Potaje&Bluesfestivalen

Jädrar vilken bra festival det var!
Potaje&Blues i Las Pajanosas för andra året, hoppas att det blir en uppföljning nästa år!
Vi var tvungna att åka in till Sevilla snabbt på förmiddagen, och hade bråttom tillbaka för att inte missa kikärtsgrytan. Klockan två skulle den börja serveras, en timme senare började första bandet att spela.
Vi kom halv tre, och det var ingen fara med kikärtorna. Arrangörens mamma stod vid grytan, det är hon som lagar maten på baren förresten, och arrangören själv, barägaren, stod intryckt i en frysbox med is för att få lite svalka. Det hade satts upp ett stort tält med bord och stolar där man inte bara fick skugga utan även blev svalkad av fläktar som sprutade små fina vattendroppar, en anordning som man ser mer och mer här. Vattnet är fint som rök och ger en skön svalka.
Vi satte oss med de andra och studerade programmet.
- Pepe Delgado har du hört dem, frågade Jesús.
- De är bra, sa en kille som satt mittemot oss. Det var Pepe Delgado själv och vi kom fram till att han och bandet var riktigt bra när de spelade ett par timmar senare.
Snart började första gruppen och därefter rullade det på.
Det var glest med folk framför scenen mitt på dagen, de flesta höll till i skuggan borta vid baren eller vid borden, men framåt kvällen sjönk temperaturen.
Vi åt kikärtor och montaditos och nötter. Fler och fler vi känner kom.
Bästa gruppen, enligt mig, var Edu Manazas & Whiskey tTen, suveräna var de. J höll med, men han gillade bäst gamla Caledonia Blues Band som han inte sett på 20 år, förmodligen på grund av att sångaren flyttade tillbaka till Amerika.
Klockan tre på natten gav jag upp och gick hem. Jag var så sömnig. J kom trekvart senare.

Alltså. Har ni vägarna förbi Las Pajanosas omkring den här tiden på året 2013, missa inte Potaje&Bluesfestivalen!

Pepe Delgado

Montaditon med lomo var fantastisk!

Vero, Loren och Patri

Mitt på dan var det inte många framme vid scenen, solen var så stark.

Blues är inte helt min stil egentligen, men vilken festival det var!