Spanska väntrum

Väntrum i Spanien är inte som väntrum i Sverige.
Åtminstonde inte i Sevilla, och jag kanske borde hålla mig till Sevilla eftersom jag inte suttit i väntrum någon annanstans i Spanien.

Väntrum på läkar- och tandläkarmottagningar i Sverige är ofta målade i milda färger. Med roliga mönster, speciellt på barnavdelningar. Det hänger tavlor och affischer på väggarna, det är rent och luktar gott, man sitter och är lite nervös, men man sitter mjukt och skönt och läser någon av morgontidningarna som ligger på bordet, eller väljer bland veckotidningarna i tidningsstället. Det är ganska underhållande och lite av nervositeten släpper. För barnen finns leksaker och serietidningar.
Man sitter där, ibland ensam i det lilla väntrummet, tills en leende, vänlig sköterska kommer och hämtar en. Visst är det så? Inte är det jag som yrar efter att ha varit borta för länge va?

Spanien:
Man hittar äntligen sin avdelning på, exempelvis, sjukhuset. Ögonmottagningen, diabetesmottagningen eller vad det nu kan vara. Längs väggarna samt i mitten av det öppna utrymmet (ofta korridoren själv) finns fasta kalla blå stålstolar hopmonterade på rad. Säkert 50 stycken sammanlagt. Alla är upptagna. Dessutom står ytterligare 25 personer längs väggarna. Väggar och golv har sett bättre tider, på 1960-talet eller där omkring. Ungar skriker, föräldrar skriker. Det låter som om alla skriker, eftersom spanjorer pratar så högt. Det råder kaos. Allt är försenat. Den som hade tid klockan 9.00 kommer in två och en halv timme senare. En sköterska försöker korta ned väntetiden genom att fixa prover i förväg. När någon lycklig äntligen ska få träffa sin läkare kraxas namnet på patienten ut i högtalarna, och man kan tyvärr inte skylla på spanjorernas ljudvolym (inte enbart i alla fall) att man inte hör vad som sägs, utan det är för dålig utrustning. Alla frågar varandra vad som sades. Vem som ropades upp.
Så kommer man intill, och har man tur är det en lugn läkare som tar emot. Har man otur är det en av den andra sorten, en med svettpärlor i pannan, som mumlar för sig själv "De kommer att mörda mig, de kommer att mörda mig" om de 50 väntande patienterna utanför som gång på gång försöker bryta sig in för att fråga när det är deras tur egentligen eftersom de redan har väntat i en och en halv timme.

Detta tänkte jag på...
1: ... på Bilprovningen. Väntrummet där påminde om ett väntrum på ett sjukhus, bara större, med mycket mindre folk  nymålade väggar och dagslus.
2: ... igår, när jag besökte min diabetesdoktor på hennes privata mottagning, betalmottagningen, där hon skulle skriva under mitt körkortsintyg (det var hon som trodde att hon skulle bli mördad sist och hann därför inte skriva under. Sa att hon kunde fixa det på mottagningen istället). Vilken skillnad! Vilken otrolig skillnad! Är detta anledningen till att folk betalar privatäkare?

Bilprovningen.