Tjugonionde dagen i karantän - en härlig dag!

Åh, om alla karantändagar vore så här härliga skulle jag gärna sitta i karantän året ut! Eller till sommaren i alla fall :-)

Visserligen började dagen olyckligt. Jesús var på dåligt humör, och sedan, medan jag försökte söva Runa, låste Disa honom ute. Det finns inget handtag utifrån på dörren mellan köket och matsalen/pation. De där två behövde hållas åtskilda, så Jesús fick söva Runa, jag tog mig an Disa och lagade mat med henne. Vi gjorde couscous med hackad tomat, gurka, lök och salt, vinäger och olivolja. Sedan blev det chokladmousse också.

Dagen innan hade jag bestämt att vi skulle grilla, och tog ut kött och korv ur frysen, där behövde tömmas. Det som händer under den långa karantänen är att lusten för allt försvinner. Grilla? Varför då? Det känns bara jobbigt och onödigt, precis som allt annat, men de tankarna behöver man komma över.

När Runa och Jesús vaknade var alla på bättre humör och vi tände grillen. Sedan bar vi ut det rangliga campingbordet, fällde upp parasollet och åt lunchen ute. Solen sken äntligen, det var riktigt varmt i luften och det var härligt! Runa fick hälften av tomaterna i couscousen, hon älskar tomater, och hade sedan couscous både i håret och i öronen. Vi pratade trädgårdsbord, jag fick äntligen Jesús att inse hur bra det vore om vi hade ett bord i pation, och jag förstod äntligen hur pessimistiskt pessimisten Jesús ser på hela situationen. Ungefär att det är dumt att köpa trädgårsbord innan allt det här är över, ifall någon av oss dör.

Det blev en riktig långlunch, där allt smakade bra (även om köttet blev lite bränt), och när alla var mätta tog jag ut chokladmoussen i kylen.

Runa kröp omkring i bara blöjan, vi sopade och tog hand om växter, Jesús spelade fotboll med Disa (jag har under våra 13 år aldrig sett honom spela fotboll förut!) och sedan spelade vi Danza del huevo med Disa. Hon var så underbart glad hela eftermiddagen, grillade korv och dansade, och äggleken blev kulmen på alltihop, då hon skrattade! Hon skrattade så hon kiknade! Äntligen!

Vilken härlig eftermiddag!

Allt avslutades med badkarsbad för barnen, stuvade makaroner till middag och kissen Disco som satt i köksfönstret och pratade med oss. Runa somnade tidigt, och Disa somnade snabbare än hon gjort på flera veckor.

Solen gjorde sitt, så klart, märkligt vad den påverkar en ändå. Sedan vi sattes i karantän för drygt tre veckor sedan har det varit soligt... Kanske tre dagar sammanlagt? Har det någonsin varit en sådan regnig och grå vår förut? Och nu ska det regna i tio dagar till, enligt prognosen. Jaja. Fin dag var det!