Fotbolls-EM

Så vann Spanien igen, den här gången mot  Italien.
Var den viktig, matchen?.
Två andra matcher som definitivt var viktiga var Spanien - Frankrike och Spanien - Portugal.
Mot Frankrike eftersom Spanien har ett horn i sidan till grannen i norr. Efter alla oförrätter (de är många) som Frankrkie har gjort mot Spanien genom historien. Dessutom har fransmännen ett fånigt språk, tycker många.
Mot Portugal spännande eftersom det vore en stor skam att förlora mot just Portugal som Spanien anser sig lite bättre som.
Ingen match i EM har jag följt så nära som den mot Portugal förra veckan. Ofrivilligt.
Första kontakten med matchen var när jag var på väg hemåt från Nikki och gick förbi Las Setas där fotbollen skulle visas på storbildsskärm. Det var flera timmar kvar, men kön var lång. De allra flesta med röda fotbollströjor och många dessutom med spanska flaggan om axlarna.
Jag dog litegrann.
Inte för att jag har något emot spanska flaggan (fast det var obehagligt när en enorm flagga hängde ned på nämnda torg, våldsamt och provocerande på något sätt, men vad kan man vänta sig när högern styr?). Nej, det var åsynen av det extra tyget som var tung! Herregud, hade jag kunnat ta av mig den tunna, luftiga bommullsklänningen utan att väcka anstöt hade jag gjort det! Värmen var fruktansvärd, och bara att se det här tyget om axlarna på folk gjorde mig svag i knäna. Och tröjorna sen, i glansigt, oluftigt, konstgjort material...
Andra kontakten med matchen var hemma i pation. Vi lyssnade på den båda två via grannarna. Vi hörde precis när det gjordes mål, vem som gjorde det och när något spännande skedde från alla utrop runt omkring. Och naturligtvis blev vi varse om vilka som vann. Vi hade märkt det även utan explotionen. Någon påstår att det var en smällare, men ingen smällare låter sådär.

Ps: Nu ser jag här i en tidning att det tydligen var EM-final mot Italien. Viktig match alltså.