söndag 27 maj 2012

Möter segern med landssystrar

Vi hade någon kilometer kvar till Nikkis hus när den fyrfiliga huvudleden genom Sevilla plötsligt leddes om.
Vad nu? Brand? Olycka?
Nej.
Så klart.
Ännu en jävla påskprocession. Här är det påskprocessioner 200 dagar om året, till mångas irritation. Jag såg den snart efter att jag hoppas ur bilen och gick sista kilometern, för de trängde ihop sig på den smala gata som leder till Nikkis hus, och jag måste passera på just den gatan, annars går jag vilse.


Men jag kom fram, och det innan Eurovision Song Contest hade börjat.

Det kändes bra. Här kände jag mig hemma. Jag var med mitt folk, mina landssystrar, mina likar i ett land där folket inte ens vet vilken dag Eurovision sänds. Nikki och Karolina (som hade tagit med en påse dillchips och dip!) var här av samma anledning. Här skulle vi slippa spanjorernas hånfulla kommentarer och oförstånd gällande musiktävlingen. Fast Nikkis kompisar skickade retfulla meddelande under hela programmet.
Det var samma skräp som vanligt. Rysslands mormödrar stack ut, sedan var det tre låtar som var okej. Tyvärr var inte Sveriges en av dem, men den var åtminstone bättre än Spaniens.
Påskprocessionen hade nått fram till Nikkis hus samtidigt som Danmark framförde sitt bidrag, och sedan missade vi Frankrike och ett par till på grund av att pason aldrig ville passera. (Gud vad de väsnades!) Eller gick de fram och tillbaka med den bara för att retas?
Vi åt middag i form av pastasallad och tortilla.
När omröstningen började hördes det tjoande från ett par våningar under oss, och vi svarade med att tjoa ännu högre när Sverige fick poäng.
När det stod klart att Sverige skulle vinna kom det inga fler meddelanden till Nikki. Hon däremot fotograferade tv-skärmen med Loreens segerleende och skickade den till de retsamma kompisarna.
Vi funderade på att gå ut och fira segern och vifta med svenska flaggor, men Nikki hade bara tårtflaggor så det blev ingenting med det. Vi stannande och kollade på efterprogrammet istället, där den deltagande spanjorskan intervjuades. Alla berömde henne något alldeles tokigt, för hon är den första från Spanien på åtta år som fixat en plats på topp tio.
Men det spelar inte så stor roll hur det går för Spanien, eftersom nämnda land tillsammans med England och Frankrike betalar så mycket pengar till denna Europatävling att de alltid får vara med i finalen.
Tänk att det får gå till så...


3 kommentarer:

  1. Ja, som vi hojtade här hemma också! Tänk att resten av Europa såg det unika och fantastiska som vi gjorde. Helt fantastiskt! :)

    Ikväll hyllades Loreen på Hötorget inför tusentals människor och med direktsändning i tv och allt. Jo, nog gottar vi oss så länge det bara går åt den här vinsten. ;)

    Ha det gott!

    Kram Lotta

    Ps. Som jag njuter varenda gång jag ser din vackra header. Ljuvlig! :)

    SvaraRadera
  2. Det var verkligen roligt att Loreen vann. Jag har fått en massa grattishälsningar från spanjorerna, lite märkligt men skoj!
    Roligt att du tycker om apelsinerna! Jag ska inte säga att jag njuter av bilden, men jag tänker varje gång jag ser den på den kommande apelsinsäsongen som jag ser fram emot. Åh, så gott det är med apelsiner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och bilden är tagen alldeles utanför huset...

      Radera

ny gadget

ny gadget