Första gången jag såg, och hörde talas om, knivmusslan var i underbara A Coruña i Galicien, Spaniens nordvästra hörn. Där finns alldeles fantastiska skaldjur. Vi gick längs en gata, och varenda bar hade skyltfönster med skaldjur, fiskar och bläckfiskar, levande sådana. Och det var förstås knivmusslorna som verkligen fångade min uppmärksamhet. De låg på fat i fönstren och djuren hängde ned från sina skal, liksom rann ur dem som kletigt... slime. Som märkliga, glatta varelser som dras längre och längre ned av sitt tunga huvud. Eller bakdel, svårt att säga. De ser ut som något från en annan planet.
Jesús tyckte att jag borde provsmaka knivmusslorna och beställde in ett fat navajas a la plancha (ung. stekt i torr panna), och jag var modig och testade.
Och gudars vilken smakupplevelse! De där knivmusslorna var det godaste jag hade smakat förutom pata negra-skinkan!
Och är fortfarande. För även om det går att få tag i knivmusslor på Carrefour och andra stora matvaruhus, så är det inte samma sak. De är inte alls lika goda som de vi åt i Galicien. Inte lika färska, kanske inte samma sort..
När Jesús bror tipsade om att det satt en dam och sålde knivmusslor i El Portíl gick jag genast dit och handlade. Jesús bror kan det där med god mat.
Jag och J:s små syskonbarn lekte lite med knivmusslorna, barnen fick peta på djuren, som hängde ut ur skalen, så att de rörde på sig.
Sedan åkte knivmusslorna i pannan.
Först fräser det bara. Efter en stund smäller skalen upp hastigt, vätska åker ur, det fräser och djuret dör. Då saltar man lite, sedan droppar man citron över de färdiglagade knivmusslorna.
Först fräser det bara. Efter en stund smäller skalen upp hastigt, vätska åker ur, det fräser och djuret dör. Då saltar man lite, sedan droppar man citron över de färdiglagade knivmusslorna.
Och Jesús bror hade rätt. De här knivmusslorna var riktigt, riktigt goda. Men inte som i A Coruña förstås.
Så först blev de små blötdjuren plågade av barn och sedan kokades de tills de exploderade?
SvaraRaderaHm... Av någon anledning vattnas inte munnen på mig... Jag är lite mesig.
Fick lite samma reaktion som Chatrin. ;)
SvaraRaderaLåter supergott, tycker jag! Men jag får väl leta affär, köpa och tillaga dem när käre sambon jobbar; reaktionen skulle nog bli densamma som från kommentatorerna ovan, plus att den starkaste fiskdoften härhemma endast får komma från stekta fiskpinnar...iallafall när han är hemma.
SvaraRaderaChatrin och Mia: Ni har ingen aning om vad ni går miste om. Förstår dessutom av kommentarerna att ni aldrig har upplevt glädjen in att döda ett skaldjur. (Det är verkligen roligt!) Men hade de haft ögon hade det varit en annan sak...
SvaraRaderaAnonym: Ojoj, fiskpinnar är förbjudna av min käre sambo. All fisk som inte levt dagen innan den intas. Knivmusslor är fantastiska, har en alldeles egen smak, men har du möjlighet så åk till Galicien och prova dem först, annars kan du bli besviken. En liten resa för att prova knivmusslan, sånt som man ofta gör:)
De är säkert jättegoda - har bara lite svårt att smälta din överentusiasm när det gäller det utdragna dödandet.
Radera