tisdag 28 april 2020

Fyrtiofjärde dagen i karantän - bordleverans, lästips och flamencobiennalen online

Blir rubriken fel nu när vi får gå ut med barnen en timme varje dag? Det kallas karantän fortfarande, men det känns inte så. Är det karantän när man får gå ut en stund varje dag? Att få gå ut en timme, med barnen, betyder allt! För naturligtvis gick vi ut, denna regniga måndag, den fyrtiofjärde karantändagen. Vi plockade blommor, klättrade på en stor sten i den lilla rondellen med olivträdet, matade hästen i hagen med morot, letade efter killingarna vi hörde med inte såg i gethagen. Och hoppade i vattenpölar, så klart!

På förmiddagen stannade en lastbil utanför vårt hus. Det var bordet som kom! Det låter inte klokt, så här i karantäntider men vi har köpt ett trädgårdsbord på nätet, och igår levererades det! Nu står en enorm kartong i hallen. Den når upp till dörrkarmen och är definitivt bredare än dörren. Vi fick flytta på barncyklarna och Jesús cello och klämma in den bakom en byrå för att den inte ska bli en dödsfälla som faller ner över nån unge, och byrån ser mycket liten och vek ut, liksom hukande under den enorma, tunga kartongen. Nu går det inte att öppna dörren till förrådet längre eftersom kartongen står framför den, men det är lika bra, den svenska chipspåsen som jag har gömt därinne ska sparas till invigningsfesten av bordet i helgen. (Man får ta varje tillfälle att fira något.) Nu planerar vi mat och lekar på invigningsfesten, och hoppas att det slutar att regna åtminstone till fredag, så att vi kan sätta ihop bordet. Så bekvämt det ska bli med ett bord till pation, vi har mest suttit på marken när vi varit ute, eller haft det rangliga campingbordet som bara tre tallrikar får plats på. Jag förutspår att vi kommer att vara hemma mycket även framöver...


I år skulle flamencobiennalen hållas i Sevilla för fyrtionde gången, men det blir knappast någon biennal på teatrarna, utan allt lutar åt att föreställningarna kommer att hållas utan publik, och ses online i direktsändning. Detta kan inte ersätta en live-föreställning, men ändå, mycket bra alternativ, eftersom biljetterna brukar säljas slut så fort att man ändå inte kan se något på teatrarna.

Jag tycker att DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis söndagsledare var bra. Det handlar om människoliv, inte platåer. Texten handlar om att många i Sverige inte tar den hotande situationen på allvar, och att det kan bero på att befolkningen lugnas för mycket av det opersonliga språket om toppar, kurvor och platåer, som används. Läs gärna texten. Jag läste den samma dag som en tidigare kollega var på väg hem från jobb, och grät av frustration av vad som mötte henne i stan; en stor spontancruising med många i varje bil, folk som festade och delade på mat, nästan som en protest mot de rekommendationer om avstånd som anges.

Carin Osvaldsson skriver genomarbetade, läsvärda artiklar på Sydkusten. En av dem jag tycker att ni borde läsa handlar om regeringens stora misstag att göra alla Spaniens föräldrar djupt besvikna när det meddelades att barn endast skulle få följa med till mataffärer, och inte gå ut och leka, efter sex veckor inomhus. Texten har den passande rubriken Hur något positivt kunde bli fiasko.
Läs gärna hennes text om hur Corona-krisen förhoppningsvis leder till förändrade arbetsrutiner i Spanien. Här har det varit få förunnat att jobba hemifrån, mycket på grund av att spanska arbetsplatser styrs auktoritärt och uppfattningen är att de anställda inte jobbar om de inte övervakas av sin chef på plats. I Spanien arbetar endast 4,3 % hemifrån mer än halva arbetstiden.



10 kommentarer:

  1. Det där med kommunikation är jätteintressant. Hur man pratar i olika länder? När jag flyttade till England blev jag artig. Började säga tack, tack, tack och förlât, förlât, förlât och avbryta hela tiden. Och jag tittade människor i ögonen och hälsade. Passade inte alls in i Stockholm längre. Sedan flyttade jag till Paris. Nu har jag blivit otrevlig... Alldeles för ärlig, gnällig, tränger mig fram och rak pâ sak. Inte alls konflikträdd. Kulturkrocken är total. Kommer jag kunna anpassa mig till Sverige igen? Det skulle nog ta flera âr? Och jag märker det när jag lyssnar pâ Anders Tegnell. Jag tycker kommunikationen är sâ otydlig och sâ snäll? Jag är inte van vid det längre... Jag förvânas varje gâng han svarar pâ frâgor med att "jag gjorde fel" eller "det vet jag inte" eller "det är för farligt att prata om" och "det ska vi titta pâ". Presidenten eller hälsoministern eller inrikesministern i Frankrike kan inte riktigt svara sâ... Man ber inte om ursäkt i Frankrike. Och man mâste svara med ett mer tydligt besked om man kan. Och att det skulle vara farligt att säga vissa saker blir jättekonstigt här? Jag har även tittat pâ Boris Johnson, Donald Trump och Drottning Elizabeth... Det är intressant att jämföra hur de uttrycker sig, klär sig... Och Macron pratar alldeles för länge. Med väldigt formell franska. Det är jättetrâkigt. Det tar aldrig slut... Han pratar och pratar och pratar. Typiskt franskt. I TV brukar man alltid behöva avbryta alla intervjuer för en fransman har annars en monolog i en halvtimme utan att säga särskilt mycket?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken intressant kommentar, Isabelle! Jag känner igen mig i det du skriver, jag har blivit mycket otrevligare sedan jag flyttade till Spanien! Jag har anpassat mig till hur folk pratar här! I Sevilla i alla fall, här i Aracena behöver jag anpassa mig till ett annat, vänligare språk.

      Radera
    2. Haha ja men verkligen. Det märks i Paris bara man kommer en bit ut i förorten. Tänk människor som ler och saktar in med bilen för att släppa dig över gatan. Helt plötsligt kan man inte ta fram kartan längre för alla vill verkligen hjälpa dig, och veta vem du är... Sedan kan jag ibland fâ en känsla av Desperate Housewives... Det ena med det andra. Allt har sin charm kanske. Inte riktigt alla platser dock...

      Radera
    3. Hahaha, nä, inte alla platser. Vad trevligt med den hjälpsamheten!

      Radera
  2. Hej Annika!
    Vågade ni gå ut båda i går också? Carin skriver jättebra, verkligen. Jag slukar allt hon skriver, kul att hon är där igen på Sydkusten!
    DN:s artikel är ju bakom betalvägg, orkar inte regga mig sen får man betala...Däremot läste jag en väldigt bra artikel av Jan Guillou som jag inte vet om jag gillar normalt men denna var väldigt bra om vårdpersonalen...hittar inte den just nu...undrar var den var nånstans...
    Ja dom hyllas nu från alla håll men när det här är över så har dom säkert lika usla villkor, timanställningar, otryggt och usla löner som vanligt. Ha det så bra...2.5 kanske vi som inte har barn under 14 och hund få gå ut...har planer vart och inte ner till paseon :-)Ny blogg i dag.
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den var bra, Guillous text! Det var ett par meningar som var så träffande... Dumt att man måste registrera sig på DN först... Jag prenumererar, behöver ha en ordentlig dagstidning, och så blev det den.

      Njut av promenaden! Snart är det din tur!

      Radera
  3. Det kommer definitivt finnas ett före och ett efter coronakrisen. Jag hoppas att Spanien kommer ut ur det här starkare och tryggare än någonsin.

    SvaraRadera
  4. Oh, vad skönt att Disa varit ute och hoppat och plockat. Det behövde nog hela familjen.
    Lycka till!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget