söndag 19 april 2020

Trettiofemte dagen i karantän - snart får barnen gå ut!

Lördagens viktigaste nyhet? Att barnen snart får komma ut! Karantänen lättar! Regeringschef Pedro Sanchez säger att allt lutar åt att karantänen kommer att fortsätta minst två veckor till, efter den 26 april, MEN de ska börja lätta lite på den för att barnen ska få komma ut! Han menar att det gäller barn upp till tolv år, och att det handlar om en stund varje dag. Reglerna kommer att se olika ut, beroende på var man bor, om det är ett område med mycket smitta eller inte.

Den 26 april har barnen varit instängda i sex veckor. Som det står i en artikel i El Pais "Barnen är de enda som verkligen har varit i karantän sedan en månad tillbaka, de har inte varit utanför huset medan de vuxna och till och med husdjuren har det". Det stämmer ju, vi vuxna går ut med sopor, går till mataffären, träffar kanske någon bekant där, en del har till och med jobbat. Men barnen? Instängda.

Ännu en nyhet står i artikeln, och det fick Jesús att utbrista, ännu en gång, att tack och lov att det är socialisterna tillsammans med vänsterpartiet Unidas Podemos som sitter i regeringen! För det meddelas också att man har satt ett pristak på ansiktsmasker, handskar och alkogel för kosta, eftersom många har utnyttjat krisen och höjt proserna på just dessa varor.

Men detta med barnen, vilken glädje! Jesús, som har elever äldre än tolv år, märker att det framför allt är de äldre som påverkas starkt just nu, och tycker att äldre ungar också måste få komma ut. Men alla påverkas. Disa vaknar varje natt nu, och ligger vaken i timmar, flera gånger är det mardrömmar som har väckt henne.

Humöret pendlar verkligen upp och ner nu. Eftersom fredagen var piss så var den här dagen mycket bättre! Dagen började härligt med ett välkommet solsken och förväntan, för på förmiddagen behövde jag nämligen gå till apoteket och köpa insulin! Och att gå till apoteket är ju, osm ni vet, ingen uppoffring!

Väl där fick jag inte köpa något insulin, eftersom receptet har gått ut, men det oroade mig inte, jag har lite kvar så det ska räcka. Jag var ju ute på promenad, och njöööt. Men det kändes konstigt också, jag märkte att jag har varit i stillhet så länge, tre gånger blev jag yr av ansträngningen att gå upp för backen till apoteket. Det har aldrig hänt mig förut.

Eftersom jag tömde chokladförrådet häromdagen passade jag på att fylla på det i mataffären som ligger närmast apoteket. Det har ett rätt bra sortiment, och det blev en rejäl påfyllnad, ifall jag tycker att Jesús är dum eller barnen jobbiga eller tristessen outhärdlig kommande dagar :-) I affären var fiskdisken öppen, och när jag såg att killen hade alméjas, en slags liten mussla, bestämde jag mig för att köpa ett kvarts kilo och göra skaldjurspaella. Räkor har vi redan i frysen. Ett halvt kilo sardiner blev det också, Jesús älskar grillade sardiner! Sedan gick jag vidare i butiken, men blev upphunnen av fiskkillen, eftersom jag inte hade betalat. Betalat? Varför skulle jag göra det nu? Skulle jag inte betala i kassan? Nej, fisken betalas direkt till fiskkillen. Fem euro. Jag hade inte fem euro i kontanter. och han tog inte kort. Åh, vad jobbigt det är när sådant händer. Men inga problem, tyckte fiskkillen, jag kan komma tillbaka och betala någon dag nästa vecka istället.


Jag hade tänkt att gå en härlig omväg hem, men ryggsäcken med matvarorna var så tung att jag lät bli, stannade istället vid ett fint ställe på vägen, och vilade.






Det ät en liten grön viloplats alldeles ovanför en picknickplats, och därifrån kan man se ner på den här fina gården.




Jesús blev, som väntat, väldigt glad över sardinerna. Vi fick igång Disa och strax var vi allihop i pation. Disa lekte och for runt, hon och Runa hade fruktpickning i pation, jag grejade med couscousen, Disa och Jesús gjorde grillspett, och så grillade vi (nästan) hemlagad korv och kött också. Det var härligt att sitta ute! Och påfrestande, eftersom man hela tiden måste hindra Runa att ramla ner från barnstolen, och att försöka få Disa att stanna till fem sekunder och stoppa mat i munnen. Hon var så glad, alla kläder for av i värmen, hon sprang runt, letade sniglar, klättrade på stolar, tillverkade gift till inbrottstjuvarna och pratade, lekte, gjorde allt utom att äta :-)




Lite senare började granntjejerna att prata. Vi har en åt höger och en åt vänster, i båda fallen står ett obebott hus emellan. Tjejerna är några år äldre än Disa och stod på varsin stege för att se varandra över det höga staketet. Esperanza ropade på Disa, som också fick en stege att stå på. Jag tyckte att det var rätt kul att de stod där och pratade (ropade) med varandra, men Jesús, som är den mest positiva av oss i karantänen, är även han obalanserad de här dagarna och rätt som det är får han oväntade känsloutbrott. Nu gick in på toan och grät, för att det var så helt igenom fel och sorgligt  att den enda kontakten som ungarna har av andra ungar, är att stå på en stege och ropa till varandra.




Disa bad sedan att Esperanza skulle komma och leka, och jag fick säga nej, tyvärr, det går inte. Och sedan sådde vi basilika och ärter och satte en plommonkärna. Och så började den här härliga lördagen att ta slut. Tack för den!

12 kommentarer:

  1. Sorgligt, tycker jag med, att barnen måste stå på stegar för att få kontakt...Det blev så påtagligt hur isolerade de är.
    Vad härligt att de snart ska få gå ut :-)! Men, ska de kunna få leka med varandra eller bara ses med ett visst antal meter emellan? Hur många fall av corona har ni där ni bor? /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken intressant kommentar, Annika! Den fick mig att tänka. Jag tog för givet att de bara får gå ut tillsammans med en vuxen, nära huset och utan att träffa andra människor, ungefär som när folk går ut med hunden. Men så behöver det ju inte vara. Kanske kan de få träffa andra barn? Men jag har svårt att tro det, eftersom karantänen fortsätter. Även om barnen inte får träffa andra barn så är det mycket bara att få komma ut och röra på sig. Vi har ju vår lilla uteplats, men många, många bor i lägenhet, ibland med balkong, ibland inte.

      Jag hittar inga siffor på hur många fall vi har just nu. Det enda jag har hört är att tre personer på ålderdomshemmet har dött, och det var nog 17 smittade då... Men det är flera veckor sedan, så hur det ser ut just nu vet jag inte.

      Radera
  2. Men vad underbart att barnen ska få komma ut till sist! Jag har tänkt på det där också, att ni får rasta hundar, men inte barn...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt, eller hur... Men äntligen lättar restriktionerna!

      Radera
  3. Hej Annika!
    Ja då blir det väl lite bättre men på en sida stod det barn mellan 6-12 år. Ja vi får se hur det blir...snart vet vi vad som fås göra och inte.
    Läste att posten har väldigt många sjuka och också många i karantän...3000 sammanlagt. Förseningar blir det.
    Nu ska här delas ut mascaras gratis för dom som är över 65 eller har nån sjukdom...måste förstås vara resident och visa SIP.
    Ja dagarna går, här är det nåt gammalt helgon som firas i morgon så allt är stängt utom Consum...OK,ha det så bra! Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vägrar tro på den sidan, och om det är sant kommer jag att säga att Disa är sex år om någon frågar.

      Varför är det så många sjuka på posten?

      Jag blev lite full i skratt av den sista meningen. Jag tänkte, att allt ÄR ju redan stängt :-) Men kom på att bland annat mataffärer ju har öppet. Det blir nog ett klent firande i år...

      Radera
  4. Det där med pristak, gick det igenom först nu? Det Pratades det ju om redan i början av mars, innan karantän, tror jag till och med. Amazon var tog bort både artiklar och säljare som satte överpriser. Samma sak på Ebay, har för mig att det även var i butikerna. Men jag kan ha fel. Men Amazon vet jag körde stenhårt med det, över hela världen. Fast jag vet också att Amazom missar en hel del produkter och att det tar jättelång tid att få ärenden behandlade.

    Om att barn ska få gå ut, jag har det omvända problemet med min 15-åring! Han TVINGAS ut en stund i friska luften varje dag, han sitter fastklistrad vid datorn: först skolarbete och sedan spelande. Eftersom han varit krasslig har han dessutom skippat sina ryggövningar (för hans cifosis) och det märks. Jag har sagt att i dag SKA han återuppta det.

    Bilden på Disa på stegen är fin! Den är både sorglig och uppmuntrande på samma gång. Det vore värre om hon inte ville ställa sig på stegen, tänker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Ja, det vore värre, om hon inte ville...

      Du får sätta hårt mot sonen :-) Går det förresten, mot en 15-åring? Det är ju rätt lätt att bestämma över en som inte har fyllt sex år än...

      Kanske, jag läste om pristaket igår... :-)

      Radera
  5. Fantastisk fin bild på Disa i folkabussklänning :)
    ~ Åsa

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget