söndag 10 maj 2020

Femtiosjunde dagen i karantän - sista inlägget i karantändagboken!

 


Någon gång måste man avsluta en karantändagbok, och jag gör det i dag, söndagen den 10 maj. Är karantänen officiellt slut? Jag vet inte, men det känns så. I morgon börjar samhället öppna upp litegrann. Många butiker får ha öppet, barer får öppna, vi får förflytta oss inom provinsen. Visserligen bör man inte röra sig ute mer än nödvändigt, men det är tillåtet att träffa vänner igen. Både vi och barnen får vara ute och röra på oss. Oavsett om karantänen är slut eller inte så känns det så. Det är en sådan enorm skillnad sedan i början, då vi inte fick gå ut överhuvudtaget, mer än för att handla mat och apoteksvaror. Förändringen kom egentligen för två veckor sedan, när vi fick lov att gå ut med våra barn. En utevistelse varje dag, är det fortfarande karantän då?

Så konstigt det har varit. I början var det lite spännande och mysigt (om än oroväckande), en massa planer för goda maträtter som vi skulle hinna laga, fixa pation, pyssla med Disa, se på film tillsammans... Sedan förlängdes karantänen, den var inte slut efter två veckor. Och det blev tyngre. Det är påfrestande att tvingas umgås dygnet runt så länge. att inte få sträcka på benen, få lite luft, ta en promenad. Inte träffa vänner. Den ständiga oron, se hur världen är på väg att gå sönder, saknaden efter livet innan detta. Att inte se något slut, vare sig på karantänen eller krisen som viruset för med sig. Humöret som gått upp och ner. Orkeslösheten, slut på energi, oändligt med tv för barnet eftersom man inte orkar hitta på något längre. Se hur ungen påverkas av karantänen...

Runa har fyllt ett år, lärt sig att klättra upp i soffan, hasa sig ner från sängen, ta sitt första steg utan stöd, klättra upp för hela trappan, säga Hola, slutat amma och sova bredvid mig, hon har fått sin lugg klippt för första gången… Disa har klippt av sig hår, promenerat på taket, svalt ett mynt, tagit hand om oändliga mängder sniglar (som rymt, senast såg jag en uppe i taket i hennes rum, en annan hittades i tvättkorgen just som tvättmaskinen skulle fyllas...), övat läsning och matte med Jesús varje dag... Jesús har tvingats lära sig hålla videolektioner, städat väldigt mycket, återvänt till vår gemensamma säng med Runa, tillbringat många kvällar själv eftersom jag antingen har bloggat eller jobbat, samt intresserat sig för månen och lärt sig namnen på haven och kratrarna. Jag har sått frön, köpt trädgårdsbord och fått ordning på pation, kommit igång med bloggen igen, följt nyhetsrapporteringen på ett sjukligt sätt, gått upp ett okänt antal kilon, blivit irriterad över folks ogenomtänkta användning av ansiktsmasker, blivit galen på Runa som stoppar allt i munnen (kattbajs, små julgranskulor, stora bollar) och klättrar i trappan och soffan och upp på bordet och ständigt hotar att trilla ner. Jag har blivit galen på Disa och hennes ovilja att äta, velat komma bort från mina ungar och vara ensam... Och älskat dem som en tok, hållit hårt om dem, tittat på dem när de pysslat med annat, varit tacksam över dem ända in i hjärteroten, för de är det finaste jag har.

Både avlusning och avmaskning (!) har vi fått till, så nu är hela högen fri från parasiter. Jesús tror att karantänen betyder lössens utrotning.




Jag är fortfarande förvånad över att det kan kännas så jobbigt att sitta i karantän, när man samtidigt har det så bra på alla sätt. Men nu är den slut, här i min blogg i alla fall. Karantändagboken tar slut, men det gör förstås inte inläggen. Jag fortsätter att skriva som vanligt!





Söndagen?
Jag har jobbat.
Runa hittade fjärrkontrollen under träkistan i matsalen på förmiddagen, låg på mage och grävde med armen efter spännande saker som vanligt, och häpp! Gissa om Disa blev glad. Det var hon som gömde fjärrkontrollen för några dagar sedan, för att jag inte skulle stänga av programmet med älvor som hon tycker så mycket om (vilket jag gjorde ändå) och så glömde hon bort var hon hade gömt grejen. Som vanligt. Maken till tankspridd unge! Den sämsta jag vet på att hitta saker också. I alla fall, Disa blev väldigt, väldigt glad, eftersom tv:n har varit nästan obrukbar de här dagarna.

Jag har lärt mig att spela Lunka på på blockflöjt. Det är flera år sedan (Tio? Tolv? Femton?) som jag upptäckte hur vackert ljud det är i en blockflöjt och köpte en för att lära mig spela. Det har inte blivit av. Men nu låg den där och tittade på mig, jag tog upp den för att Runa skulle få höra ljuden, och så... Ja, där var den, melodin. Lunka på. Så lätt! Kanske är det dags nu att lära sig spela lite? Jesús, som undervisar sina elever i blockflöjt, bland annat, ska ta fram lite papper så att jag hittar tonerna som jag letar efter. Spännande!

Jag har hållit mig inne sedan i torsdag, eftersom pollenallergimedicinen är slut. Imorgon ska jag få nytt recept. Jag tar med största sannolikhet bilen till apoteket för att slippa få i mig mer pollen än nödvändigt, men på eftermiddagen kan jag nog ta ut tjejerna i regnet och leka i vattenpölar. Det ska regna hela veckan!

Hoppas att helgen har varit bra för er, och kul att ni är så många som har följt med i den här karantändagboken! Vi hörs imorgon under ny rubrik!





23 kommentarer:

  1. Återigen,tack för att du skrivit varje dag, det har varit jättekul att få höra dina tankar om stort och smått. Och specifikt nu: hur annorlunda politiker, myndigheter och människor tänker i Spanien.Mycket av de regler och åtgärder du har berättat om är ju helt knäppa. Jag brukar säga att ett land får den regering de förtjänar, och i en demokrati är det ju i princip så, men ändå, hur kan så många människor rösta fram så knäppa politiker (gäller ju även andra länder som USA och även Sverige och andra länder med stora främlingsfientliga partier).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man undrar ju... Jag har inget bra svar på det. Att folk har olika partisympatier kan man ju förstå, men att rösta på en politiker som är dömd till fängelse för korruption, till exempel, varför gör man det?

      Roligt att du har uppskattat inläggen, Cissi!

      Radera
  2. Hej! Jag blev lite orolig att du skulle sluta blogga helt och hållet. Glad att du fortsätter, läser din blogg sen några år och gillar den mycket. Under karantänen har det varit extra intressant, då jag bor i Italien där man infört samma begränsningar som i Spanien. Blir lite avis att ni ska få träffa vänner nu, vi får vänta på nästa utvärdering men hoppas på glädjande nyheter då (17 maj). Njut av det nya fria(re) livet! Stella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Stella! Nejnej, inte kommer jag att sluta blogga! Inga planer på det :-) Roligt att du tycker om den!

      Var i Italien bor du? Hur har det varit för dig under karantänen? Känner du igen dig? Hoppas att ni får positiva nyheter till söndag!

      Radera
  3. Jag blev också jätteglad när du skrev att du ändå fortsätter blogga. :) Är glad för er skull, att tillvaron öppnas upp så småningom! Sköt om er!

    SvaraRadera
  4. Stort tack för karantändagboken, dina personliga inlägg om läget i Spanien har verkligen gett ett ansikte för mig! Men även TACK för din fantastiska blogg där du delar med dig vardag, familjeliv, tankar och känslor utan något som helst föreställning annat än att vara dig själv:) Det är så märklig värld bloggvärlden. Den har verkligen luckrat upp så många gränser: personliga gränser, mellan-människor-gränser, skönlitteratur-underhållning-liveshow-gränser. Och säkert även andra aspekter som jag inte känner till eftersom jag inte bloggar och deltar väldigt lite i sociala medier. Men för mig har det öppnat ett fönster till fantastiska människor som dig och din familj och jag är väldigt tacksam för! Att läsa om att man delar tankar, vardag och problem med andra nånstans där i världen är rätt så skönt, speciellt om man inte har det möjligheten i sitt egen omgivning.
    Fast det krävs en del också om man ska kommentera:) Jag tycker att som läsare så ska man ge något feedback, det kan inte kännas så bra om man som bloggare "ser" i statistiken en anonym tyst massa... Samt vilket ton man ska hålla i sin kommentar? Alla personliga påhopp och övriga vidrigheter är så klart under bältet och inte bör förkomma, men även övriga åsikten, tyckanden och kanske råd. Det är så personligt och oftast mellan människor som inte känner varandra i det riktiga livet.
    Det ska blir roligt om du skriver någon gång dina egna funderingar och syn om
    detta:)

    Här kommer i alla fall en intressant artikel i DN:https://www.dn.se/nyheter/sverige/giesecke-om-ett-ar-ar-ovriga-norden-i-kapp-sveriges-dodstal/?utm_campaign=dn_nya_coronaviruset&utm_medium=email&utm_source=nyhetsbrev&utm_content=

    Mvh
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Maria. Snäll och tankeväckande. Bloggen som fenomen ÄR intressant. Vad är en blogg egentligen? Vad ger den uttryck för? Vad betyder den, och för vem? Jag har fått vänner, bekanta och till och med jobb tack vare bloggen. Jag får skriva, som jag tydligen fortfarande har behov av efter att ha haft skrivandet som yrke ganska länge. Den sporrar mig till att ta upp kameran, vilket jag inte hade varit motiverad till annars, och jag har en minnesbank som är guld värt för mig som har så fruktansvärt dåligt minne. Samtidigt har jag hittat guldkorn i bloggvärlden, en del finns kvar, andra gör det inte, men det har varit fint att följa personerna, glädjande, tankeväckande, sporrande, tröstande ibland när det har behövts.

      Roligt att du tycker om att läsa, och roligt att du kommenterar!

      Jag har läst artikeln. Jag hoppas att Giesecke har fel.

      Radera
  5. Det har varit superkul att läsa dina inlägg varje dag. Tack!

    SvaraRadera
  6. Kul med din karantändagbok! Fast man är mitt i det är det svårt att förstå att det händer på riktigt, år 2020 och utegångsförbud i nästan hela Europa!

    Jag fick läsa om din mening om ljudet i en blockflöjt flera gånger... vackert? Hmmm, smaken är som baken! En av nybörjarlåtarna för blockflöjt är väl annars "Spanien är ett land, där man dansar tango"? //Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men? Blockflöjt som är så vackert? Jag ska fråga min professionella blockflöjtskompis om hon kan ge exempel på hur vackert en sådan flöjt kan låta! Länk kommer senare i en ny kommentar! Den där melodin hade jag glömt förresten, det får bli nästa steg nu när jag kan Lunka på :-)

      Radera
    2. Här kan du höra hur en blockflöjt kan låta! Dan Laurin spelar Telemann: https://www.youtube.com/watch?v=svlTK8iYjOI&t=28s

      Radera
    3. Haha, tack för tipset men jag är nog för omusikalisk för att förstå finessen med just blockflöjt! /Camilla

      Radera
  7. Tack, det har varit trevligt och intressant att läsa om ert liv i karantänen och samtidigt göra lite jämförelse med vår. Skoj att du fortsätter att skriva, det är alltid roligt att läsa om svenskar i andra länder. Du skriver också väldigt bra. Ha det så bra i "friheten"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! Jag tycker också att det är roligt och intressant att jämföra med andras erfarenheter.

      Radera
  8. Ja, bra fråga: är karantänen slut nu när vi får gå ut? Lite i alla fall. Skulle tippa på att din är det, ni får ju faktiskt träffa vänner. Vi får väl kämpa på en vecka till här på kusten, sedan så får det banne mig vara bra!

    Jisses, måste ta och klippa hår här hemma med, sonen har aldrig varit så långhårig! Han har så tjockt hår så lössen hittar inte in och ned till huden. :D Tyvärr (med tanke på löss) kan han inte ha det kvar, han får värmeslag!

    Kul med flöjten! Det har jag inte spelat sedan jag tvingades innan pianospelet i trean. Jag ville ett tag lära mig tvärflöjt, det sågs å fint ut när de spelade! Jag fick i julklapp en flöjt i metall, som en blockflöjt med hålen men med ett blåshål på sidan. Kul idé. Undrar om mina föräldrar har flöjten kvar ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu fattar jag trögt. Det låter som en tvärflöjt... Eller? Tvärflöjt är vackert att lyssna på, men det har aldrig lockat mig. Lärde du dig spela något?

      Vad lider du själv mest av, att sonen får löss eller värmeslag? Välj efter det :-)

      Radera
  9. Tack säger jag med! Det har varit mycket intressant att läsa hur ni har haft det under en så annorlunda och jobbig tid. Och du skriver så bra så det blir roligt också ibland trots att det är en deppig situation :)! Jag följer er gärna vidare och ser hur fortsättningen blir. Vi får hoppas på det bästa! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi hoppas på det bästa! Roligt att du vill fortsätta läsa!

      Radera
  10. Tusen tack Annika för din karantändagbok. Har följt din blogg i många år och du har en sådan fin förmåga att beskriva vardagen. Sann läsglädje!
    Min syster bor i Spanien och vi pratar varje dag, även hon har pendlat mellan de olika sinnesstämningarna som du så bra beskriver. Först känslan av att det nästan var lite mysigt, sedan tristess, hoppfullhet, deppighet och enorm ilska över ologiska beslut. Hoppas innerligt att ni nu får leva mera normalt igen.
    ~ Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Åsa, vad roligt att du tycker det!

      Var bor din syster?

      Radera

ny gadget

ny gadget