Lyxigt restaurangbesök

Randig klänning blev det, randig tröja också. (Men det är trekvartsärm på den och därför oanvändbar fram till oktotbr. Jesús svettades bara han tittade på den.)

Och sedan ville vi alltså äta på något roligt ställe, och det gjorde vi!

Vi gick till El Camerino på Calle Dos de Mayo.

Det som ligger på min tallrik är menyn. Visst är den fin?

Det är ett jättefint ställe, men dyrt så vi tänkte inte beställa mer än varsin tapa och sedan dra vidare. (Herregud, billigaste tapan kosta nästan fyra euro!)

Men vi blev kvar lite längre.

Ajaj.

Kockens fel. Inte för att han råkar vara svensk, utanför att han verkligen är skicklig. Det blev gubbröra, fiskfilé (lubína) med färskpotatis, kryddmajonäs och grejer, tartar de salmón ( rökt laxröra) i en söt burk med blinis till och en carpaccio de atún (tonfisk).

Det är så mysigt därinne, helt annorlunda från de traditionella hak som vi brukar gå på, med fula, obekväma stolar, lysrör, slammer och skrammel, men med billig och god tyspisk andalusisk mat.
Skoj med ombyte.

Måltiden avrundades med te på Douchka på Calle San Luís. En bra bit att gå, men det var varmt och behagligt.

Te som sagt, jag tog min favorit Acte II, Jesús samma fast som iste. Varsitt vackert glas iskallt vatten gjorde susen. På tefaten hade vi fått varsin liten pastelito, och dessutom beställde vi efterrätt; varm chokladsufflé med vaniljsglass.

Perfekt.

Tillbaka i byn hörde vi att blueskonserten som vi sett lappar om fortfarande var igång, trots att klockan var halv tre. Vi gick bort till hårdrocksbaren och såg gänget spela sin sista låt utanför baren, mot en garageport. Barägaren hade haft grillen tänd också, tidigare på kvällen, och vi tänkte, att gör de om det här så stannar vi i byn.