Spanska jordgubbar

Vi har kunnat köpa jordgubbar i över en månad nu. De säljs i enkla trälådor om ett par liter.
Gubbarna är tidiga här, vilket man kan förstå med det här klimatet.
Spanska jordgubbar kan man ju köpa i Sverige också, innan de svenska kommer, men de flesta i Sverige föredrar de svenska bären eftersom de spanska är smaklösa i jämförelse.
Jag kan tala om att spanska jordgubbar är lika smaklösa i Spanien.
De drivs upp på stora fält täckta med plast, vilket ser lite tråkigt ut när man kör förbi. Jordgubbar ska egentligen inte växa i Spanien. De behöver nämligen den kalla vintern som de får i Sverige. Därför tas plantorna upp på hösten och körs iväg till Polen där de förvaras under de kalla månaderna, enligt en väl insatt källa. Han är för övrigt negativ till mina planer på att så jordgubbar.
- Då måste du vinterförvara plantorna i kylskåpet, säger han.
Det är väl inte så konstigt att spanska jordgubbar är smaklösa med dessa förutsättningar.
Men ni vet, kapitalismen. Färdig produkt spelar inte så stor roll, så länge man tjänar bra med pengar på den. Som djuren till exempel. Eller tomaterna som smakar allt mindre. Och det förstår man också varför, när man tänker på att de drivs upp i växthus och aldrig kommer i kontakt med jord ens en gång. Växer i små, små krukor med stenull och matas med dropp, en blandning av vatten och med den exakta mängd näringsämnen som varje planta behöver. Det räknas ut av en dator.
Ja, ekologiska tomater växer inte så här förstås. Men de är ju dyrare, och de flesta tittar bara på prislappen när de är i affären, oavsett ekonomiska förutsättningar.

Det jag egentligen ville med det här inlägget var att berätta om mina egna jordgubbsplantor. Medveten om att de kräver kylskåpsförvaring under vinter köpte jag ändå fyra stycken och satte dem i en balkonglåda.
Strax kom det upp en liten blomma.
Den där balkonglådan med jordgubbsplantor och sval jord har blivit pipens favoritplats.
Javisst, katt-fan LÄGGER sig på plantorna! Blomman är borta, lådan buktar alltmer på mitten och två plantor ser platta och ledsna ut.
Det här kan jag inte tolerera. Den katten vet inte hur jag har kämpat för att få mina plantor. Igår jagade jag honom ilsket med en toffel när han återigen tog siesta på plantorna, och varje morgon ligger jord utanför som skvallrar om nattens aktiviteter. Jesús tycker att vi ska sticka ner en massa grillpinnar med den vassa änden uppåt i hela lådan för att hindra katten att lägga sig där. Jag håller på vattenflaskan. Det är den yttersta metoden vi har i kattuppfostran. Får pipen ett sprut på sig gör han inte om dumheten, vad den än må vara.