och gullig 1-åring!
SvaraRaderaHon ser lite lurig ut när hon äter sin pizza...Så gott det ser ut! Blev verkligen sugen. Och tårtan med så fina jordgubbar på. Ni har verkligen lyckats göra en så fin födelsedagsfest mitt i er karantän. Bravo! /Annika F
Tack Annika!
RaderaHon har ett sådant lurigt uttryck, ofta! Hon skojar med oss och tittar så där lurigt för att se om vi fattat :-) Vi skrattar mycket med den här lilla tjejen!